Jag inser att jag inom sinom tid kommer att bli uppringd av en sträng röst från FRA som säger: "Roosvald, vi har gått igenom dina bloggposter från 2008, du verkar ju inte ha haft en enda fast åsikt. Vad har du att säga till ditt försvar?"
Jag ska ta det med en gång, i en pedagogisk steg-för-steg-guide:
1. Innermittfältet med Svensson och Andersson har varit grymt, rör ingenting. Gillar verkligen hur Lagerbäck har stängt Sverige där det förut var (nästan) öppna svängdörrar.
2. Fallet Ljungberg. Jag har alltid försvarat Ljungberg, nästan lika underdånigt som Robert Börjesson på Expressen. Jag tycker fortfarande att han är guld värd med sin rutin, sin taktiska blick, och framför allt sin förmåga att hålla i bollen när resten av laget börjar stressa. När Ljungberg får bollen vet man att det inte kommer att hända något dumt. Problemet nu är att det sällan händer något kul heller. Vox populi har redan börjat dissa Ljungan på nätforumen, och ärade Jesper messade redan före paus mot Spanien om att Ljungberg borde bytas ut.
Så ska han det (Ljungberg bytas ut, alltså. Jesper får sms:a om vad han vill)?
Nja, han är fortfarande för bra.
3. Högerkanten. Att sätta en anfallare på mittfältet eller en mittfältare som back kan se väldigt offensivt ut på pappret. I praktiken blir det gärna tvärtom, eftersom spelarna överkompenserar försvarsspelet i ren ängslan på den nya positionen. Det är därför Alexandersson är en mer defensiv back än Fredrik Stoor, och Elmander en mer defensiv mittfältare än Chippen. Jag antar att Elmander ska borga för ett fartfyllt svenskt kontringsspel, men jag har faktiskt inte sett så mycket av de där kvicka omställningarna. Har du? Jag minns mest ett par klumpiga tacklingar - den där hemska synen av överambitiösa forwards som ska försvara - som borde givit Spanien straff.
4. Enter Kim. På ena kanten (och flytta Ljungberg till höger om Kim kommer bättre till sin rätt till vänster). Anders Svensson har ett smått spel, Daniel Andersson ett lite större, men om det är något som kan sätta fart på svenska kontringar är det Kims svepande crossbollar. Att man sedan blir förjust över hans frustande entusiasm - han ser ut som en gammal arbetshäst som får komma ut på ängen efter en lång vinter i stallet - är bara en bonus.
Så, saken borde vara biff. Om bara Ljungberg sätter fart på benen vid de där kontringslägena då.
17 juni 2008
In med Kim!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag låter nog bli att sms:a i fortsättningen. Dels hann jag ändra mig om Ljungberg allteftersom andra halvlek led senast, kanske för att jag började tycka det var mer angeläget att byta ut Henke Larsson. Dels skickade jag ett sms efter 91 spelade minuter där jag förklarade att jag aldrig mer skulle klaga på Olof Mellberg. Och visserligen var Mellberg kanske inte huvudskyldig till det spanska segermålet, men det kändes ändå som en något förhastad hyllning till den svenska försvarsinsatsen och därmed också en direkt utmaning av ödet. Som genast bestraffades.
Varför tror man alltid på just de tecken som bevisar att man är universums mittpunkt? Jag känner igen mig själv här, jag vågade inte lämna TV:n i foajén på det hotell vår personalfest var i fredags eftersom det stundtals såg ut som om Holland behövde mig.
/Karin P
Karin: Bra att du påpekade det orimliga i resonemanget. Jag vill att Jesper ska fortsätta sms:a.
Skicka en kommentar