21 september 2008

Show me the money (and the pärm)

När Niclas Alexandersson hade två steg kvar till straffpunkten försvann han plötsligt från min teveskärm. En viss lite yngre person i mitt hushåll hade valt just den här tidpunkten att börja undersöka de roliga blinkande lamporna på digitalboxen och bytte till sin egen högjudda förtjusning nu kanal fram och tillbaka mellan olika dagtidssåpor. Desperat försökte jag kasta mig över fjärrkontrollen för att motverka hans härjningar men insåg att jag inte visste vilken kanal matchen hade visats på. Jag zappade mellan Canal plus-kanalerna utan nytta, kanske var det Viasat sport eller TV4 plus? Lagom till när Marcus Lindblom håglöst vandrade fram över planen för att fösa iväg den där bollen i famnen på Kim Chistiansen hade jag hunnit ringa till den som smitit från tevesöndagen för att köpa mjölk och blöjor på Vi Hornstull för att fråga.

Man kan säga att det här mellanspelet både förhöjde och förstörde dramatiken. Man kan också säga att jag faktiskt inte vet vad jag hade gjort mot min i nuläget bedårande sovande unge om det här hade varit en match som på allvar engagerade mig.

Vad man däremot inte nödvändigtvis kan säga är det som Jesper hävdade häromdagen, efter att bröderna Elm fått Feyenord att bli ungefär som Hammarby. Framtiden tillhör Kalmar FF sa han då. Det är en frestande inställning, särskilt om man som Jesper av ideologiska skäl är motståndare till områden med mindre än 200 meter mellan husen. Jag är rädd att Kalmar nog inte uppfyller kraven, men det är för all del mindre tät bebyggelse där än i Vasastan.

Det är också en frestande inställning om man tittar på tabellen. Kalmar har hittills gjort 55 mål. På 22 matcher. Ett snitt på 2,44 mål per match. För att jämföra så gjorde Djurgården under champagneåret 2003 60 mål på 26 matcher. Det är 2,3 mål per match. Och det är möjligt att det bara är jag som är nostalgisk, men om jag inte minns fel ansågs vi vara närmast löjligt överlägsna det året. Om inte under säsongen så åtminstone efteråt. Kalmar är mer offensiva än vi var då.

Problemet är att jag inte vet vad Kalmar-modellen betyder, mer än att det dominerande laget alltså inte ska komma från någon av de tre stora städerna. Jag kan inte på rak arm säga vad det är Nanne har gjort rätt som andra har gjort fel.

KFF äger ingen arena och ekonomin är varken bättre eller sämre än motsvarande klubbar. Med tanke på hur alla hela tiden talar om pengarna som nyckeln är det lite konstigt. Allt tal om långsiktighet vilar ju på pengamässig grund. Finns inte stålarna finns inte den långa sikten heller. Man har gjort en del bra värvningar i Sydamerika, där andra lag gjort något sämre jobb i screeningen. Det är förstås ett riskspel där man ibland lyckas storartat, ibland misslyckas skändligen. Videojuggar och MSN-brassar är trots allt lika vanliga i allsvenskan som tja, Alfonso Alvés eller Cesar Santin. Klubben har den trots allt rätt slumpmässiga glädjen i en brödratrio som faktiskt förstärker varandra. Å andra sidan går Viktor Elm som bosman efter säsongen och visar därmed att det där med hjärta för klubben inte är så viktigt för honom (Moderklubben Johansfors får förstås inte heller några pengar i eventuell vidareförsäljningsklausul). Sticker brorsorna också finns det plötsligt inte så mycket Kalmar FF kvar.

Det är inte det att jag är missunnsam. Det är jag förstås, innerst inne vill jag ju att alla spelare i alla lag utom mitt eget ska bryta benet, men jag har långt mindre emot Kalmar än emot de flesta andra allsvenska fotbollslag. Men jag vet inte vari det specifikt kalmarska undret består. Var är modellen som alla kommer säga sig vilja följa? Vad står det egentligen i Nannes pärm?

Det är förstås mycket större att vinna SM än att vinna cupen så det här blir nog Kalmars år ändå. Men om jag ska se det som ett tecken på något större än att just det här laget just nu råkar vara ohyggligt bra så krävs det nog mer än Åtvidaberg-nostalgi och antiurbanism för att övertyga mig.

ps. Tror ni att det medföljer drinkrecept till den där drinkmixern till Cup-buckla eller fyller de bara upp den med rödbetor till guldpytten?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Man ska inte skylla på de små! Även i mitt barnlösa hushåll försvann bilden när Alexandersson skulle slå sin straff. Det var nog ett globalt problem. Åtminstone tycks hela Södermalm vara drabbat.

Anonym sa...

Jag väntar mest på att Jesper ska ondgöra sig över de Kalmar FF centrerade Kalmarmedierna. Läser man Barometerns sportsidor så känns det som att jordklotet snurrar runt Fredrikskans, det skrivs aldrig några fylliga artiklar om IFK, AIK eller MFF i Barometern. Jag tycker att Kalmarjournalisterna borde lyfta blicken lite och se att det faktiskt existerar en värld utanför Kalmar.

Anonym sa...

Barometern gör inga som helst anspråk på att vara en nationell rikstäckande tidning. Svårare än så är det inte.

Jesper sa...

Det vore väldigt o-kalmarmässigt om det skulle finnas något speciellt recept inlåst i ett kassaskåp på Fredriksskans bakom framgångarna. Finns ingen väsenskillnad bakom Kalmar FF:s metod och flera andra allsvenska lags heller, men kanske ett antal gradskillnader. Som kan sammanfattas i det Nanne Bergstrand kallade pengarnas "verkningsgrad", det vill säga hur mycket man rent fotbollsmässigt får för dem. Ett par punkter:

1) kontinuiteten, trots allt. Som de har gemensamt med Elfsborg. Att tränaren OCH lagets stomme har funnits kvar under en lång följd av år.

2) Det genomtänkta strategin när det gäller att värva och ta sig an utlänningar. Att de har siktat in sig på brasilianare och haft en plan för att få dem att trivas när de väl är i Kalmar. Det har ju inte gjort att alla verkligen har gjort succé, men jag är övertygad om att de har en större framgångsgrad på sina utlänningar än någon av de större klubbarna. Ett "riskspel" som Isobel kallar det har det alltså varit i mindre grad än för flera andra klubbar.

3) Dessutom kan det knappast sägas vara en slump ens att bröderna Elm hamnade i Kalmar. Om jag förstått saken rätt blev de nobbade av Öster, som nu spelar derbyn mot Ljungby i div 2. Patrik Ingelsten är ett annat exempel på en spelare som blivit kasserad på annat håll. Där är Kalmar raka motsatsen till Malmö FF, som gör spelare bättre i det ögonblick man släpper dem ifrån sig.

Studiomannen sa...

OK. Jag är blåvit sedan maj 1976, då min far tog med mig för första gången på fotboll. Sedan dess har jag sett Kalmar FF både hemma och borta många gånger. Tacksamt offer, eftersom IFK har rätt bra statistik mot dem. Men det är inte bara därför som jag uppskattar Kalmar. Det är inget under som skett där. Det är snarare så att de så konsekvent arbetat med sitt spelsystem. För Nanne vände ju inte uppochned på allting. KFF spelade rätt likt även på Erlandssons eller för den delen Lansdownes tid.

Dessutom tror jag att trivseln är oändligt mycket viktigare än vad folk förstår. Det är inte jätteofta jag jobbar i Kalmar, men varje gång jag gör det och även när jag träffar KFF på andra arenor så är det ett stabilt och skojfriskt och bra gäng som kommit. Åtminstone de som pratar svenska... :-)

För övrigt gjorde IFK Göteborg 60 mål (26 m) säsongen -81, men de slarvade bort sin guldchans direkt med tre raka förluster.

Det roligaste är ÖSK -94. 62 mål (26 m), också de som tvåa i allsvenskan.

IFK Gbg -96: 61 mål/26 m (näst flest gjorde HIF - 39!)

Öster -75: 66/26 (2,54)
ÅFF -72: 65/22 (2,96)

Tycker själv att det är roligare att vinna med 3-2 än med 1-0. Bara man vinner. Men jag tycker att det är en skamfläck att vinna guld med 25 mål på 26 matcher som de där du vet gjorde för tio år sedan...

Anonym sa...

Kan inte annat än hålla med Jesper, titta på landslaget idag, där formligen kryller det av gamla Kalmar FF spelare men knappt några Malmö FF spelare.

Kalmar modellen är således att ta en medioker spelare och gör honom bra, genialiskt!

Jesper sa...

anonym: ah, denna dödliga ironi! Att "ta en medioker spelare och göra honom bra" låter faktiskt som någonting ganska genialiskt i mina öron.

entzauberung sa...

"1) kontinuiteten, trots allt. Som de har gemensamt med Elfsborg. Att tränaren OCH lagets stomme har funnits kvar under en lång följd av år. "

Kontinuitet handlar om tur också. Jag tror nog att exvis Djurgården, om de fick välja, hade velat ha kvar sin gamla stomme också.

Och som jag sa innan, det går att vända på det. Nanne har under nuvarande Kalmarsejour överpresterat varenda säsong. Inte konstigt att ingen ropar på hans avgång då.

"2) Det genomtänkta strategin när det gäller att värva och ta sig an utlänningar. Att de har siktat in sig på brasilianare och haft en plan för att få dem att trivas när de väl är i Kalmar. Det har ju inte gjort att alla verkligen har gjort succé, men jag är övertygad om att de har en större framgångsgrad på sina utlänningar än någon av de större klubbarna. Ett "riskspel" som Isobel kallar det har det alltså varit i mindre grad än för flera andra klubbar."

Sant, även om man kan ifrågasätta hur utlänska lag kan spela med hela startelvor av utsocknes och ändå vinna...

"3) Dessutom kan det knappast sägas vara en slump ens att bröderna Elm hamnade i Kalmar. Om jag förstått saken rätt blev de nobbade av Öster, som nu spelar derbyn mot Ljungby i div 2. Patrik Ingelsten är ett annat exempel på en spelare som blivit kasserad på annat håll. Där är Kalmar raka motsatsen till Malmö FF, som gör spelare bättre i det ögonblick man släpper dem ifrån sig."

Men det är väl ingen filosofisk fråga? Det handlar väl bara om att de har bra scouter i Kalmar?

Jesper sa...

entzauberung: Har jag verkligen hävdat att Nanne Bergstrand grundat en egen filosofisk inriktning? Den får nog i så fall kallas "småländsk nypragmatism".

Isobel sa...

Jag har förresten möjligen en nyckel. Det kan vara Gud. Enligt säkra källor bad nämligen såväl Ingelsten som hela hans familj om råd just därifrån inför den eventuella flytten från Halmstad. Gud lär uppenbarligen ha svarat att Kalmar was the place to be. Och se så rätt han hade.

Det där med trivseln tror jag dock är en långt viktigare faktor än många inser. I Djurgården t ex kan man se en direkt koppling mellan Sivans död och när värvningarna slutade att fungera. Hon var den som fick alla att känna sig hemma, som såg till att de åt ordentlig, tja, mammade småkillar som flyttat från sina egna morsor. De behövde uppenbarligen det.

Patrik sa...

Isobel - Hur länge har unga nyinflyttade djurgårdare varit tvungna att bo på Gärdet?

Yogi Bear sa...

Under 2000-talet har 6 av 8 SM-guld vunnits av DIF, Hammarby, MFF och IFK, så nödvändigheten av småstadens lugn och ro för att vinna ett SM-guld överdrivs något tycker jag.

Patrik sa...

Men som jag försökte säga, Djurgården tvingar väl sina dalslänningar, gästrikar och öisare att bo på Gärdet vilket väl är bra nära landsbygd. Eller det kanske jag inte försökte säga.