Tiotusenkronorsfrågan med Thylander och Welinder

Den ene spelade i Malmö FF när Zlatan slog igenom. Den andre är mångårig supporter som idag dessutom är kommunikationschef i Malmö FF.

Vi frågar först Mattias Thylander, idag mittfältare i TFF:

- Jag tror det kan finnas en del olika anledningar till att han inte gör mål i landslaget. Inter skulle vinna mot Sverige 9 gånger av 10, omgivningen spelar så klart in. Inte bara med det faktum att han får bättre bollar att arbeta med i Inter utan också att där finns det 10 andra som kräver sin markering.

- Största anledningen är att omgivningen är sämre i landslaget än i Inter. När laget inte går bra är det svårt att själv vara framstående och i synnerhet att göra mål. Spelet ser annorlunda ut rent taktiskt i Italien. Bollinnehavet är betydligt större och därför finns det mer "bolltid" att skapa något.

- När man möter Sverige kan man, som Danmark gjorde så framgångsrikt, stänga alla inspel till Zlatan OCH, om han nu tvunget ska få bollen, kan han få lov att ha den vid mittplan. Den kvadrat som är två mittbackar och två innermittfältare bildar ett vattentätt lås som han har svårt att ta sig ur.

- När Zlatan hade Capello fick han bollen ofta i ytterforwardsposition där bevakningen var lite snällare. Sen vet man ju aldrig hur Zlatan känner inför uppgiften när de flesta uppspelen tenderar att hamna i halshöjd...

- Dessutom finns det ju ett värde i att vara frisk om man ska vinna skytteligan, samt vara fit för en eventuell flytt till Barcelona. Jag tror dock att han gör sitt yttersta i varje match, oaktat yttre omständigheter.

- Landslaget är just nu inne i en generationsväxling och spelare som förr varit tongivande är på väg ut. Henke är ju inte lika bra som för några år sedan. Förstå mig rätt, han är fortfarande riktigt bra men inte tillräckligt för att avleda uppmärksamheten från Zlatan.

Ordet går därmed över till Per Welinder:

- Exakt vad som krävs vet andra bättre, men en eller två vänsterfötter till på planen hade nog inte skadat. Som MFF:are hade jag gärna sett Safari. För övrigt måste det vara perfekt att möta Malta nu. Bättre tillfälle att öva målskytte som spelförande lag får vi leta efter.

Tiotusenkronorsfrågan med Tony Ernst

Han grundade legendariska hiphop-magasinet Gidappa. Han skrev boken (med den ännu mer legendariska titeln) "6 miljoner sätt att jaga en älg på". När han var var 10 år lät hans morfar honom hälsa på Eric Persson.

Tony Ernst var därmed adlad. MFF:are för alltid. Idag är han ordförande i MFF Support och (givetvis) inbiten zlatanist.

- Varför skulle han göra mål? Zlatan har aldrig handlat om »att göra mål«. Zlatan har alltid handlat om att rädda fotbollen undan de onda krafterna. Och där har ju »målet« inte högsta prioritet. Där handlar det om helt andra saker.

- Mål kan Hans Eskilsson, Håkan Sandberg och Kim Källström göra. För att bara ta tre exempel på svenska fotbollssparkare som just gjort mål i landslaget och praktiskt taget inget annat av värde.

- Z liknar Willy Kyrklund - det enda andra jämförbara svenska geniet jag kommer på så här i hastigheten - i det att han använder sin förmåga (fotbollen/språket) på dess absolut högsta nivå.

- Ingen annan har varit däruppe. Vi läser Kyrklund för att se hur det går till när man äger bokstäverna, orden. Vi tittar på Ibrahimovic för att få se när någon nyttjar fotbollen på det vackraste viset.

- Sen har han för kassa medspelare, men det svaret kan du ju få av Patrick Ekwall eller Robert Laul, det behöver du inte mig till. Jag skulle väl bluddra om poesi, ondska och ouppnåelig skönhet. Vilket härmed bevisas, ipso facto.

Tiotusenkronorsfrågan med Olle Svalander

Han retade gallfeber på en hel nation sportjournalister, under pseudonymen Mats Hård. Länge gäckade han rikets redaktioner och roade sig kungligt med att läsa den ena "sanningen om Mats Hård" efter den andra.

Robert Laul ägnade till exempel en hel artikel åt att "avslöja" att Mats Hård var Jan Eklund på Dagens Nyheter. Bloggen hette Konsten att förlora och blev så småningom en bok, med samma namn.

Denne guligan vet sannolikt ett och annat om Konsten att inte göra mål. THS ringde upp Olle Svalander:

- Zlatan? Varför gör ingen mål i landslaget? Att Zlatan inte gör mål beror på att han får för få chanser. En skytteligavinnare missar oftast fler chanser än han sätter under en säsong. Men i landslaget får han inte lika många chanser.

- För att skapa fler chanser måste man använda bättre spelare ända ifrån backlinjen. Dagens mittbackar kan inte göra ett ordentligt uppspel. Det går för långsamt och precisionen i passningarna är undermålig. I mitten stänger motståndarna och på vänsterkanten springer högerfotade spelare.

- Då återstår att lyfta över mittfältet och låta forwards spela tillbaka på mötande spelare men det är för lättläst, speciellt när passningarna kommer seglande från dagens mittbacksfötter. Motståndarnas backar hinner ju ta en fika innan bollen är framme och sedan ändå vinna nickduellen.

- Dessutom saknas det rörelse hos övriga spelare. Mittfältarna måste springa oftare och mer mot mål för att skapa alternativ. Idag verkar landslaget mest inrikta sig på att inte ligga fel i positionerna och att inte göra åt för mycket energi.

Tiotusenkronorsfrågan med Der Kaiser

- Han hade två bra tillfällen i lördags, funderar Patrik Andersson, innan han tar sig an THS:s 10.000-kronorsfråga, varför Zlatan inte gör några mål i landslaget.

- Förväntningarna på Zlatan är enorma. Han tar på sig en stor roll, ett stort ansvar, i landslaget. Alla förväntar sig att han ska leverera.

Men det förväntar sig väl även Inters supporters?

- Han är mer avslappnad där. Offensiven står inte och faller med honom, den kommer mer av sig själv. Jag menar, nu när han inte levererar i landslaget, då har vi ett läge där våra fem anfallare inte producerat ett enda mål på fem matcher.

Varför?

- Vi kommer ofta till tidiga inlägg, som slås på fel sida om backen. De bollarna är lätta att försvara sig mot, det blir ofta en duell, som mittbacken vinner.

I Sydsvenskan i morse kritiserade du Lagerbäcks val att spela med två högerfötter på vänsterkanten. I ärlighetens namn hände det inte så mycket på högerkanten heller?

- Rasmus är ju en duktig kille, bekväm med bollen, men han är inte den som slår sin gubbe och tar sig ner till kortlinjen för en passnings snett inåt bakåt. Med två sådana kanter blir vi väldigt lättlästa.

Du låter inte förvånad?

- Nej, det här är ju ett system vi spelat i alla fall i tio år. Vi spelar sällan över mittfältet, det börjar ofta med en lång passning. Den modellen bygger på att det där första passet är ett bra pass. Annars blir det omedelbart en duell, istället för att vi lyckas hålla kvar bollen där uppe. Det som till exempel Martin Dahlin var så bra på.