Rätt man på rätt plats?

Trots den jobbiga förlusten på Strömvallen blev jag på lite bättre humör av att läsa DN:s artikel om matchen. Tidningen hade skickat Per Ahlin som tidigare plågade läsarna från ledarsidan med extremt platta iakttagelser gällande fotbollsvärlden. "Fotbollssverige måste ta huliganproblematiken på allvar", typ.
Karln är nu tydligen placerad på sportredaktionen - och det kan visa sig vara ett lyckokast. Referatet från matchen Gefle-Hammarby är uppbyggd på ett för sportjournalistiken mycket ovanligt sätt. Ahlin har helt enkelt avstått från att låta matchens resultat färga beskrivningen av den. Det vanliga är ju om ett lag vunnit en match att all analys utgår från detta resultat. Låt säga att ett lag dominerar totalt i 90 minuter och motståndarna gör ett mål på slutet - matchartikeln handlar då om målskytten. Vad som utspelats under 90 minuter tenderar att glömmas bort.
Per Ahlins beskrivning gick ut på att Gefle, som vunnit med 1-0, faktiskt gjorde en ganska dålig match. Och att Hammarby hade lyckats med vissa delar i sitt spel (att skapa chanser). I stället för att fokusera kring de detaljer som gjort ett lag till vinnare väljer skribenten alltså att försöka ge en rimlig beskrivning av matchen.
Jag tycker den här artikeln kändes uppfriskande (och det handlar inte om att skribenten skrev positivt om Hammarby). Per Ahlin är inte skolad i sportjournalistik, och det kan bli hans främsta tillgång nu när han bytt redaktion.