I senaste numret av offside finns under vinjetten "samtal" ett snack med Suleyman Sleyman som sätter ord på något jag känt länge men inte själv kunnat formulera. Samtalet handlar om klubbkänsla och äntligen är det någon som reder ut begreppet lite. Det sägs ju ofta att spelare i dag inte har denna egenskap.
Jag har känt att det är för slentrianmässigt och enkelt att bara döma ut begreppet "klubbkänsla". Samtidigt är det ju ett faktum att spelare lämnar sina klubbar om någon annan betalar femtio öre mer.
Äntligen kommer någon som reder ut begreppen. De kloke Sleyman menar att man måste skilja på klubbkänsla och klubblojalitet. Klubbkänslan är inte alls död, det finns oerhört många spelare som har känsla för sin klubb (och själv spelade han elva säsonger i Hammarby, något som han beskrev som en ynnest att få ha gjort). Spelare som alltid talar väl om sina klubbar, som ser det som självklart att komma tillbaka till laget efter utlandssejourer och som syns på läktarn efter karriären.
Däremot har spelarna i dag inte råd med klubblojalitet, Karriären är kort och för den som har möjlighet att i någon mån trygga sin framtid måste ta den. På motsvarande sätt är ju inte heller klubbarna det minsta lojala med spelarna. Den dag som klubben anser att någon annan kan göra jobbet bättre eller billigare, ja då finns ingen sentimentalitet.
Tack Christian Daun för att du formulerade det här samtalet. Nu fick jag äntligen begreppen på plats.
22 juni 2009
Lojalitet och känsla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fan att jag inte anmälde adressändring till Offside i god tid innan flytten. Nu sitter man här och förbannar postens eftersändning som gör att jag får mitt ex minst en vecka efter alla andra. Amöbor! Svartfötter! Kretiner!
Sleyman kan mycket väl vara den klokaste spelare som någonsin sprungit i ett par dobbskor på Söderstadion. Att inte Bajen gav honom ett livstidskontrakt som spelare och sedan sportchef alt. vd kan visa sig bli ett av de största misstagen i klubbens historia. På nåt konstigt sätt ser jag redan fram emot Sleymans comeback på SöS nästa år, om inte Syrianska går upp redan i år vill säga...
När det gäller klubbkänsla och klubblojalitet slår Sleyman huvudet på spiken och jag kan inte låta bli att fnissa åt minnet av en Wernersson-krönika i SVT på samma ämne där han framhöll Del Piero som det goda exemplet på en spelare som varit lojal och stannat i klubben och trots detta utvecklats och funnit utmaningar. Kul att Wernersson på allvar tror att förutsättningarna för individuell utveckling, sportsliga utmaningar och ekonomiskt oberoende är lika stora i säg Kalmar som i Juventus...
Ja, Wernerssons resonemang är påfallande ofta platta och ihåliga.
Tankarna på Sleyman som sportchef eller vd är ju intressanta. Rimligen är väl chansen inte förbi - att han gör några säsonger i Syrianska är kanske nödvändigt om han ska koma tillbaka i en sådan roll.
Håller med om att det formulerades bra av Sulan. Personligen har jag svårast för låtsad klubb-lojalitet - till exempel Wilton som säger massor om hur han älskar AIK och sen går till MFF. Däremot har jag inga problem med spelare som är legoknektar utan att låtsas om klubblojalitet.
Det är lite svårt över huvud tro på utländska spelare som utger sig för att älska en svensk klubb. Men Pavey verkar ju faktiskt rätt genuin i sin känsla för AIK, han ser likheterna med Millwall som är drömklubben för honom.
Och jag inbillar mig att Petur Marteinssons känslor för Bajen var på allvar.
När det gäller det här ämnet tycker jag ändå det finns en positiv trend. Det känns som att fler spelare än tidigare kommer ut som fans till sina klubbar. De rena legoknektarna finns förstås, och där håller jag med i Petters resonemang. Men vi har också ett antal spelare som är tydliga med var de hör hemma. I AIK:s fall till och med en tränare - Norling kommer till exempel aldrig att träna Bajen eller Djurgården. Troligen inte heller MFF eller IFK Gbg.
Några spelare i min närhet som håller på sin klubb:
Björn Runström, Patrik Gerrbrand, Fredrik Stoor, Haris Laitinen, Poppen Björklund.
Wernbloom är ju IFK Göteborg through and through som britterna uttrycker det. Allbäck o ÖIS är självklara. Bojan missar ju inte chans att snacka AIK. Och så vidare, det här spelarna finns.
Hate to say I told you so... eller inte! Sent skall syndarna vakna och nu verkar man äntligen ha börjat förstå vad en sån som Sleyman skulle ha betytt i omklädningsrummet den senaste säsongen och vad han skulle kunna tillföra i en ledande position inom klubben. Jag säger det igen: Sulan som vd eller sportchef är det bästa som kan hända Bajen!
Skicka en kommentar