03 februari 2007

De sista entusiasterna

Efter att ha studerat hela Offsides nyutkomna kultnummer, där läsekretsen fått utse de elva mest älskade spelarna i Allsvenskans historia, kan jag konstatera att den svenske fotbollssupporterns kärlek till det ofullgångna, till misslyckandet, till det lite taffliga och försagda lever kvar i högsta välmåga. Vilka spelare är det som blir mest omtyckta? Pål Lundin, som tackar nej till Malmö FF, "för att det blir för seriöst", Sonny Johansson som aldrig vågar lämna sin födelseort Landskrona, "för att far skulle bli så ensam" (högst sympatiskt, i och för sig). Förekommer en spelare som försöker vara upward-mobile måste han bedriva sin karriärverksamhet på ett så katastrofalt sätt att han måste återvända hem med svansen mellan benen (Ulf Ottosson). Rör det sig om internationella stjärnor kommer de från så små och obetydliga fotbollsländer att redan deras spel i Allsvenskan får prägeln av ett nerköp (Jyrki Nieminen, Samir Bakaou), eller är internationella playboys som också har skimret över sig att de kunde ha blivit mycket bättre om de bara hade brukat allvar (Frank Worthington). Vilket jag misstänker är den egenskap fotbollssupportern, åtminstone den sorten som håller sig med kultspelare, egentligen identifierar sig med.
Sen finns här ju även en riktig stjärna, det vill säga Bosse Larsson, men även i hans fall misstänker jag att hans minst av allt superambitiösa personlighet har gjort sitt till för att göra honom så folkkär som han är. En man som 25 år gammal lämnar sin position som stjärna i Bundesliga bara för att han inte kan få tiden att gå hemma i lägenheten behöver ingen känna sig hotad eller utmanad av. (Kul att Mats Weman till slut fick berätta hela historien om hans skilsmässa och omgifte: det gör Larsson ännu mer mänsklig och jag vet att Mats har burit på den länge).
Och vad gäller Johnny Ekström - tja, så länge inga röstsiffror offentliggörs misstänker jag på goda grunder att de överrepresenterade IFK Göteborgs-inslagen i Offsides redaktion helt enkelt manipulerat in honom. Att Ekström nomineras av delägaren Patrick Ekwall (som på ett helt okarakteristiskt sätt lyckas nämna sig själv och ett kändisevenemang han varit inblandad i på de fåtaliga rader som står honom till buds) talar i samma riktning. Å andra sidan får man säga att Ekström motsvarar den allmänna, loja gärningsmannaprofilen.

Sen vill jag bara tillägga att Christofer Brasks Ulf Ottosson-reportage är bäst av flera riktigt bra reportage. Brask är en begåvning som Expressens sportredaktion borde ha vårdat bättre, och det är roligt att se hur distinkt och auktoritativt han skriver när han är i rätt omgivning. Sen gillar jag verkligen Anders Bengtssons Pål Lundin-porträtt (synd att han inte tog med Lundins replik på frågan om han trodde att Osby kommun skulle ge tillstånd åt hans golfbana - "Det är ju jag som har satt Osby på kartan") och Henke Ysténs Studs Terkel-intervju med "Dala" Dahlkvist, som får tala med egen röst och framstår som en både intelligent och eftertänksam person.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Påminner lite om högstadiet då det var ok att få bra på proven så länge man inte hade pluggat. Är inte detta själva definitionen på Jante? Tro inte att du är något och det gjorde ju onekligen inte de här spelarna.

Jesper sa...

francophobe: det ligger en hel del i detta. Det är alltså så man blir folkkär på riktigt. Teddy Lucic borde vara en kandidat, fast fotbollsverkligheten har ju förändrats så att en man med hans grundinställning ändå kan ha avverkat 10-15 klubbar under sin elitkarriär.

Anonym sa...

Teddy blir aldrig kult på det viset, eftersom hans personlighet är lika platt som en forward som har försökt klämma sig mellan Göran Ramstedt och Michael Svensson, om man kan tänka sig ett sådant mittbackspar.

Johnny, däremot, har alla kriterier. Lyckad, men ändå inte lyckad. Enkel, men ändå lite svår. Och säregna personlighetsdrag som syns både i spel och prat. Han är själva lagkaptenen i Offsides uppställning, om du frågar mig. (Och nej, för femtielfte gången, vi är inte släkt. Jag har fått den frågan häpnadsväckande ofta.)

/andreas E - www.andreasekstrom.se

Anonym sa...

Till Jesper; Studs-Terkel?

Till Anonymous; vem är Göran Ramstedt?

Jesper sa...

andreas - jag har nog ändå känslan av att en riktig kultspelare bör vara målvakt, back eller defensiv mittfältare. En kultspelare bör inte vara snabb. Men det är sant att Johnny är en av två tänkbara typer - antingen bör man vara en naturbegåvning som inte giter träna, eller en kämpe som helt lever på träningsförmåga.

Jesper sa...

erik d: studs Terkel är en amerikansk författare-journalist, känd för att sina "oral histories" där folk helt enkelt får berätta själva. Säkert hårt redigerade och stiliserade av Studs T.

Anonym sa...

Jesper: Jag blir chockad av din uppgift att stolpskottet Ekwall är delägare i Sveriges förnämsta tidskrift. Är inte Offsides kvalitetstänkande oförenligt med denne halvfigur? Kan inte du som tillhör den inre kretsen bringa klarhet i frågan hur i helvete detta spektakel kan vara delägare? Går det att köpa loss honom eller måste jag brottas med tanken på att avsäga mig prenumerationen?

Anonym sa...

Håller med föregående talare.Stämmer uppgiften om att Kalle Anka-journalisten Mårten Gås är delägare i Offside måste omedelbart säga upp min prenumeration.

Jesper sa...

cosmo: alla vi Kalle Anka-älskare är upprörda över att vår hjälte på något sätt ska behöva förknippas med Ekwall. Den som känner sitt Ankeborg vet att mannens simfotsförsedde motsvarighet naturligtvis är Alexander Lukas.

anonymous: så inre cirkel är jag inte att jag någonsin haft nåt med finansieringen att göra. Jag misstänker att det hederliga gamla citatet gäller - "Pengar luktar inte." Det fanns dock en principfast skribent som ett tag vägrade att medverka i Offside när Ekwalls inblandning gick upp för honom. Heder åt en sån person!

Mats sa...

Jesper: Den spännande gissetävlan om vem "den principfaste" (som dock ine var mer principfast än att han gav upp) är har alltså inletts. Förstår för övrigt inte denna skräck för stackars Ekwall. Tre saker: han är entusiast, han är rolig - och han är skåning. Sämre folk kan jag tänka mig ta en öl med.

Jesper sa...

bad boy: ja, hade han bara inte haft detta patologiska självhävdelsebehov som tar sig uttryck i det mesta han gör.

Anonym sa...

Kan nämna att jag haft förmånen att få tvåla till Ekwall några gånger. Det var i början av 90-talet då han spelade i lingonserien för Hakoah, den judiska föreningen i Malmö. Klubben styrdes med järnhamd av en legend i den sydvästskånska idrotten, Jack Dahan - för övrigt pappa till Rikard som blev allsvensk i Landskrona Bois och numera är sjukgymnast i MFF. Ryktet gör gällande att Jack gjorde några landskamper för Israel i sin ungdom. Vid tidpunkten för våra bataljer var han i 50-årsåldern och tog inte många löpsteg men var tekniskt briljant. Hans största insatser var emellertid att tala om för allt och alla (medspelare, motspelare, domare, publik, hörnflaggor...) hur de borde agera. Det var inte ovanligt att han i vredesmod över någons tillkortakommande lämnade planen samtidigt som han levererade klassiska uttryck som "jävla rövballe" bara för att återvända till spelet efter ett par minuter. En stor del av hans missnöje riktades mot Ekwall som gjorde en mycket slät figur på högerkanten - han var ungefär lika framstående fotbollsspelare som journalist. Då tyckte man nästan synd om honom, nu kan man önska att den gode Jack hade gått ännu hårdare åt honom.

Kan du inte göra slut på gissningstävlingen så att vi kan resa en staty över den hedervärde skribenten med det temporärt goda omdömet?

Tim

Anonym sa...

Göran Ramstedt tog SM-guld med Öis 1985 och var sedan spelande tränare bland annat i IFK Fjärås, min hembys stolthet. Han var mycket elak på plan på ett fint sätt.

/Andreas E

Jesper sa...

andreas e: Jag gillar och avundas uttrycket "elak på plan på ett fint sätt". På något sätt förstår man direkt varför t ex Olof Mellberg eller Patrik Andersson inte ryms i den beskrivningen.

tim: statyn bör resas över Magnus Sjöholm, förslagsvis bredvid Eric Persson-bysten utanför Malmö stadion, Slående hur tacklingar mot just Ekwall blir i så kärt minne bevarade. Även Assyriskas målvaktstränare för ett par år sen, en jovialisk svensk jag glömt namnet på, blev extra jovialisk när han berättade om en korpmatch där han fått Mr Exclusive att äta grus. Men som det brukar heta i kvällstidningssammanhang - det är bra när man väcker känslor...

Bruce Banner sa...

Göran Ramstedt är fortfarande en elak jävel. Hade honom som brandförman i lumpen och jag störde mig på hans tjuvnyp när vi lirade innebandy, så jag tryckte upp honom i ribbstolarna och gjorde mål.."Det där skall du få fan för", skrek han och gav mig onda ögat (som var åt Saurunhållet). Två veckor var det dags för innebandy igen och han gav mig till och med mer stryk än vad hans gamle lagkompis Stuart McManus förtjänade. Och då hade han ändå småhämnats under tiden. Elak på en fint sätt, stämmer alltstå rätt bra in.

Men det är inte därför jag kommenterar. Jag tvivlar nämligen på att Göransson och gänget skulle behöva kvotera in Johnny. Ger mig fan på att han fick fler röster än resterande 10 fick tillsammans.

Hermann Dill sa...

Jag som är delägare och "tidigare medlem av den inre kretsen" runt Offside kan berätta hur det gick till när Ekwall blev delägare.

Ekwall fick sig en rejäl skopa i texten i The Koburi Way (från 2002). Han hörde så klart av sig och gnällde lite. Fick givetvis svar på tal. Saken dog ut. Ett par månader senare när vi på Offside letade finansiärer för att förvandla pocketboken till magasin hörde Ekwall av sig självmant och ville köpa en liten post. Det tyckte vi var gulligt - han hade trots allt blivit rejält sågad (om än ärligt), men struntade i det. Han ville stödja ett hedervärt projekt och har faktiskt genom åren kommit med en del idéer och uppslag till Offside.

Se där: Nu har ni en ny gissningstävling - vilka texter i Offside har Ekwall kommit med idén/uppslaget, men inte skrivit?