Aux armes mot monokoloren!

Barnens magsjukebacill drabbade även mig inatt, men det var inte det enda skälet till att jag somnade på golvet under andra halvlek. Däremot tänker jag inte moralisera över rumänerna. Om Sverige klarar 0-0 mot Spanien på liknande sätt kommer vi att jubla av glädje. Dessutom blev jag nästan lite nostalgiskt över att se ett land som så skamlöst företrädde vad som förr brukade kallas öststatsfotboll. Detta rumänska lag spelade ungefär som det som på åttiotalet slog ut Labans landslag ur EM-kval. Fast på den tiden hade de inga högljudda, resande supportrar. Europa blir verkligen större.

Moralisera tänker jag däremot återigen göra av de som har klurat ut detta mästerskaps dresscode. Varför i djävulens namn ska Frankrike tvingas ställa upp i helblått mot ett helgult Rumänien? Vad är det för fel på Trikoloren?

Barmhärtiga öde, tänd blixten som slår ett folk med år av elände.

Redan före EM-kvalet kom jag på mig med att tänka i de banorna, att halvt omedvetet börja längta efter katastrof för landslaget. Det räckte med att se Polen igår för att tankarna skulle komma tillbak. Vad krävs det för att ett anikt gammalt fotbolsland ska hyra in en vagabonderande utlänning, vad krävs det för att de ska anlägga en så optimistisk och frimodig spelstil som polackerna igår? Jo, känslan av att inte ha nåt att förlora. Det är bara länder som kört sin fotboll i botten som kan börja om från början, ta in en outsider och ge honom fria händer - som Danmark med Sepp Piontek, som Ryssland med Guus Hiddink, som Grekland med Rehhagel och Polen med Beenhakker. Ja, när Holland började med sin totalfotboll på sextiotalet var det ju från en position där holländsk fotboll var obetydlig på både klubb- och landslagsnivå och hade varit så sedan trettiotalets början.

Det är inte det att jag önskar nån apokalyps för oss. Och just hemmamatchen mot Spanien när jag på förhand tänkte i de banorna fick mig att lova mig själv att aldrig mer räkna bort ett av Lgerbäcks landslag. Men annars känns det lite EM 2000 redan när jag ser alla dessa hårdlöpande, snabbpassande, positionsbytande motståndare, när jag ser Pepe vägga sig genom från egen planhalva och turkiska backar kortpassa sig ur pressade situationer och börjar tänka på Mellberg och Petter Hansson...

Niemals Österreich

Jag såg bara andra halvlek,men kroaterna verkar av den att döma som ett slags italienare i förklädnad - en 1-0-ledning utlöser ett slags automatisk muskelreaktion hos dem, ungefär som en mollusk som drar sig undan om man petar på den med en pinne. Jag fick ett slags sympati för österrikarna, ungefär som jag fick för Schweiz igår, här kämpar och jobbar de inför en massa människor som inget hellre vill än att de ska lyckas peta in ett mål, men sanningen att säga tror jag inte att de skulle ha lyckats skapa nånting om kroaterna inte hade dragit sig tillbaka. Och sanningen att säga lyckades de redan som det var nu inte skapa särskilt mycket - Schweiz producerade åtminstone ribbskott och frilägen. Men genom sitt hederliga slit gjorde de åtminstone att man gillade dem, vilket skapar en goodwill denna arma nation verkar vara i stort behov av...

Nu ska det bli intressant att se Beenhakkers Polen. Men om allt går som det hittills har gått i den här turneringen lutar det åt 1-0 för Tyskland.

Livet en schlager

En tjej från P1 Morgon ringde mig förra veckan. De skulle göra program om fotboll och nationalkaraktärer och undrade nu om jag inte höll med om att "vi svenskar" alltid trodde att vi var mycket bättre än vi var och därför alltid hade överdrivna förväntningar på de våra. Dt skulle gälla Eurovisionsschlagern likaväl som fotbolls-EM. Nja, sa jag, i fotboll fungerar konceptet mycket bättre. Där spelar det ju ingen roll om hela södra Europa tycker att vår fotboll stinker eller om Armenien, Moldavien, Serbien och Långtbortistan har gaddat ihop sig för att stödja ryssarna - de måste ju ändå slå oss på fotbollsplan. Det var ett så tråkigt svar att jag inte fick vara med i programmet. Men idén måste ha legat och skvalpat omkring på nåt sätt, för på nationaldagen såg jag att det det var nån som förespråkade den på Expressens ledarsida.

Fast slår jag upp tidningarna eller slår på tv:n kunde det lika bra ha varit schlager-EM. Jag hade nästan glömt hur det var -mediernas enorma självbespegling, anklagelserna mot landslaget för att mörka och hymla, det systematiska utnyttjandet av varenda tillfälle då de inte mörkar och hymlar för att frambesvärja en KRIS. Herregud, jämfört med Rehhagels Grekland verkar ju Lagerbäcks Sverige öppet som ett AA-möte.

Tänk att Roy Hodgson varit förbundskapten i Schweiz förresten. Jag undrar vad han skulle ha gjort om hans spelare gjorde en sån pushup som den igår. Jag fick slå upp namnet på den där lille typen med mustasch i Hodgsons schweiziska landslag, han som gjorde ett sånt snyggt frisparksmål mot USA i premiären av 94-VM. Han hette Georges Brégy och var 36 år gammal redan då, men det kändes som de kunde ha behövt honom igår.

Känns som matchen mellan Schweiz och Turkiet nu har ännu bättre förutsättningar tt bli en ska vi säga laddad historia...

Turk åt alla!

Nu äntligen började det på allvar. Inser att varje stor internationell turnering behöver turkar för att det rätta trycket ska uppstå, både på och utanför plan. Schweiz-Tjeckien kändes som en utflykt med skogsmulle i jämförelse, vilket inte nödvändigtvis betyder att Schweiz och Tjeckien förlorar mot Turkiet resp Portugal på onsdag. "Så där gör Hansson mot Grekland" sms-ade Ulf efter Pepes offensiva rusch med avslutande mål, men det ska vi kanske inte förvänta oss. Impades också av Ronaldos sätt att stå och gunga före frisparken som nästan gav 1-0 i första halvlek. Den ende jag skulle kunna tänka mig göra nåt liknande i svenska landslaget är faktiskt Kim Källström.

En annan sak är att jag, som hatar enfärgade fotbollsdräkter, verkar ha ytterligare ett dystert mästerskap framför mig. Kom igen nu, Uefa, måste fotbollsspelare se ut som jävla skridskoåkare?

Att Tjeckien har en som heter Tjeck förstår jag, men varför har de har en Polack också?

You can Czech out anytime you want.

Tyckte Schweiz påminde lite grann om Sverige 92: ett intensivt och taggat hemmalag som gick på mål betydligt snabbare än sina mer namnkunniga motståndare. Sen blev det plötsligt snabbspolning framåt till Brolins fotled. Det tog i hjärtat att se Alexander Frei gråtande gå av plan: tänk att behöva inse att hemmaturneringen är över efter 44 minuter. Hoppas det inte blir så.

Men det var fan vad fula tröjor schweizarna har. Emblemet på bröstet ser ut att vara designat av samma en som gjorde om sossarnas ros och siffran på ryggen verkar komma från en gammal matrisskrivare. Där leder tjeckerna på poäng. Liksom numera på plan.

Och så tycker jag att det alltid är en lika kass idé att låta solosångare framföra nationalsångerna. Blir aldrig ett tempo som lämpar sig för allsång. Men det kanske är meningen? Åsynen av de snörräta raderna sittande åskådarna fick mig i en blixt att förstå allt vad Hagström och hans kompisar säger om värdet av ståplats.

Så här går det!

Hur går det för våra killar?

1-1 mot Grekland, 1-1 mot Spanien, och när alla bedömare börjat hurra över hur bra det trots allt går resultatmässigt och att vi nästan är klara så förlorar vi mot ett överlägset Ryssland (1-3) där Arshavin är tillbaka och gör äkta hattrick i första halvlek. Rosenberg gör ett tröstmål i slutminuterna.

Vem blir årets Brolin?

Mest sannolik att medverka i en usel poplåt med väldigt många, väldigt storbystade bikinibrudar i videon? Chippen förstås.

Vem blir årets Kennet Andersson?

Anfallare som står i närheten av straffområdeslinjen och får försöka ta emot planlösa långbollar från Olof Mellberg eftersom landslagets kollektiva medvetande fortfarande tror att Kennet är ibland dem? Zlatan. Tragiskt på så många sätt.

Vem blir årets Limpar?

Jag är medveten om att min djupa kärlek till Kim Källström numera tycks rätt obesvarad, men vi var otroligt lyckliga ihop en gång. Därför tänker jag inte skoja till den här frågan, än minde svara på den.

Hur går det för alla andra?

Spanien pallar självklart inte favorittrycket utan klarar sig bara med nöd och näppe (1-0 mot Ryssland, 2-2 mot Sverige, 1-0 mot Grekland) vidare från gruppen och åker ut pinsamt enkelt i kvartsfinal mot Frankrike. Tyskland vinner, nästan hemmaplan, vidunderligt anfallspar i Klose/Gomez och ännu fascinerande fritt från favorittryck. Ryssland är kometen, tar sig till semi efter bragdvinst mot Italien i kvartsfinal.

"Hemlig" favorit om det går åt helvete för Sverige?

Jag håller alltid mer på Frankrike och Spanien än på Sverige om jag inte drabbas av tillfällig nationalpsykos, vilket för all del händer under vissa mästerskap.

Vem vill du bjuda på ett glas 95% strohrom i sommar?

Visst är Fabregas gammal nog att dricka sprit nu? I såfall får det bli för att trösta efter ännu ett bittert landslagsnederlag.

Vem vill du tvinga att lyssna på en radiopjäs av Elfriede Jelinek i sommar?

Lagerbäck förstås. Om Sverige spelar som i matchen på Råsunda mot Spanien mästerskapet igenom och man äntligen väljer att forma ett spel som tar tillvara spelare som Kim och Zlatan så får jag lyssna själv. Jag skall då med glädje sätta på mig hörlurarna.

Årets näsplåster?

Jag är mer intresserad av vad som blir årets mästerskapsfrisyr. Om även detta års Ronaldo rakar av allt utom en liten tofs ovanför ögonbrynen kommer jag dock att börja gråta. Jag brukar inte bedöma fotbollsspelare så värst efter deras utseende, men någonstans får man dra en gräns för vanställande av perfektionen.

Vad blir soundtracket till EM-krönikan?

Love is a losing game av Amy Winehouse. Detta framförallt riktat till mina älsklingar i rött.

THS EM-tips: Hagström

Hur går det för våra killar?
- Drömstart med 5-0 mot Grekland. 1-0 Ljungberg, 2-0 Ibrahimovic, 3-0 Mellberg, 4-0 Ibrahimovic, 5-0 Anders Svensson. Därefter stark insats mot Spanien, 1-1. Hela Sverige kokar av förväntningar, kvartsfinalspekulationerna avlöser varandra. Då kommer chocken - klar förlust mot Ryssland, 1-3. Sverige tröstmålar när det redan är kört. Ryssland och Spanien vidare. Kim Källström och Tobias Linderoth rejält osams och knuffar varandra efter slutsignalen. Lagerbäck reser sig på presskonferens i vredesmod och går därifrån.

Vem blir årets Brolin?
- En kille som blir något slags diffus affärsman efter karriären? Olof Mellberg.

Vem blir årets Kennet Andersson?
- Sympatisk kille som går in som delägare i tidskriften offside efter karriären? Marcus Allbäck.

Vem blir årets Limpar?
Kille som utsätts vandalism av idioter efter att ha gått till fel lag? Får Daniel Andersson för sig att leta "nytändning" i Helsingborg kan han bli svaret.

Hur går det för alla andra?
- Jag har ju länge haft uppfattning att fotbollen blivit så jämn och slumpartad att precis vilka som helst kan vinna. Min tombola säger Ryssland som slutsegrare.

"Hemlig" favorit om det går åt helvete för Sverige?
- Vilka är med nu igen? Inga lag från brittiska öarna, vilka samtliga hade varit aktuella som svar på den här frågan (till och med England - jag kan inte låta bli att tycka att den där sången från läktaren är så mäktig att de förtjänar viss framgång). Inte heller är mina två öststatsfavoriter på plats: Vitryssland, Ukraina. Och någon riktig underdog, likt Slovenien eller Lettland, går inte heller att hitta. Ja, Österrike måste väl räknas dit förstås. Svaret får bli Spanien, det latinoland jag tycker klart bäst om, samt Holland.

Vem vill du bjuda på ett glas 95% strohrom i sommar?
- Mig själv. Skulle vilja ha en riktig blecka (bläcka?) innan jag helt glömmer bort hur det var. Eller vill jag det? Kanske är jag rätt nöjd med att backa ur alla möjligheter till rejält festande med hänvisning till barnfamiljelivets verkliga och inbillade krav. Det kanske får bli en rejäl hutt till Lars Lagerbäck från mig också.

Vem vill du tvinga att lyssna på en radiopjäs av Elfriede Jelinek i sommar?
- Eftersom frågan är ställd som den är måste jag utgå från att läsning av Nobelpristagerskan är en plåga. Hmmm... måste ju då bli någon person som jag har svårt för. Jag hade visserligen ett tag Richard Channing från Falcon Crest som mitt mansideal (gör allt för sina nära och kära - inklusive låtsas vara död om han tror det gynnar familjen - och samtidigt skoningslös mot sina fiender) men jag har inte lyckats forma mitt liv så att jag har några fiender att vara skoningslös mot. Hoppar frågan tills vidare, kanske dyker det upp någon under resans gång som kan bli mitt svar.

Årets näsplåster?
- Flera kan behöva plåstras om efter matchen Schweiz-Turkiet som blir en riktig holmgång både på planen och läktarna.

Vad blir soundtracket till EM-krönikan?
- "Fint väder" med Latin Kings.

Tre hörnor straffs EM-tips: Ulf

Hur går det för våra killar?

Oavgjort mot Grekland, tyvärr förlust mot Spanien och Ryssland.

Vem blir årets Brolin?

Om vi talar ungt genombrott a´la Brolin 1990 blir det ingen, även om Sebastian Larsson kommer att få en hel del speltid. Jag hoppas dock fortfarande att det finns plats för en vänsterfotad vänsterback och att unge Dorsin, 27 år, får chansen. In my dreams. Om vi pratar Brolin modell Crystal Palace tror jag att oddsen är låga på att vi får se Linderoth kämpa mot övermakten, med sargad höft och med huvudet lindat efter krock i desperat närkamp.

Årets Kennet Andersson?

En spelare som är så bra att han inte går att hålla utanför startelvan, varpå Lagerbäck, som Tommy Svensson, finner upp ett nytt spelsystem för att få rum med honom? Nej, det kommer inte att hända. Men Rosenberg verkar ju ha bra fart på träningarna. Tänk ett sent inhopp med mål mot grekerna – sedan kan han bli svårpetad.

Årets Limpar?

Kim förstås, och han verkar ha insett det själv. En tråkig utveckling för spelaren som skulle bli Sveriges Gerrard (som i och för sig inte ens är med i EM). I dagens Expressen säger Kim angående sina chanstagningar och defensiva tillkortakommanden: ”Om man väljer att spela mig så är det det man får.”
Ungefär så sa Anders Svensson tills han var 29, sedan lärde han sig och är given på mittfältet. Det kanske finns hopp för Kim. Om inte annat kanske Lagerbäck slutar innan Kims karriär är över helt.


Hur går det för alla andra?

EM-bucklan höjs av tyskarna. Nästan hemmaplan och hyfsad lottning. Seger mot Schweiz i kvarten, Portugal i semi, Frankrike i finalen. Ryssland blir turneringens överaskning och når semifinal, Italien drar kortaste strået i Dödens Grupp C.


Din hemliga favorit om det nu går åt helvete för Sverige?

Det roliga är att det ändras hela tiden. Jag hoppas få nya favoriter – spelare, lag, tränare – så fort EM startar. Är svag för Tjeckien, men å andra sidan hoppas och tror jag att Schweiz tar sig vidare från just den gruppen. Det blir alltid roligare om värdlandet är med en bit på vägen.

Vem vill du bjuda på ett glas 95 %-ig Strohrom i sommar?

Jag fruktar att mina tv-soff-vänner och jag själv kommer att behöva tröstdricka några droppar när gruppspelet är över och festen fortsätter utan Sverige. Om jag har fel bjuder jag gärna Lagerbäck.

Vem vill du tvinga att lyssna på en radiopjäs av Elfriede Jelinek i sommar?

Tvång är inte riktigt min grej, men pjäserna In den Alpen och Ein Sportstück kan tillsammans med romanen Die Ausgesperten (De utestängda) vara lämplig läsning för svenskarna på planet hem.

Årets näsplåster?

Näsplåstret var en estetisk och funktionell höjdpunkt i jämförelse med den där mentol/eucalyptus-geggan som ett tag fick alla Arsenal-spelare att se ut som om dom hade kastat upp på sina tröjor. Jag hoppas vi slipper båda.

Och vad blir soundtracket till EM-krönikan?

Broder Daniel. ”But now it´s hard to see, through a fog of memories, but i remember when we were winning.” Bilder på det svenska lagets uttåg från EM 2008, varvat med korninga minnesbilder från samma spelares höjdpunkt i Portugal för fyra år sedan.