Professor Moriarty tänker till

Det enda man med säkerhet kunde säga om årets allsvenska toppstrid var att AIK inte skulle ha med den att göra. Dels är det sedan länge mot reglerna för en svensk klubb att vinna Allsvenskan två år i följd. Dels är ju AIK ett särfall, ett lag som bara kan prestera när det inte har någon form av press på sig - som 2006, när de var nykomlingar, eller i fjor - och som annars oundvikligen kommer att falla offer för sin egen särskilda brygd av uppblåst självbild och fallenhet för internt gnabb.

Sett ur det perspektivet kanske det är en genial plan att sälja av sina fyra-fem bästa spelare och försätta sig i ekonomisk misär. Ju lägre förväntningarna är, desto större blir chansen att AIK verkligen ska kunna uträtta nånting i år. Fast jag tror Malmö FF har ett alldeles för långt försprång på den vägen. Be mig inte satsa några pengar på det, men det skulle inte förvåna mig om MFF till sist kan komma ur Groundhog Day-loopen.

Jourhavande statistiker hitåt!

Ni har väl följt utvecklingen i turkiska ligan den här säsongen? När det gäller Ankaraspors insats vet jag inte hur jag ska tänka. Vill jag att laget ska vinna en match, eller åtminstone göra mål? Eller är det bäst för klubben att skriva historia genom att gå igenom säsongen med noll poäng och noll gjorda mål? Kanske finns sådana exempel sen tidigare?

18. Ankaraspor 19 0 0 19 0-57 0

Tomas Brolin och jakten på det förlorade målet

Vi hade en liten diskussion på en kommentatorstråd nedan om Tomas Brolins plötsliga infall att göra anspråk på ett landslagsmål från 1991. En märklig detalj i denna redan från början smått bisarra historia är hans motivering - målet hade från början tillskrivits Roland Nilsson, som aldrig tidigare gjort mål i landslaget, och som den ädle Brolin därför inte ville beröva denna ära. Nu hade emellertid Rolle fått göra ett andra mål, vilket enligt Brolin förändrade saken.

Detta mål andra gjordes, närmare besett, i maj 2000, på straff under en EM-uppvärmningsmatch mot Spanien. Jag vet inte om Brolin missade det den gången - hans bokbojkott gäller kanske andra medier också? Och så har kalenderbitaren Stefan Holm berättat det för honom under inspelningen av Mästarnas mästare? Ja, så måste det vara.

Namnmagi

TFF värvar efter helt riktiga principer. Alo Bärengrub är ett riktigt kul namn. Känns som om han skulle vara med i gamla fina seriealbumet "Johan och Pellevin" om nån minns det.

Förfäras ej, du 43:e-placerade hop.

Så var det dags att notera nytt svenskt bottenrekord på Fifarankingen. Plats 43 i världen, ett tuppfjät före GABON och COSTA RICA som tidningen Metro med sann kolonialistisk nedlåtenhet frustar idag.

Det förtjänar alltså att upprepas: rankingen betyder ingenting. Den betyder på sin höjd att ett lag har en sämre period bakom sig, men den säger mycket lite om dess slagkraft i nuet. I september 1995, samtidigt som Sverige definitivt missade chansen till EM i England efter ett miserabelt kval, rankades vi som TREA I VÄRLDEN. Den sämsta positionen före de senaste åren hade vi i juli 1998 (30), eller precis när uppsvinget under Söderberg och Lagerbäck var på väg. Men vi var inte med i VM i Frankrike och blev därför passerade av alla deltagarna där, liksom det nu är länderna som var med i Afrikanska Mästerkapen som klättrar.

Det är möjligen meningsfullt att jämföra oss med andra europeiska nationer. Och där vågar jag utan vidare säga att vi är bättre än ett helt gäng lag vi råkar ha framför oss - Slovenien, Slovakien, Norge, Israel, Bulgarie, Nordirland, Grekland, Schweiz. Tjeckien, Ukraina, Turkiet och Rumänien har missat VM i lika hög grad som oss, mot sämre motstånd dessutom, så varför de skulle vara placerade framför oss fattar jag helt enkelt inte.

Önskemål inför söndagen

Hur stor roll spelar kvallottningar egentligen? Sedan Tommy Svenssons landslag åkte ut mot först Schweiz/Turkiet och sen Österrike/Skottland har jag haft för mig att lätta lottningar kan vara ett problem i sig. Icke desto mindre har vi haft en del glädje av dem under det senaste decenniet, för hade Sverige varit i en annan kvalgrupp än den vi hamnade i skulle vi mycket väl ha kunnat vara med i Sydafrika (jämför bara med den löjeväckande enkla grupp vi hade inför EM 2004).

Så vissa önskemål kan man ändå ha inför EM-kvallottningen på söndag. Och det viktigaste av allt är vilket lag vi får ur tredje seedningsgruppen. Det var där vi hade oturen att hitta Danmark senast och får vi Irland nu har vi lika stora skäl att förbanna vår otur. Vilket annat lag som helst är bättre (även om jag personligen gärna skulle slippa Bosnien/Herzegovina också).

Att Sverige faktiskt har varit med hetluften en hel del under det senaste decenniet märks av att vi mött nästan alla de högst rankade länderna i tävlingsmatch ganska nyligen. Undantag: Frankrike, som vi inte mött sedan VM-kvalmatchen i augusti 1993 när Martin Dahlin kvitterade på Jonas Therns sagolika genomskärare. Det var nästan värt den snöpliga och orättvisa 1-2-förlusten i Paris samma vår, när Stefan Rehn sköt i stolpen med tio minuter kvar och Eric Cantona gjorde segermålet på kontringen. Och fortfarande: fan så mycket hellre Frankrike än Spanien, Italien eller Tyskland. Men helst av allt Portugal.

P.S. Sedan vill jag vid närmare eftertanke också undvika Belgien, Slovenien och Vitryssland i fjärde seedningsgrupp, Montenegro och Georgien ur femte och Azerbadjan i sjätte. D.S.

Tomas Brolin x 2

"Så sjuk blir jag aldrig" svarade Tomas Brolin när journalisterna vid sjuksängen frågade om han ska börja läsa böcker.

Det där citatet har Brolin fått mycket skit för. Det har använts som någon slags bevisföring i tesen att Brolin är allmänt obegåvad och trist. Så kan det vara, det verkar ju som att han ofta uppträdde drygt och oengagegerat i umgänget med journalister. Men just det här uttalandet tycker jag var genialt i sin slagfärdighet. Det var en replik som fick intellektuella att gå i taket. Och människor som anser att bristen på klassisk allmänbildning är anledning att degradera en människa är jag skeptisk inför.

Men mediebilder är ju som de är. Jag har ju också tyckt att Brolin verkar trist. Därför gladde det mig att läsa Micke Leijnegard i Metro. Som programledare för "Mästarnas mästare" uttalade han sig så här:

Vilken deltagare har förvånat dig mest?
- Tomas Brolin. Som fotbollsspelare var han sur och tvär när han intervjuades. I Mästarnas mästare är han glad, generös, smart och snäll. Det var också han som diskade och tvättade under inspelningstiden.

Ett nödrop!

Man vet ju inte vad man ska tro på, men enligt dagens Expressen tigger Elfsborg just nu pengar för att kunna värva Tobias Linderoth; summan fem miljoner nämns. Eftersom han fått kicken av sin turkiska klubb handlar det uppenbarligen endast om så kallad sign-on-fee – alltså pengar rätt ner i Linderoths egen ficka.

Varför då?

En spelare som varit mer eller mindre paj de senaste... låt tänka nu... två, tre säsongerna, borde givetvis vara tacksam om någon överhuvudtaget vill vika en plats i truppen åt honom. Normal lön borde heller inte komma på fråga – ett prestationsbaserat kontrakt, där lön utgår efter antalet spelade matcher, är det enda rimliga.

Och så påstås det dessutom att även Mjällby och IFK Göteborg är ute efter svensk fotbolls egen angus defensivus (karln betraktar uppenbarligen mittlinjen som ett elstängsel).

Har världen blivit galen, eller är det jag som har missat något? Hjälp mig att förstå.

Vi mot klabbet

Lite rörande att nu även Djurgården försöker hitta den underdogmentalitet som redan ett antal andra klubbar så framgångsrikt har odlat. Men vänta nu, om det är Trelleborgs FF mot resten av världen, Kalmar FF mot resten av världen, AIK mot resten av världen och Djurgården mot resten av världen, då finns det väl snart ingen kvar i resten av världen längre?

Mental istid

Eftersom idén var så uppenbart befängd kan jag inte minnas vem som först yttrade den – den enda vettiga reaktionen var ju att ignorera den. Sedan dök den upp igen. Och igen. För att till slut, någon gång under fjolåret, ha upprepats så många gånger, av så många olika personer, i så många olika sammanhang, att den plötsligt hade förvandlats till… ja vadå?

Nu senast menar allas vår Hasse Borg att Allsvenskan måste börja spelas höst/vår, då han i MFF:s färska jubileumsbok under rubriken »Malmö FF och framtiden« får frågan hur Malmö FF ska bli ett topplag igen: »Slutligen hoppas jag att vi får till stånd en ny säsongsindelning. Dagens situation, där utländska klubbar under vissa tider på året kan värva våra spelare, utan att vi har möjlighet att täcka förlusten med egna värvningar, är fullständigt ohållbart på sikt. Ska vi ut i Europa ska det vara på lika villkor.«

Ja, vad säger man? När så många har använt säsongsindelningen som förslag på lösning till allt mellan himmel och jord, kan väl Hasse Borg få använda den som ursäkt till att MFF inte längre når några europeiska cupfinaler?

Till och med den i vanliga fall så konservative Håkan Mild har sagt att idén är vettig – med tillägget »förutsatt att vi har arenor av tillräckligt god standard«. Och det är förstås just där skon klämmer.

Redan i dag är hälften av de allsvenska planerna leråkrar en eller två månader in på vårsäsongen. Redan i dag ställs matcher in vid varje säsongsstart. Redan i dag sitter varannan expert ända in i juni och muttrar över att Brommapojkarnas gräsmatta inte är värdig en europeisk högstaserie – för att i nästa sekund, med en annan hatt på huvudet, grötmyndigt säga att Sverige »borde byta till höst/vår«.

Var finns konsekvensanalysen?

Från slutet av maj, över sommaren och en bit in i september är något av det bästa man kan göra i Sverige att se på levande fotboll. Att en massa människor då, och på fullaste allvar, menar att man ska begränsa fotbollsspelandet under just den perioden är förstås häpnadsväckande. Om man nu inte fixar den där detaljen Håkan Mild var inne på – och alla elitlag får, eller själva bekostar, nya arenor att spela på.

För det är ju så: inte ens Elfsborgs, IFK:s eller Malmös nya arenor duger under den svenska vintern. Det behövs övertäckta arenor, med uppvärmning på läktarplats, förmodligen konstgräs. Det finns exempel på sådana lite här och var på norra halvklotet – japanerna visade upp en otroligt cool sak i Sapporo under VM, en helt innesluten arena där gräsplanen kunde åka in och ut ur bygget som ett kreditkort i en kortläsare. Om jag inte minns fel kostade den runt tre miljarder.

Men säg att de svenska klubbarna väljer något enklare lösningar. Säg att de får mängdrabatt! Säg att något snille löser biffen för… halva summan av vad Hammarbys nya arena beräknas gå på. Då ska ändå åtminstone tio miljarder tillföras svensk fotboll.

Den saken går förstås också att lösa. Enklast om Svenska Spel slutar lägga sina vinster till statskassan, och tvingas satsa allt på arenabyggen. Det behövs bara en liten kursändring, och en liten tempostegring – hos beslutsfattarna i ett land där det dröjde femtio år mellan bygget av Nya Ullevi och nästa allsvenska nybygge Borås Arena.

Och vad gör man sedan om… Degerfors går upp i Allsvenskan? Då får man bygga en vinterarena till. Eller lösa det ännu smidigare – och stänga ligan. Förresten är nog förutsättningen att man struntar i alla smålagen redan från början – för varför satsa så mycket pengar på Åtvidaberg eller Mjällby, där publikunderlaget ändå aldrig kan täcka kostnaderna för en vintersäkrad arena? Skiter man i hålor som Halmstad, Trelleborg och Kalmar också blir det en ännu bättre kalkyl. Varför inte nöja sig med storstadslagen och Helsingborg, förresten – de blir en perfekt, stängd åttalagsliga där alla kan möta varandra fyra gånger!

Då behövs det bara fyra arenor. De kan döpas till Oddset Arena, Stryktipset Stadion, Europatipsvallen och Gamla Tipsevi. Byggena kan påbörjas redan i år. Och snart kommer allt automatiskt att vara så perfekt, och alla svenska talanger så duktiga, och alla svenska klubbar så rika, att till och med Hasse Borg kommer att kunna sköta ett sportchefsjobb, och AIK vinna Champions League.

Eller så slutar alla att snacka skit, och fokuserar sin energi på mer verklighetsnära saker.

Till att börja med föreslår jag att alla som förespråkar ett byte till höst/vår tar sig till Kalmar den 13 mars för årets extratidiga allsvenska premiär. När de hoppar upp och ner på stället och värmer sig med åkarbrasor, kan de säga till alla de möter att de vill ha det precis så här, fast i ytterligare två-tre månader.

Förutsatt då att premiären inte blir uppskjuten på grund av vädret.