23 september 2009

Elfsborg är det nya Malmö

I går gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra – jag gratulerade en MFF-supporter till en seger.

Vän av ordning invänder genast att jag mest var glad över att Elfsborgskrossen hjälpte Blåvitt, och det stämmer förstås, men det förminskar inte det faktum att jag gjort något konstigt. Mats Weman skrev här på bloggen om »MFF-hatets vänner« häromdagen, och hade han bara bytt ut ordet »hat« mot missunnsamhet hade jag snarast gått in i föreningen. Det inträffade fick mig därför att grubbla.

Först en snabb tillbakablick: När vi i somras, och inom loppet av bara ett par dagar, blev av med Allsvenskans bäste högerback, mittback och centrala mittfältare – samt dessutom en av dess tre bästa vänstermittfältare – tyckte jag väldigt synd om mig själv (och IFK Göteborg). En av de människor jag spred min sorg till var Henrik Rydström, som fanns i min telefonbok eftersom jag brukade redigera hans krönikor när han skrev för Offside.

Henrik visade ingen medkänsla.

Tvärtom påpekade han raskt att Kalmar drabbades av något liknande när man sålde sina tre bästa målgörare inför säsongen. Förmodligen hade vi kunnat käfta ett bra tag om det där – Henrik höll förstås inte med om en viss IFK-spelares kvaliteter, och jag hade kunnat säga något om det futtiga i att bli av med folk i samma lagdel – men istället för att som gamla krigsveteraner tävla om vem som bar det tuffaste ärret, enades vi snabbt om en yttre fiende. Elfsborg. Som inte bara fick behålla sitt lag inför säsongen, utan dessutom förstärkte det med profilvärvningen Martin Ericsson. Och som motade undan en dansk klubb som ville köpa tränaren, och förvandlade surpuppan Haglund till seriens bäst betalde.

Stod det mellan Kalmar, IFK och Elfsborg – som det då tycktes göra – var vi överens om att det i alla fall inte skulle få bli boråsarna. Rydström och jag var så storsinta att vi avslutade vår korta SMS-flirt med att unna varandras respektive lag seriesegern, eftersom det i alla fall skulle bli på Elfsborgs bekostnad.

Alla vet vad som hände sedan: boråsarna nobbade dessutom sommarbud på såväl Ishizaki som Bajrami, och snodde Gefle på Jawo (att Kalmar sålde sina sista Elmbröder hör till saken, men ändå inte).

Inget svenskt lag har de senaste tio åren haft bättre förutsättningar att vinna ligan än årets Elfsborg. Inget lag har heller haft en mer självgod tränare, och mer gnällig spelartrupp (även om ordföranden Bosse Bank konstigt nog är en trevlig prick).

Så jag ringde alltså en malmöit och gratulerade till MFF:s 5-0-seger. Eftersom det trots allt var en malmöit, använde han snabbt gratulationen till att skrytsamt påstå att MFF-segern var »vackrare« än IFK:s 4-0-seger mot boråsarna på Gamla Ullevi. Jag var på vippen att säga »tacka fan för det, vi hade ju redan bankat ner dem i brygga«, men sade istället generöst att IFK slog dem som Mike Tyson, MFF som Muhammed Ali. »Naj, ni slog dem som Sonny Liston«, sade malmöiten snabbt, påtagligt nöjd eftersom ju alla vet hur det gick när Liston mötte Ali.

Bortsett från allt vill jag hävda att Mats hade fel när han i sitt blogginlägg, och i kommentatorsfältet, antydde MFF-hatets djupa rötter. För – och det här är viktigare än man tror – fakta i målet är att det har rört sig om tre helt olika typer av illvilja.

En gång i tiden, när MFF var tveklöst bäst i landet, väcktes aggressionerna av klubbens dominans och de litenhetskänslor den väckte hos alla motståndare. Därefter tappade MFF sin position, men behöll – bland såväl spelare och ledare som fans – sin grandiosa självbild, vilket vållade en annan typ av irritation. Och nu på 2000-talet har klubben blivit överlägset rikast i serien, vilket är vad som orsakat den färskaste, men alltså helt väsensskilda, motviljan (och framförallt, eftersom klubben är så dokumenterat usel på att utnyttja försprånget: skadeglädjen).

Det fascinerande med Elfsborg är att de så snabbt har jobbat ihop till alla tre sorterna.

För mig är Elfsborg det nya Malmö.

Givetvis är det mest oroväckande för MFF. I fotboll är det trots allt ett kvalitetsbevis att vara hatad. Malmö tycker jag numera nästan – notera: nästan – synd om.

En parentes: nu när IFK dessutom fått Tobias Hysén skadad, tar jag för givet att såväl MFF- som Elfsborgssupportrar och alla andra inser att det – rent objektivt – är störst, mest rättvist och vackrast om IFK Göteborg vinner i kväll mot Örebro, sedan resten av höstens matcher och alltså även serien.

15 kommentarer:

Fesken sa...

Jag är med dig Mattias, rent objektivt är det störst, mest rättvist och vackrast om IFK Göteborg vinner. Egentligen alltid, men mest i år.

Mats sa...

@Mattias: Gött att ha dig med på båten, och det var väl föga oväntat att du börjar med att hoppa på MFF... :-)

Vem var det du ringde? Skön kille, i vilket fall...

Vad gäller MFF-hatet så har det funnits så länge Malmö FF vunnit guld och så länge vi haft den dåliga smaken (i belackarnas ögon) att prata skånska.

Kalla det överlägsenhet, grandios självbild eller välfylld kassakista. Föremålen växlar, hatet består.

Patrik sa...

Vad glad jag blir. Ett nytt och ännu bättre skäl till att läsa THS! Tack!

Mattias sa...

Mats – det var vår ruskigt ljusblåe annonssäljare Richard Kruuse som var så påpasslig med Foreman/Ali-liknelsen!
(För jag såg nu att jag skrev fel – det var George Foreman han jämförde med, inte Sonny Liston...)

Nilfons sa...

Göransson är ju ett riktigt nyförvärv. Jag håller dig Mattias som en av de bästa journalsiterna vi har i Sverige. Men du borde återgå till Offside och ge upp filtertramset.

Mats sa...

@Mattias: Richard är grym! :-) Och jag tänkte faktiskt på Foreman och Rumble In The Jungle, men sen tänkte jag att vad fan vet jag om boxning...

Studiomannen sa...

Som blåvit sedan barnsben måste jag understryka vad Mattias säger:

"Mats Weman skrev här på bloggen om »MFF-hatets vänner« häromdagen, och hade han bara bytt ut ordet »hat« mot missunnsamhet hade jag snarast gått in i föreningen."

Så tyckte jag alltid. Men sedan några år tillbaka (att det sammanfaller med mitt jobb på allsvenska arenor) har detta ändrats ordentligt.

Nu tycker jag att det alltid är kul att jobba i Borås och träffa de trevliga människorna runt klubben. Det är bara när jag träffar självgoda supportrar (och jag bor i den stad dit alla elfsborgare flyr på sommaren) till Elfsborg som jag vill skrika med en megafon i ansiktet på dem: "Ni vann ingenting alls mellan 1962 och 2005!"

Det blir en intressant avslutning. Själv tror jag att AIK får stryk av både HIF och Elfsborg borta och bara därför tappar i guldjakten. Elfsborg blir tvåa.

Patrik sa...

@Studiomannen: hoppas, hoppas, hoppas du får rätt!

själv är jag orolig för att aik aldrig kommer att skärpa sig och inse att de, precis som övriga stockholmslag, i grund och botten är ett mittenlag som, precis som övriga stockholmslag och för den delen övriga mittenlag (hit räknas kff, eif, hif, hbk, ösk etc) periodvis är aningen starkare, periodvis aningen svagare

Jesper sa...

Ja, om man ska tala om faser så har ju AIK lyckats gå till MFF:s fas (2) den grandiosa självbilden utan att passera fas (1), den ovedersägliga suveräniteten. Kruxet är dock att detta kan vara en värdefull egenskap när man väl seglar i motvind, som nu. Jag blir inte förvånad om de vinner. Att det sedan kommer att leda till att de får förväntningar på sig och på nytt kollapsar under sin självbilds tyngd, si det är en annan femma.

Mattias sa...

Apropå att prata skånska är jag själv ganska road när IFK-klacken drar följande ramsa (och jag ber om ursäkt om det visar sig att den är stulen från någon annan klack):
»Malmö, Malmö, ge oss ett R!«
...följt av ett dovt, mullrande »buuuuuuuuu« när Malmöklacken låter bli att svara. Och så:
»Malmö, Malmö, ge oss ett R!«
...och så vidare, tills någon kommer på något som känns ännu roligare.

Studiomannen sa...

Det roliga här är (och detta är ett klart fall för Fredrik Lindström) att Bajenklacken också kört med ungefär samma ramsa och de kan ju inte heller säga R.

Ingen jävel tror mig säkert nu förresten, eftersom jag är blåvit, men jag kan garantera att jag sett målvakter (oh, yes, AIK:s också) flytta stolpar förut. Däremot har jag inte sett att assisterande domarna bommat tilltaget.

Elfsborg kommer att ta ut sin frustration över uteblivna resultat på BP. Allt annat är en storseger för Elfsborg betraktar jag som en jätteskräll.

Hagström sa...

Apropå etiketterna: klubben heter IF Elfsborg, inte Elfsborgs IF. Välkommen till THS, Mattias!

Studiomannen sa...

Vid behov kan jag yppa vilken allsvensk målvakt som nu inte bara berättat att han flyttat stolpar i 12 år utan att han även visar hur man gör. Det roliga är att han sparkade ut stolpar strax före paus för att göra målet större! :-)

Så han tyckte att Kim C var klantig som gjorde det så synligt. Nu kan ju ingen göra det längre!

Mats sa...

Öhrlund?

Patrik sa...

@hagström: självklart, ife ska det vara, så har i alla fall jag gjort rätt