Same same but different för Kim

Om bara en liten stund ska Lars Lagerbäck presentera truppen till sitt landslag.
Jag tycker inte synd om vår förbundskapten, men han har inte direkt flyt just nu.
Först det märkliga 3-5-2-experimentet, som i någon mån bygger på att Sverige har bättre mittfältare än backar, och sedan försvinner alla de mittfältare som ska bära upp spelsystemet.
Utgångspunkten för Lagerbäck var ju att Svensson och Linderoth skulle backa upp Källström.

Svensson är skadad.
Linderoth är skadad samt förpassad till en ytterbacksposition i sitt klubblag.
Källström är frisk men förpassad antingen till en ytterbacksposition eller till bänken i Lyon.

Det är verkligen ironiskt, att när Lars Lagerbäck efter många års vånda äntligen beslutar sig för att bygga landslagets spel kring Kim Källström - då petas Källström i klubblaget.
Säsongen kan bli en underlig omställning för både Kim och hans lagkamrater. Tidigare var allt toppen i Lyon, men han tyckte att det var trist att åka på landslagssamlingar eftersom han bara var en bifigur.
Nu är allt toppen i landslaget, och det är Lyons tränare som inte förstår honom.

På Colla Bellas höjd där Rain Man-tabellen skuttar och glesa furor skugga ginst och sand

Jaha, nu undrar ni alla vad Rain Man har att säga om den senaste tidens utveckling? Men då glömmer ni att Rain Man inte säger någonting alls, han bara registrerar, med hjälp av sin fantastiska tabell. Och enligt den noterar vi att Kalmar FF faktiskt placerat sig i vinnarhålet igen, fast inte med så bred marginal som The Matrix vill göra gällande. Samt att IFK Norrköping ändå kan tänkas sprattla till framemot slutet.

ÖVRE HALVAN:
1. Kalmar FF +8
2. Elfsborg +7
3. Helsingborg -3
4. Göteborg -6
5. Hammarby -19
6. AIK -19
7. Halmstad -21
8. Djurgården -23
9. Malmö FF -23

NEDRE HALVAN:
1. Trelleborgs FF +21
2. Örebro +21
3. Gais +18
4. Ljungskile +7
5. Gefle +7
6. Sundsvall +6
7. Norrköping +3

Enkel fråga

Visst är det trevligt med nya svenska namn utomlands. Men ni som sett Andreas Granqvist, Jonas Olsson och Per Nilsson i sina nya omgivningar - är nån av dem de snabba, passningssäkra backar som landslaget skriker efter?

Jag ser rött

Lite ogint är det. Här har Kalmar FF just slagit den enda konkurrenten och åtminstone skingrat mina tvivel på att de skulle vara årets guldmedaljörer, och så får Viktor Elm frågor om varför deras spel fungerar så dåligt. Inte lätt att leva upp till mediahaussen nuförtiden. Själv är jag glad för kvinnans skull som kom förbi Offsides monter på Bokmässan idag. Hon var kalmarfan i exil och hade passat Benno Magnussons barn när han var yngre - Benno var "en sån där som aldrig blir vuxen, vad det än står i kalendern", sa hon. Hon sa en hel del annat, uppenbart nervös över seriefinalen nu när lillbrorsan Elm var sjuk, och nu är jag om sagt glad för hennes skull. Och för att Kalmar FF är så nära Trelleborgs FF man kan komma i en allsvensk guldstrid idag.

Och i övrigt? Jag gick förbi Aftonbladets monter när Fotbollsfrun talade och hörde orden "hård i magen". Jag bluddrade från scen med Olsson och Kennet Andersson och satt i Offsides monter med Kennet efteråt. Han var skeptisk mot landslagets nya system eftersom han var skeptisk mot svenska backar. Alldeles för otekniska för att klara 3-5-2, menade han, och det hade inte i första hand med landslagsbackarna att göra utan problemet var generellt. Svenska tränare måste börja om från början, menade han, utbilda försvarare som kunde spela, sen fick de gärna vara 1.70. Däremot skrattade han åt min hypotes att Lagerbäck ville ha folkets kärlek på sin ålders höst. "Den mannen bryr sig inte om vad någon säger."

Hammarby-Trelleborg 0-0

Det finns de som hävdar att det inte finns något som kan kallas "otur" i fotboll. Att det alltid är rätt lag som vinner (ja, ibland blir det ju oavgjort också, men ni förstår vad jag menar).
Jag tycker resonemanget är fel och påstår att det visst finns tur och otur i fotbollen. Definitivt i enstaka matcher, men även hela säsonger kan avgöras av tur/oturs-faktorn.
Det finns en mängd sätt att ha tur och otur på. Ett av dem kändes aktuellt under den match jag i dag bevittnat.
För det måste väl anses vara oturligt om en domare samt hans assistent inte ser att en spelare i en frisparksmur innanför straffområdet hoppar upp stoppar bollen med handen? Om en sådan sak inträffar när det återstår några minuter av en match som slutar 0-0 och alltså det ena laget blir berövat en förmodligen avgörande straff (som förvisso kan räddas eller skjutas utanför) - det måste väl ändå anses oturligt?

För fett format

Bulgarien, Nordirland, England, Norge, Skottland, Irland, Serbien och Israel. Det är de länder vi skulle ha fått se i EM i somras om den 24-lagsturnering Uefa nu vill införa redan hade varit verklighet. Bra för oss lerfotbollsälskare kanske, men inte så roligt för nån annan. Alldeles oavsett det faktum att turneringen blir stor, trött och otymplig (nog ingen slump att 16-lagsturneringarna i EM 2000 och 2008 varit mer underhållande än nåt VM de senaste trettio åren) och att få länder kommer att kunna arrangera den längre så finns det ett rent matematiskt problem. 24 lag låter sig inte delas upp i de 8 eller 16 som krävs för att en utslagsturnering ska kunna inledas på något rimligt sätt. Antingen får man laborera med trelagsgrupper i en andra omgång om tolv lag (som i VM 1982) eller låta de tre "bästa treorna" gå vidare, som i VM 1986-94. Vilket var upprörande osportsligt, inte blott för att det lät Argentina gå vidare i VM 1990, utan för att det jämför resultat tagna mot helt olika motstånd. Men det handlar väl om att minimera risken för att ett lag som England ska kunna åka ut redan i kvalet.

Jag kunde inte sagt det bättre själv

Fascinerande att en toppman i Djurgården uttrycker exakt vad jag känner själv. Ur Johan Esks snack med Tommy Jacobson i dagens DN:

... (om att eventuellt engagera sig i Djurgårdens hockey)...
- Jag kan aldrig tänka mig att engagera mig i något där Anschutz är inblandad. Philip Anschutz värderingar är så långt ifrån mina man kan komma. Hans åsikter ligger längst ut på den kristna högerkanten. Det är en skymf mot Djurgården, mot klubbmärket, att han är ägare i klubben.
- Jag blev besviken att supportrarna inte reagerade hårdare på det. Det verkade inte spela någon roll var pengarna kom ifrån.

Så räknen, räknen Rain man-tabell, I sorgsna vågor små.

Mutter, mutter från Rain man. Som naturligtvis aldrig skulle erkänna någonting sådant, men som verkligen har fått sin världsbild rubbad på sistone. Är det verkligen försvarbart att anse Djurgården och Malmö FF som guldkandidater och Örebro och Trelleborgs FF som lag för den undre halvan? Jag tillgrep det enda språk mannen förstår och visade siffror - i ena kolumnen stod det 187 miljoner/26 och i den andra stod det 59 miljoner/0. Det vill säga Djurgårdens och Malmö FF:s omsättning 2007 plus antal SM-guld samt motsvarande siffror för Örebro och TFF. Då teg han. Och visade sina egna siffror. Som visar att Elfsborg återigen leder vår väns Allsvenska, och att Ljungskile ligger sämre till än The Matrix visar.

ÖVERLIGGARNA

1.Elfsborg +8
2.Kalmar FF +7
3.Göteborg -4
4.Helsingborg -5
5.Hammarby -17
6.AIK -17
7.Halmstad -21
8.Malmö FF -23
9.Djurgården -23

UNDERSÅTARNA

1.Örebro +23
2.Trelleborg +20
3.Gais +17
4.Gefle +8
5.Ljungskile +6
6.Sundsvall +6
7.Norrköping +2

Dagens Majlard

Så här långt efter Pridefestivalen är det ändå skönt att nån, you-know-who, vår manliga förebild, Svenska Dagbladets och fotbollsjournalistikens svar på Allen Ginsberg, bjuder på lite äkta homoerotisk poesi:

Visionen om kontinuerliga äventyr ute i Europa som lyste som starkast för fem år sedan i skenet av Kim Källströms lårmuskler börjar allt mer likna en resa med tunnelbanan till Kristineberg.

Annars handlar det om Djurgården. Tror jag i alla fall.

Skånsk metropol och suicidbenägen finne.

På TV 4-sändningen igår talades det för övrigt om att nye TFF-anfallaren Fredrik Jensen skulle komma "från de skånska skogarna". Vi vet ju att Ekwall är urbant orienterad och vi måste också erkänna att Jensen SER UT att - hur i all världen ska vi uttrycka detta? - komma från någon plats där de inte haft elektricitet så särskilt länge. Men Löberöd, de "skånska skogarna"? Vi saxar från Eslövs kommuns hemsida:

"Något av servicen: Grundskola årskurs 1-9, folk-och skolbibliotek på samma område som skolan, tre daghem, två i kommunens regi och ett privat, läkarstationen Brahehälsan, apoteket Fasanen i samma byggnad, servicehemmet Ölyckehemmet, folktandvård och en privattandläkare, veterinärklinik, bank och post. Det finns två livsmedelsaffärer, en bagare, en tygaffär, två presentaffär, en cykelaffär, en blomsteraffär, en hovslagare, elaffär, två frisörer, en fotspecialist, en affär, som säljer Thailändska matvaror, en pizzeria, en kiosk som säljer Thaimat och korv, en fastighetsmäklare och, två revisorsfirmor, en antikaffär, en timmeraffär, två snickerier, en bensinmack där posten och "spelhålan" Svenska Spel finns."

Jag menar: två frisörer, en fotspecialist, och "en affär, som säljer Thailändska matvaror", det borde väl räcka till och med för en stekare som Ekwall? Det känns som om mannen kunde behöva lite avslappning på landet, eftersom han envisades med att kalla publiksiffran på Vångavallen "pinsam". Herregud, människor, variera adjektiven lite grann!

Det bästa som sades sades annars av Örebros Roni Porkara när han tillfrågades om sin yttersidepassning till 2-0-målet: "My first plan was to go in and shoot myself." Så bra att han kom på bättre tankar.

September är knappt slut och kontraktet så gott som säkrat. Känns som det kan bli en lång, lång höst. Med många rafflande saker att se fram emot - som striden om lilla silver mellan HIF och Göteborg. Och kampen om kvalplatsen mellan Gefle, Giffarna och Ljungskile. Och om titeln som största fiaskolag mellan MFF, AIK och Djurgården. Eller om man lyfter blicken till landslagsnivå, om Per Nilsson ska lyckas slå sig in på bänken mot Portugal.

Gastkramande, eller hur? Och mycket ovant för en TFF-anhängare. Men vilsamt att för en gångs skull inte vara inblandad i någon streckstrid. Får hoppas lite lojt på att en HIF-kollaps kan låta TFF bli bäst i Skåne för första gången sedan 1993.

Annars finns ju alltid Pagrotskytabellen.

Fråga och svar jag inte vill höra

Sportspegeln i går, i förrgår och samtliga andra dagar:
Fråga till idrottsman: Känner du pressen att prestera?
Svar: Den största pressen lägger jag på mig själv.

Show me the money (and the pärm)

När Niclas Alexandersson hade två steg kvar till straffpunkten försvann han plötsligt från min teveskärm. En viss lite yngre person i mitt hushåll hade valt just den här tidpunkten att börja undersöka de roliga blinkande lamporna på digitalboxen och bytte till sin egen högjudda förtjusning nu kanal fram och tillbaka mellan olika dagtidssåpor. Desperat försökte jag kasta mig över fjärrkontrollen för att motverka hans härjningar men insåg att jag inte visste vilken kanal matchen hade visats på. Jag zappade mellan Canal plus-kanalerna utan nytta, kanske var det Viasat sport eller TV4 plus? Lagom till när Marcus Lindblom håglöst vandrade fram över planen för att fösa iväg den där bollen i famnen på Kim Chistiansen hade jag hunnit ringa till den som smitit från tevesöndagen för att köpa mjölk och blöjor på Vi Hornstull för att fråga.

Man kan säga att det här mellanspelet både förhöjde och förstörde dramatiken. Man kan också säga att jag faktiskt inte vet vad jag hade gjort mot min i nuläget bedårande sovande unge om det här hade varit en match som på allvar engagerade mig.

Vad man däremot inte nödvändigtvis kan säga är det som Jesper hävdade häromdagen, efter att bröderna Elm fått Feyenord att bli ungefär som Hammarby. Framtiden tillhör Kalmar FF sa han då. Det är en frestande inställning, särskilt om man som Jesper av ideologiska skäl är motståndare till områden med mindre än 200 meter mellan husen. Jag är rädd att Kalmar nog inte uppfyller kraven, men det är för all del mindre tät bebyggelse där än i Vasastan.

Det är också en frestande inställning om man tittar på tabellen. Kalmar har hittills gjort 55 mål. På 22 matcher. Ett snitt på 2,44 mål per match. För att jämföra så gjorde Djurgården under champagneåret 2003 60 mål på 26 matcher. Det är 2,3 mål per match. Och det är möjligt att det bara är jag som är nostalgisk, men om jag inte minns fel ansågs vi vara närmast löjligt överlägsna det året. Om inte under säsongen så åtminstone efteråt. Kalmar är mer offensiva än vi var då.

Problemet är att jag inte vet vad Kalmar-modellen betyder, mer än att det dominerande laget alltså inte ska komma från någon av de tre stora städerna. Jag kan inte på rak arm säga vad det är Nanne har gjort rätt som andra har gjort fel.

KFF äger ingen arena och ekonomin är varken bättre eller sämre än motsvarande klubbar. Med tanke på hur alla hela tiden talar om pengarna som nyckeln är det lite konstigt. Allt tal om långsiktighet vilar ju på pengamässig grund. Finns inte stålarna finns inte den långa sikten heller. Man har gjort en del bra värvningar i Sydamerika, där andra lag gjort något sämre jobb i screeningen. Det är förstås ett riskspel där man ibland lyckas storartat, ibland misslyckas skändligen. Videojuggar och MSN-brassar är trots allt lika vanliga i allsvenskan som tja, Alfonso Alvés eller Cesar Santin. Klubben har den trots allt rätt slumpmässiga glädjen i en brödratrio som faktiskt förstärker varandra. Å andra sidan går Viktor Elm som bosman efter säsongen och visar därmed att det där med hjärta för klubben inte är så viktigt för honom (Moderklubben Johansfors får förstås inte heller några pengar i eventuell vidareförsäljningsklausul). Sticker brorsorna också finns det plötsligt inte så mycket Kalmar FF kvar.

Det är inte det att jag är missunnsam. Det är jag förstås, innerst inne vill jag ju att alla spelare i alla lag utom mitt eget ska bryta benet, men jag har långt mindre emot Kalmar än emot de flesta andra allsvenska fotbollslag. Men jag vet inte vari det specifikt kalmarska undret består. Var är modellen som alla kommer säga sig vilja följa? Vad står det egentligen i Nannes pärm?

Det är förstås mycket större att vinna SM än att vinna cupen så det här blir nog Kalmars år ändå. Men om jag ska se det som ett tecken på något större än att just det här laget just nu råkar vara ohyggligt bra så krävs det nog mer än Åtvidaberg-nostalgi och antiurbanism för att övertyga mig.

ps. Tror ni att det medföljer drinkrecept till den där drinkmixern till Cup-buckla eller fyller de bara upp den med rödbetor till guldpytten?

Åter på Kopparvallen

Historien upprepar sig kanske aldrig. Men jag menar ändå att det är betydelsefullt att sist ett svenskt lag bröt en lång period där våra klubbar haft omöjligt svårt att hävda sig i kapitalisternas och elljusens Europa, då hette det laget Åtvidabergs FF. Ett litet sammansvetsat lag från en liten sammansvetsad ort, lokala förmågor ihop med smarta värvningar, som slog ut Chelsea ur Cupvinnarcupen samma år de vann Allsvenskan för första gången. Det var 1971. Sen kom Malmö FF och IFk Göteborg och följde upp på den inslagna vägen, som handlade om att det krävdes kontinuitet, starka kollektiv och långsiktigt arbete för att svenska klubbar skulle kunna hävda sig i Europa.

Sens moralen kunde inte bli tydligare. AIK, Djurgården och Malmö FF är inte svensk fotbolls framtid. Kalmar FF är svensk fotbolls framtid.

Som en boll kommer Assyriska tillbaka igen

Måste bara uttrycka min beundran för att Assyriska är tillbaka. Trots nederlaget igår: en rejäl chans på Allsvenskan är inte dåligt för en nykomling i Superettan som befann sig i rejäl utförsbacke bara för nåt år sen. Det fanns faktiskt folk jag pratade med som var allvarligt oroade för Assyriskas existens när de åkte ur Superettan 2006, efter att ha blivit förnedrade i Allsvenskan bara året innan.

Men nu är de här igen. Och det festliga är att jag känner igen så mycket från hösten 2004, då jag följde dem på nära håll. Ja, Bårsta IP är försvunnet - lyckligtvis, måste man nog säga, fast man kan känna sig lite nostalgisk över den gamla slitna arenan bredvid parkeringsplatsen och MAX-restaurangen. Och den sympatiske Johan Ländin är försvunnen, och Thomas Thudin, den glade reservmålvakten med skägget, och den elegante liberon Zoran Manovic. Men Assyriska spelar sig upp ur försvaret, precis som på Zorans tid, Dennis Östlund är tillbaka, Stefan Batan är tillbaka och Eddie Moussa är kvar (han som hade släktingar som alltid sades ha bestämt framförda synpunkter om han inte fick spela). Och Edmond Lutaj, han som fick lyssna på de där bestämt framförda synpunkterna är tillbaka på bänken igen. Och jag är helt övertygad om att Sargon, Ninos och de andra finns i publiken och att Charlie Sharro sitter på läktaren och håller låda som vanligt. Assyriska kommer alltid tillbaka.

Brännvinsadvokatyr

Intressant det här med hammarbyfansen som vill stå på DIF-läktaren. Själv undrar jag om det överhuvudtaget är juridiskt hållbart att kräva att man måste ha en viss halsduk på sig för att få köpa biljett till en viss läktare. Och att man annars anses få räkna med tillmälen, trakasserier och förmodligen värre. Nån borde pröva det i domstol.

Och att firmamedlemmar anes ägna sig åt organiserad brottslighet? Herregud, vad skulle de annars göra? De är organiserade, de ägnar sig åt brott, de är organiserade FÖR ATT ägna sig åt brott. Låter det inte som om det passar till definitionen?

Gamla TFF mot nya TFF ikväll, förebild mot uppstickare. Inte att undra på att Tom Prahl blev så uppretad på David Wilson på Vångavallen i våras. Det var Oscar Wilde som sa det - "Calibans raseri över att se sitt ansikte i spegeln."

Jag står och ser på världen genom Rain man-tabellen, jag vill jag kan ej slita mig från Rain Man-tabellen.

Till och med Rain Man har gett sig. Det uttrycktes självklart inte med några större åthävor, utan det var bara hans nya tabell som avslöjade det - Kalmar FF är bäst, även i hans värld. Så här ser det ut nuförtiden:

ÖVRE HALVAN:
1. Kalmar FF +7
2. Elfsborg +4
3. Helsingborg -5
4. Göteborg -6
5. Hammarby -14
6. AIK -17
7. Halmstad -17
8. Malmö FF -19
9. Djurgården -20

NEDRE HALVAN:
1. Örebro +22
2. Trelleborg +17
3. Gais +14
4. Ljungskile +8
5. Sundsvall +7
6. Gefle +7
7. Norrköping -1

Även enligt denna prognos ligger Kalmar FF alltså bäst till, men inte så överlägset bäst som enligt The Matrix.

Betraktarens öga

Jag får tacka Lagrell för lektionen. TV8 fanns inte på Skarpnäcks Gårdsväg, visade det sig, så jag fick lyssna på radio. Där lät det som om det var direktsändning av goternas skövling av Rom - "SVERIGE ÄR PÅ VÄG ATT FALLA SAMMAN!!!" vrålade Lasse Granqvist upprepade gånger en bit in i andra halvlek, ungefär som en småländsk väckelsepredikant som kommer att tänka på sexualmoralen i Stockholm. Sen efter matchen satte jag på Sportnytt och hörde Glenn Strömbergs lugna matchanalys. Nej, han hade aldrig varit särskilt orolig, så här blev det när man skulle spela in ett nytt system, Sverige tänkte väl lite för mycket på anfallsspelet i första halvlek och då blir det (genom en sån paradox som ligger så bra i Glenn Strömbergs mun) inte mycket till anfallsspel. Varje gång jag hör Strömberg inser jag hur hysteriskt det tonfall som annars omger landslaget är.

I övrigt:

Grattis, Luxemburg! Finaste segern sedan de 1-0 mot blivande silvermedaljören Tjeckien i kvalet till EM 96. Jag hinner inte ta reda på det nu, men jag undrar om Luxemburg någonsin vunnit över en någorlunda namnkunnig fotbollsnation på bortaplan.

Grattis, Finland! Men fan också att de inte vann, för trots allt måste man vinna sina hemmamatcher om man ska gå vidare (i sht om man har Tyskland o Ryssland i gruppen).

Grattis, Danmark! Jag har inte sett några highlights, men ibland räcker det att se minutsiffrorna på målen för att man ska känna dramatiken.

Grattis, Peru och Bolivia! Inte för att det lär göra nån skillnad i fotbollsvärldens längsta o mest utdragna kvalserie, men det är allltid gött när Sydamerikas storpotäter går på pumpen.

Grattis, England! Lite motvilligt. Nu är de världsmästare igen, tills nästa gång de bara får 2-0 mot Andorra...

Dokument utifrån

Eftersom vi nu är lagda åt det hållet gratulerar vi Vanuatu, som imorse avslutade sitt VM-kval med sin enda seger, 2-1 över Fij (trots att Geoffrey Gete blev utvisad efter 50 minurer). I likhet med ganska många länder i Asien, Oceanien och Afrika får de nu slicka såren och vänta till 2014 på nästa chans. Nya Zeeland är redan vidare från Oceanien och kommer rimligen att slås ut i nästa omgång. Oavgjort, 1-1, i det laddade Koreaderbyt mellan Nord och Syd som precis blåstes av i Shanghai. Och förra VM-deltagarna Togo verkar redan borta från Sydafrika efter att ha åkt dit med 1-0 borta mot Zambia.
Särskilda tummar hålls ikväll, som vanligt, för Skottland, som redan målat in sig i ett hörn genom en 0-1-förlust mot Makedonien i Skopje. Ikväll tar de sig an Island i Reykjavik och behöver en seger. Dessutom för Finland, som har Tyskland på hemmaplan och lär åka på en hedersam men klar förlust om jag känner mina finländska bröder rätt.
Dessutom ska det bli intressant att se hur England, borta mot Kroatien, och Frankrike, hemma mot Serbien hanterar sitt utsatta läge. Fast man måste lägga till att fransmännen verkligen förtjänar att vara i ett utsatt läge - hur ett lag kan förlora med 3-1 mot Österrike är för alla som såg EM-slutspelet en gåta, men som alla som som såg EM-slutspelet också kan räkna ut, om det skulle vara nåt lag så skulle det vara Frankrike. England borde egentligen kunna spela avslappnat eftersom det är Kroatien som spelar hemma och måste vinna, men engelsmännen är ju så funtade att de aldrig någonsin låter sitt landslag spelar avslappnat.

Sen undrar jag lite grann vad vi ska hoppas på i mötet Portugal-Danmark, men det bäsra blir nog 0-0 i en exempellöst rå match som leder till mängder av skador och avstängningar. Känns inte helt otänkbart, på nåt sätt.

Tjaha

Solnakorpen ställer aldrig in. Match på Huvudstafältet 19.30 ikväll utan hänsyn till något VM-kval. Jag får kasta mig på tunnelbanan efteråt och hoppas hinna till andra halvlek. Och frågar ni mig så tror jag faktiskt att det står 2-0 till Sverige vid det laget, fast jag är förstås en ökänt usel tippare.

Jag förmår inte båda upp nån oro inför matchen ikväll. Visst, om jag anstränger mig kan jag se framför mig en förlust, en situation som verkligen skulle få Lagerbäck att sitta löst, som ett slags befrielse. Lite grann påminner ju situationen om den enda gång när Lagerbäck verkligen har suttit illa till (de har de inblandade själva erkänt), efter EM-fiaskot 2000 när Vm-kvalet dessutom började med ett par halvdåliga resultat. Hade det blivit stryk mot Slovakien i Bratislava, sa folk i landslagsledningen när vi intervjuade dem för min landslagshistoria, då hade Söderberg och Lagerbäck nog fått gå. Nu har Lagerbäck ett antal lyckade kval bakom sig, plus ett EM-slutspel som visserligen var ett misslyckande men inte ett fiasko av samma grad som 2000 - jag har svårt att se att han skulle få gå innan VM-chansen är helt borta, åtminstone innan matchen mot Portugal senare i höst, även om det skulle bli nederlag mot Ungern ikväll. Vilket jag, som sagt, har svårt att tänka mig.

Och dessutom tänker jag så här:

1) Alla har efterlyst förändringar. Alla har efterlyst förändringar i offensiv riktning. Alla som har varit någorlunda seriösa har också insett att sådana förändringar kanske inte skulle funka med en gång, utan kanske skulle leda till ett par mindre bra resultat till att börja med. Exempelvis 0-0 borta mot Albanien.

2) Alla klagar också på våra träben i backlinjen och drömmer om de spelande backar som man föredrar i länderna där citronerna blommar och solen alltid skiner. Men alltså, sist jag såg efter spelade Olof Mellberg i Juventus, Petter Hansson i Rennes och Daniel Majstorovic i AEK Athen. Hur kommer det sig att man tolererar dem i dessa kreativitetetsdyrkande länder?

3) Sist och slutligen - man har alltid klagat på Lagerbäck för att han satt resultatet främst. Nu klagar man på honom för att resultaten inte har kommit, hittills i alla fall. Jag skulle vilja se alternativ. Och det enda jag hittills har hört kommer från en packad holländare. Dra tillbaka Kim, köra in Rosenberg på hans plats. In vino veritas, kanske.

Åsnan mellan hötapparna

Trött, slut, småseg - fy fan, vad många dåliga böcker jag kört i mig på sistone. Guillou och Lasse Anrell var illa nog, men Niklas Ekdals kriminalroman tog verkligen knäcken på mig. Precis rätt sinnesstämning för att tänka på svenska landslaget inför ödesmatchen imorrn. Det konstiga är att jag inte kan båda upp minsta känsla av panik - allt är ju precis som vanligt. 0-0 i Tintinland, storm i tidningarna, alle man mot Lagerbäck - är det ingen annan som tänker på slovakienmatchen för åtta år sen, då Expressen angrep Lars-Tommys klädstil i en ledare? Och anklagelsepunkterna var exakt desamma som nu - förutsägbarhet, säkerhetstänkande, feghet.

Bara det att nu har ju faktiskt Lagerbäck tänkt nytt. Bara det att nu har han faktiskt prövat någonting annat. Den tidigare grundtanken var: vi har inte tillräckligt bra spelare för 3-5-2, därför spelar vi 4-4-2. Det fick kritik, som en feg och försiktig filosofi. Nu prövar Lagerbäck 3-5-2, fast vi inte har tillräckligt bra spelare för 3-5-2, därför att vinsterna med att få in Kim Källström i en offensiv mittfältsroll ansågs uppväga bristerna på annat håll i laget. Då får det kritik, därför att det visar sig (surprise, surprise) att våra backar inte är tillräckligt bra för det.

Men då återstår frågan - vad ska vi göra istället? Vilka är de svenska backar som är oerhört mycket bättre och bollskickligare än Olof Mellberg och Petter Hansson? Och om de inte finns, hur ska vi lägga upp laget?

Det känns som att försöka sova under en för liten filt. Hur man än drar i den är det nån kroppsdel som sticker ut. Hur gör man för att få en blund i ögonen?

Uganda du fria

Låt oss vända blicken från bortskämda européer ett tag och uppmärksamma dem som verkligen förtjänar det. Efter fem raka nederlag tog Niger sin första seger i det afrikanska VM-kvalets andra omgång i söndags, 3-1 hemma på Stade General Seyni Kountche i Niamey mot Uganda efter 0-1-underläge i halvtid. Stor hjälte var inhopparen och tvåmålsskytten Alhassane Issofou som till vardags spelar i ASFA Yennega i Burkina Faso - Niger är ett av de få afrikanska nationer som inte har några europeiskbaserade spelare i laget. Chansen att gå till tredje omgången var dock borta sen ett tag för Niger, och nu försämrade de Ugandas möjligheter också. Uganda - har vi nyligen tagit reda på - hade en fotbollens storhetstid under Idi Amin på 70-talet (Aftonbladets Olle Svenning, som brukar gilla att dra paralleller mellan politiska system och fotboll har av nån anledning inte uppmärksammat detta), men måste nu hoppas på att nigerioterna (vad kan de heta egentligen?) överträffar sig själv i slutmatchen och tar poäng av Angola borta, alternativt att de själva kan vräka in mål mot redan avancemangsklara Benin. Och då får de hoppas att bli en av de åtta bästa tvåor (från inalles tolv grupper) som går vidare.

Jag kanske har fördomar beroende på allt jag hört om korruption i afrikansk fotboll, men jag föreställer mig att den där sista matchen, där poäng ska erövras mot redan slutspelsklara och redan avsågade nationer kan ge upphov till ett dammoln av konspiratoriska spekulationer. I alla fall ser jag att bara ett afrikanskt lag (Eritrea) dragit sig ur under pågående VM-kval den här gången. Så sent som i kvalet till VM -94 backade Sierra Leone, Malawi, Mauretanien, Tanzania, Gambia, Mali, Burkina Faso, Sudan och São Tomé ut under kvalet, medan Liberia och Libyen uteslöts. Det går framåt i Afrika trots allt.

Rockad

För övrigt tror jag att lösningen på alla problem är att Kim Källström spelar vänsterback på lördag och Olof Mellberg på mittfältet. På så vis får den förre sköta speluppläggningen och den senare trängas i gyttjan på mitten, och det var väl tanken med hela systemskiftet.

Bollsinne

Lördagens match sammanfattas som vanligt på ett oöverträffat sätt av vår idol Jan Majlard:

"Bollbehandlingen av Olof Mellberg och Petter Hansson i en trebackslinje förde tanken till division III och trädstammar istället för läktare vid sidan av planen."

Det är inte lätt att följa med till de andliga höjder där Majlard dagligen rör sig, men jag tror att jag, med uppbjudandet av hela min fattningsförmåga, hänger med fram till ordet 'trädstammar'. Men kan någon förstå hur 'bollbehandlingen av Olof Mellberg och Petter Hansson' skulle kunna 'föra tankarna' till 'läktare vid sidan av planen'? Ibland tror jag att 'Jan Majlard' i själva verket är ett internetöversättningsprogram från turkiska.

Albaner i pyjamas

Inser först nu det geniala med det nya systemet. Allting gick alltså ut på att låta OLOF MELLBERG vara speluppläggare och avslutare! Och så fixade vi också 0-0 mot Europas näst fattigaste land. Nobelpris!

Krya på dig, Erik Edman

Hansson, Majstorovic, Mellberg, Andersson, Linderoth... ja, den sistnämnde spelade ju i och för sig bara i en halvminut, men ändå: det är inte det kreativa passningsspelets mästare som bygger upp Sveriges anfall. Och uppenbarligen anses Mellberg vara den mest lämpade att sköta uppspelen, vilket är en smula bekymmersamt.
Det gör inget om Erik Edman och hans vänsterfot blir frisk.

Det dånar uti rättens krater

Göransson på Offside berättade att det en gång varit nära. På upptaktsträffen för ett och ett halvt år sen hade han slagit sig ner vid Lagerbäck och Roland Andersson där de satt, lite grann för sig själva, isolerade av sin särställning, "Lagerbäck ganska full och Roland Andersson ännu fullare". Där och då gjorde Mattias ett resolut försök att sälja in "Ordförande Persson"-konceptet till Lagerbäck - en närgången bevakning i kulisserna, som skulle publiceras senare, när detaljerna inte var känsliga eller kontroversiella längre. Och som jag minns Mattias berättelse hade Lagerbäck, med snuset rinnande verkligen verkat tänka på saken, och Roland hade hela tiden suttit och gnuggat honom på axel och om och om upprepat: "Ordförande Lagerbäck! Ordförande Lagerbäck!"

Det sprack, naturligtvis. När den bleka morgontimmen infann sig följdes den av eftertankens gift, och när Lagerbäck ringdes upp om saken förklarade han att han hade talat i stundens hetta. Lars Lagerbäck är trots allt inte Göran Persson, ingen offentlig person i behov av bekräftelse och upprättelse.

Eller så tänkte jag fram till alldeles nyligen. För, som Ulf var inne på i inlägget här nedan, den 3-5-2-modell som nu offentliggjorts inför en oviss kvalmatch mot oförutsägbart motstånd är naturligtvis ett brott mot allt Lagerbäck hittills har stått för. Men kanske är det så att han är ganska lik Göran Persson ändå. Kanske är det så att han, som under hela sin tid vid makten verkar ha varit helt obekymrad av den offentliga bilden av honom, nu ändå, när den tiden nalkas sitt slut, börjar bekymra sig om sitt eftermäle. Kanske börjar han rentav törsta lite grann efter den folkets kärlek han hittills verkat helt likgiltig inför. Nu, i sin sista kvalturnering, kanske han har tänkt att de som vill se chansningar, offensiva vågspel och Kim Källström i tongivande mittfältsroll kanske ska få som de vill ändå. Det är lite grann som om han hade rest sig från sitt bord där på upptaktsträffen och hållit ett brandtal inför alla de allsvenska tränarna om att han hade haft fel, han hade kommit på det nu, det gällde att våga, att kasta loss och satsa framåt och han att de alla skulle befria sig från sin fruktan och sina tvivel. Och han skulle ha gått från bord till bord och omfamnat dem alla, omfamnat Nanne Bergstrand och omfamnat Tom Prahl och med snuset och tårarna rinnande talat om att han älskade dem som bröder och han skulle ha slutat med att leda dem alla i "Internationalen".

Det är det han gör, ikväll i Tirana. Jag hoppas det går bra.

3-5-2. Trodde ni ja.

Det var i går kväll och hjärnan hade precis slappnat av och förberett sig för sömn när jag plötsligt ryckte till av en sista tanke för dagen: "Han kan väl ändå inte spela 3-5-2?"
Nej, det borde han ju faktiskt inte kunna. Han är ändå Lars Lagerbäck. Lars Lagerbäck chansar inte med ett icke-inövat spelsystem. Lars Lagerbäck åker inte till en svår bortamatch i Albanien och tänker att anfall är bästa försvar. Lars Lagerbäck tar det säkra för det osäkra, han byter inte mer än en position i taget, han petar Kim Källström när det börjar regna, för det känns ändå lite säkrare, lite tryggare med Anders Svensson.
Jag inser att allt - trupputtagningen, träningarna, vad han säger - talar för att han faktiskt tänker sjösätta det här spelsättet... men jävlar vad underligt det känns. Nu valde ju Lagrell att behålla Lagerbäck, var det då inte för att han skulle vara just Lagerbäck? Om landslaget nu ska förnya, hade det inte varit bättre att låta det göras av en förnyare?
Om Lars Lagerbäck låter Sverige marschera in till matchen och ställa upp i 3-5-2 begår han påtagligt våld på sig själv och allt han tror på och jag skulle gärna titta in i hans hjärna och se vad som händer i det ögonblicket, eller åtminstone få veta vad hans puls är.
Nu läser jag i Bladet att allt är Roland Anderssons påfund, och då känns det aningen bättre, för det är åtminstone än förklaring, till och med en ganska intressant sådan.
Men ändå. Jag tror på 3-5-2 när jag ser det. Och när regnmolnen drar in över stadion i kväll, när Lasse hör de albanska fansen, när han tittar sig runt i omklädningsrummet och ser spelarna han ansvarar för och som han ska ge ansvar, då blir jag inte överraskad om han lutar sig mot Roland Andersson och säger: "Du Rolle, det var en kul idé det här, men... vi kör som vanligt va?"

Bra eller bu för Chippen?

Den här krönikan av Anna Larsson i Svenskan är det första jag har sett som ifrågasätter Christian Wilhelmssons val att spela fotboll i Saudiarabien. Åtminstone utifrån andra frågeställningar än de som handlar om ligans kvalitet, hans framtida landslagschanser etc.
Det har varit sommartider och jag har förstås inte lusläst allt, men jag tycker att det är märkligt att han kommit så lindrigt undan kritik på sportsidorna. Det har handlat om hur det ska gå för vår busige Chippen i ett så konstigt land, om saudiernas tossiga mode där Oksana måste bära slöja och om det inte är svårt att prata med alla araber i laget. Däremot har det handlat väldigt lite om Chippens sätt att förhålla sig till landet och regimen som gör det möjligt för honom att casha in sina 83 miljoner. Jag förväntar mig verkligen inte att Wilhelmsson ska vara en stor politisk analytiker eller samhällsdebattör. Och jag tyckte att kraven på att enskilda idrottsmän skulle bojkotta OS i Peking var dumma. Men till skillnad från OS är det här en enskild idrottsmans beslut om fyra år av sin karriär, och Chippen borde rimligtvis kunna ha fått ett kontrakt i ett mindre kontroversiellt land, om än med mindre i lön.
Vad borde man tycka? Vad tycker ni?

Teckentyderi

Ett tydligt tecken på att det blir 3-5-2 är väl ändå att Safari kallas in när Chippen åker hem. Det enda system där de är utbytbara.

Kapitel två i kaptensdebatten, i vilket Turk-Tobbes öde berättas, och där bristen på innermittfältare plötsligt blir uppenbar

Om man basar för ett landslag som till viss del är präglat av grupperingar det förstås svårt att utse en kapten. Vem man än väljer har man premierat det ena eller andra lägret. Henrik Larsson tycks ha stått utanför (eller kanske över) det där, förmodligen eftersom han är den han är och eftersom han kom in i landslaget när de som bildar dagens klickar var på elitpojkläger i Halmstad och sov i sovsäck på Sannarpsskolan.
Därför tror också jag att det hade varit svårt för Lagerbäck att välja Linderoth.
När det gäller Linderoth finns det också mörkare orosmoln. Han verkar visserligen ha blivit kvitt sin envetna skada, men någon central mittfältsplats har han inte tagit i årets Galatasaray. Som Jesper nämnde i en kommentar har han spelat högerback. Jesper antog den härligt positiva attityden att det kunde vara bra för landslaget, men jag är inte lagd åt det hållet.
När Tobbe kom till Galatasaray fick han spela direkt. Han var en etablerad landslagsstjärna, värvad för miljoner och förvaltade förtroendet.
Efter sju matcher satte höften stopp. Ett hårt slag för Galatasaray, och den ende de hade att kasta in var orutinerade 21-åringen Mehmet Topal, nyvärvad från lilla Dardanelspor och med mindre än ett dussin inhopp i a-laget att luta sig mot.
Men, well, den enes bröd...
Mehmet Topal höll sig kvar i startelvan, togs ut i landslaget och slank in i EM-truppen som ett av de sista namnen och började dominera även på landslagsträningarna. När EM var över var plötsligt Mehmet Topal en av Turkiets stora semifinalhjältar: stark, snabb, ung, snygg... vilken tränare skulle flytta på honom i dagsläget? Något säger mig att Linderoth kan bli kvar på den där högerbacksplatsen ganska länge.
Det märkliga är ju att Källström har hamnat i en liknande situation i Lyon: först bänkad, sedan vänsterback. Och Anders Svensson är skadad.
Snart är det bara Daniel Andersson som verkligen spelar innermitt i sin klubb - och mitt i denna röra ska Lagerbäck - kanske - introducera ett spelsystem som ingen har den minsta vana vid.
Hösten kan bli... intressant. Låt oss hoppas att Elm gör en Topal.

Gamla hundar

Kapten när Sverige tog VM-silver 1958 var för övrigt Nils Liedholm, 36. Som var två år yngre än sin innerkamrat Gunnar Gren, som spelade i Milan ända till 1961 och förmodligen skulle ha spelat VM för Sverige i Chile 1962 om han och de andra italienproffsen bara hade fått spela kvalet för sina klubbar och Sverige hade kvalificerat sig. Bara på tal om Henkes ålder.

Zlatan är grym, men kanske inte just som kapten, va?

Kanske är det för att motståndet är så tråkigt som Albanien som försnacket inför EM-kvalet har handlat så mycket om lagkaptensfrågan. Nu blev Henrik Larsson ny svensk landslagskapten, och den utnämningen var väl ungefär lika överraskande som en slips på fars dag.
Jag medger att det hade sett snyggare ut om jag hade skrivit den här bloggposten innan beskedet kom, men allvarligt talat: var det någon som på allvar trodde att Zlatan skulle få bindeln?
Jonas Thern har ju blivit någon sorts mall för hur en lagkapten ska vara: en stjärna, internationellt respekterad, ha gruppens förtroende, en bra talesman utåt. Visst är Zlatan en stjärna och har omvärldens respekt som bollspelare, men det där andra? Här har Lagerbäck under de sista fyra-fem åren haft som en av sina största utmaningar att överbrygga klyftorna och luckra upp klickbildningarna i landslagstruppen - att då utse Zlatan till boss på planen skulle vara ungefär lika passande som att skicka en spelmissbrukare till Las Vegas för rehabilitering.
Det är ledsamt på sitt sätt, men jag gissar att åtminstone en handfull av spelarna i den mer välkammade delen av landslaget hellre skulle bli bingolottoförsäljare på heltid än spela i ett landslag med Zlatan som kapten.
3-5-2 eller 4-4-2 däremot: det är en införmatchenfråga som man faktiskt kan grunna på.

Tidningsläsning på gott och ont

Citat Petter Andersson i DN i morse:
"När man är på plats känns det här väldigt bra och med tanke på hur Hammarby ligger till i serien, plus att vi åkte ur cupen, så kändes det som rätt läge att dra".

Jag ska väl inte förvänta mig så mycket annat från fotbollens yrkesarbetare men det är ju inte vad man vill läsa.

Däremot gladdes jag åt AIK-supporterns KO-anmälan av sin klubb. Till en början av sedvanliga anti-AIK-skäl: aikare som tror att den egna klubben är större och bättre än den är, ja det är ju alltid kul. Men när jag läste artikeln fick jag mer sympati för saken. Killen vände sig emot den marknadsföringsstil som blivit alltmer utbredd bland fotbollsklubbarna. Man talar om sitt lag som en "produkt" och supportrar som "kunder".

Det här är naturligtvis en rimlig konsekvens av den synen på fotbollens åskådare. Säljer man biljetter till en "högklassig produkt" och den inte lever upp till de fina orden, då har ju "kunderna" rätt att agera.

Röd gryning

Hammarbys största nederlag sedan augusti 2003 på Malmö stadion, när det blev 0-6 och målskyttarna hette sånt som Tobias Grahn och Markus Rosenberg. Stockholmsfotbollens sämsta runda sedan elfte omgången 2004, när Hammarby förlorade med 0-2 i Sundsvall, AIK med 0-1 i Borås och Djurgården med 0-2 hemma mot Malmö FF (om man nu ska räkna den, med tanke på att hammarbymatchen av nån anledning spelades två månader före resten av omgången). Ja, ni hör ju medlidandet i min röst.

Det man nyktert sett kan konstatera: Hammarby säljer sin landslagskandidat för vad kollegerna på GvSU betecknar som en spottstyver. De säljer honom med omedelbar verkan, havererar sportsligt på kuppen och får dras med trivselspridaren Zengin resten av året. Kalmar FF säljer också sin landslagskandidat, men ser till att behålla honom säsongen ut (något som den unge landslagskandidaten själv verkar ganska nöjd med, eftersom det ger honom chansen att vinna allsvenskt guld md sin brorsor). AIK gör sig av med Dulee Johnson, mer eller mindre av nödtvång ser det ut som, och drabbas genast av sportslig kris utan att i någon större grad ha vunnit ekonomiskt på affären. Kalmar FF säljer César Santin, gör en dygd av nödvändigheten, byter pengar mot en viss skakning i maskineriet, men ser ut att kunna absorbera det hela och jobba vidare. Nånting säger ju detta om planering, framförhållning, relationer mellan klubb och spelare och hunger efter framgång. Jag förstår varför kineserna dras till Kalmar. Nanne Bergstrand förblir den store rorsmannen.

Ro, ro barnet, Enver Hoxha spinner i garnet.

På tal om Albanien - Lundh menar att utvecklingen i landet får Enver Hoxha att "spinna" i sin grav. Kanske har han själv anlitat den där översättaren från albanska fotbollförbundets hemsida?