Den långa vägen

Folk har undrat var Rain Man blivit av. Det är inte så lätt att hålla reda på vår väns göranden och låtanden - sist vi hörde av honom var han i färd att undersöka förhållandet mellan snittålder i laget och poängskörd i Allsvenskan över åren - men det stadigvarande i hans gärning torde väl vara uppdelningen i Allsvenskan i två hälfter.

Ty så var det i fjor och så är det i år, att bara nio lag kan tänkas vinna Allsvenskan. Att Örebro slutade före Hammarby ifjor, att Djurgården hamnade nedanför Gais och Trelleborg, ändrar inte på det faktum att Hammarby och Djurgården är TÄNKBARA som svenska mästare, och att de andra lagen inte är det. Att vissa tecken under påskhelgen tyder på att Hammarby och Djurgården inte lär vinna Allsvenskan i år heller förändrar inte detta faktum.

Utmaningen för lag som Örebro, Gais och kanske till och med Trelleborgs FF är att långsamt tilryggalägga den resa som först Elfsborg och sedan Kalmar FF har gjort under de senaste fem åren. Från ett lag som inte kan tänkas vinna, till ett lag som kan tänkas vinna. Först sen, visar erfarenheten, kan man bli ett lag som verkligen vinner. Och som erfarenheten i de båda fallen också visar - vägen borde stå öppen för de flesta. Örgryte, IFK Norrköping, Jönköping, Assyriska, Sirius, GIF Sundsvall och Landskronsa BoIS - de befinner sig inte i ett så mycket värre läge än där Kalmar FF var för tio år sedan. Det steg om är omöjligt att ta i England, Spanien eller Italien är fortfarande möjligt att ta i Sverige. Det borde stimulera.