23 mars 2007

Spegel, spegel

Ett minne från releasepartyt igår. En kille från en landsortstidning var med i antologin och hade uppenbarligen åkt upp till Stockholm enkom för tilldragelsen. Han gick omkring och bad alla medverkande skriva sina autografer i hans exemplar. Dessutom ville han för hand rätta ingressen till hans text, som inte hade blivit korrekt avtryckt i boken. Till sist frågade han om jag inte ville ha hans autograf i min bok. Javisst, så klart, sa jag och log lite överseende.
Och så förstod jag vad det var jag log åt. Vad gjorde jag själv där, om inte sökte lite välkommen bekräftelse i min just nu ganska isolerade tillvaro? Vad gjorde han om inte visade öppet vad alla vi andra frilansskribenter anstränger oss så hårt för att dölja: det ständiga bekräftelsebehovet, jakten på godkännande utifrån som kan väga upp alla de tvivel och den självkritik som får så fritt spelrum i ensamheten? Och som vi aldrig vill låtsas om därför att vi i hemlighet misstänker att det är den rösten, den iskallt dömande rösten, som är det rättvisa domen över oss själva.
Jag dunkade honom i ryggen, lite för hårt, och tog en öl till.

8 kommentarer:

Mats sa...

Jesper: Så mitt i prick som det kan bli. Jag blev alldeles rörd av att läsa om den där killen. Inte för att jag någonsin själv känt på det viset, det skulle vara mig fjärran, men man har ju läst och hört om andra...

Anonym sa...

Killen var dessutom väldigt hygglig och näst hetast i Vingåker denna vecka.

Anonym sa...

Klockrent Jesper! Allt gott! Vännen Erik.

Jesper sa...

anonymous: Jag hoppas Fichtelius gör fyra timmar dokumentär om honom också. Jag önskar honom allt gott. Mig fick han att känna mig blasé och garderad. Femton år i helvetes Stockholm, till sist blir man sån!

Anonym sa...

Vad är väl en bal på slottet?

Mats sa...

Jesper: Men kom tillbaka då, alla vi i Skåne står med öppna armar och väntar på dig.

Jesper sa...

mats: Jag har två barn som har blivit stockholmare. And I've lost my heart to Norrtulls SK:s F-99:or.

Mats sa...

Jesper: det går snart ur dem, min dotter återvände som 5-åring, hon var avstockholmifierad på några månader. Då är det värre med dig och Norrtull. Låter mer svårkurerat..