23 mars 2007

Gårdag i dåtid

Jag inser att jag har gjort en missbedömning. Jag har trott att de skulle bjuda på nåt att äta, men det enda man får är en drinkbiljett. Jag är småbarnfar. Jag måste äta senast klockan sex, annars är hela min värld i olag. Ändå sätter jag i mig tre öl på fastande mage, får ett ex av antologin som ska presenteras, pratar med jurymedlemmen Eva af Geijerstam. Ingen Niva inskickad, säger hon. Synpunkter på mallandet av Offsidetexter har hon (och delar jag, delvis). Det historiska presens som tempusform dömer hon ut.

Hon hade rätt. Jag nickade medhåll. Imperfekt går lika bra när man nu ska tala om gårdagen. Det historiska presens har blivit en schablon, precis som schabloner så lätt uppstår i en värld där man sällan diskuterar språkfrågor. Allt detta hade jag gärna pratat mer om på O-baren igår, precis som jag gärna lyssnat mer på den trevlige bokförläggare från Timrå som kände Lill-Strimmas son (Lill-Strimma brukade ta med familjen och fika på Nord- och Mellansveriges alla flygplatser, fick jag veta: en charmigt lantlig variant av nyrika vanor) och bubblat lite mer med Johan Orrenius. Men det fick bli en Big Mac-meny på Kungsgatan istället och lika bra det, tänkte jag, när Vilhelms första anskri hälsade dagen klockan 4.24 imorse.

3 kommentarer:

Språkintresserad sa...

Jag diskuterar gärna språkfrågor, som t.ex. varför du använder bestämd form för "historisk presens" ("det historiska presens" låter väldigt konstigt).

Malena sa...

Jag är för ett ökat användande av bestämd form. Något av det mest irriterande - kanske en detalj men inte desto mindre löjligt - är användandet av ospecifika uttryck som "ha boll" i fotbollens språk. Man använder bara en boll samtidigt i fotboll. Om man vill prata eller skriva om den, säg då BOLLEN!

Jesper sa...

språkintresserad: Är det verkligen konstigt? Jag tycker fortfarande det låter ganska naturligt. "Presens historicum" måste väl vara neutrum och "det historiska presenset" kan det väl inte heta? Är det fel får jag skylla på att kort pressläggningstid alltid sabbar språkövervägandena. Quod erat demonstrandum.