Måste bara uttrycka min beundran för att Assyriska är tillbaka. Trots nederlaget igår: en rejäl chans på Allsvenskan är inte dåligt för en nykomling i Superettan som befann sig i rejäl utförsbacke bara för nåt år sen. Det fanns faktiskt folk jag pratade med som var allvarligt oroade för Assyriskas existens när de åkte ur Superettan 2006, efter att ha blivit förnedrade i Allsvenskan bara året innan.
Men nu är de här igen. Och det festliga är att jag känner igen så mycket från hösten 2004, då jag följde dem på nära håll. Ja, Bårsta IP är försvunnet - lyckligtvis, måste man nog säga, fast man kan känna sig lite nostalgisk över den gamla slitna arenan bredvid parkeringsplatsen och MAX-restaurangen. Och den sympatiske Johan Ländin är försvunnen, och Thomas Thudin, den glade reservmålvakten med skägget, och den elegante liberon Zoran Manovic. Men Assyriska spelar sig upp ur försvaret, precis som på Zorans tid, Dennis Östlund är tillbaka, Stefan Batan är tillbaka och Eddie Moussa är kvar (han som hade släktingar som alltid sades ha bestämt framförda synpunkter om han inte fick spela). Och Edmond Lutaj, han som fick lyssna på de där bestämt framförda synpunkterna är tillbaka på bänken igen. Och jag är helt övertygad om att Sargon, Ninos och de andra finns i publiken och att Charlie Sharro sitter på läktaren och håller låda som vanligt. Assyriska kommer alltid tillbaka.
17 september 2008
Som en boll kommer Assyriska tillbaka igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En tveksamhet jag känner inför Assyriska är att, när de började förlora hej vilt i Allsvenskan, de har lättare att ge upp än andra. Mycket hängande huvuden, folk som slet för lite och en allmän uppgivenhet. Visst, jag har förståelse för det, det är mänskliga reaktioner, men om ett lag inte gör sitt bästa så gör de fel eftersom det drabbar andra föreningar i samma serie.
För övrigt var jag på mitt första besök på Behrn Arena någonsin i tisdags. Ska inte orda så mycket om vare sig match eller konstgräs eller arenan i stort, men det som imponerade på mig var publiksiffran. 7800 åskådare är en bra publiksiffra.
7800 är nog årets sämsta publiksiffra på Behrns. Snittet ligger över 9000 är jag ganska säker på.
Nu tog jag i lite. Sämsta publiksiffran är denna säsongen 7535 st mot GiF Sundsvall och publiksnittet ligger på 8727 just nu, men med publikmatcher som Norrköping och Helsingborg så bör snittet gå över 9000.
Så att påstå att det är en hög publiksiffra för ÖSK är ganska fel.
Johansson: mot Gefle en kylslagen höstdag med matchstart 1945? Inte fel alls. Den publiksiffran ÄR bra, trots det fina snittet.
Jag måste säga att jag är full av beundran att det är 8700 i snitt i Örebro i år. Särskilt med tanke på trenden i allmänhet. Hade i tänkt på det förr, men visst är denna "katastrofala" publiktrend i hög grad ett stockholmsfenomen?
Skicka en kommentar