Herren prövar blott, han ej förskjuter

Lite besserwisseri piggar alltid upp så här på måndagförmiddagen (åtminstone oss själva). Naturligtvis är det ingen "finlandssvenska" Jari Litmanen pratar, som Micke Möller hävdar i HimmelRikets Cypern-reportage. Finlandssvenska pratar man om man t ex är Jonatan Johansson, finländare med svenska som modersmål. Litmanen är från Tammerfors, så han pratar helt enkelt svenska med finsk brytning. Sje-ljudet brukar vara ett schibboleth (sje som uppsvenskar säger finlandssvenskarna, sss väser finnarna som inte klarar av ljudet), men Jari är enligt ryktena så språkbegåvad att han säkert klarar av att kringgå det.
Annars har jag alltid beundrat HimmelRikets träningslägerbevakning, ända sedan Tony Ernsts klassiska eskapader i Turkiet och Holland, och det gjorde jag den här gången också. Och är spänd att höra om det blir någon säsong för Jari i Allsvenskan i år. Henke Larsson i all ära, men Litmanen känns som ett geni i den ännu högre skolan, Mozart i förhållande till Rossini ungefär. Sen är naturligtvis matchen Azerbadjan-Finland den mest intresseväckande matchen i den kommande EM-kvalrundan. Fråga mig, som en gång sett dessa båda giganter mötas på ett svinkallt Olympiastadion i Helsingfors hösten 2002. Det var senast finländarna trodde sig ha en chans att nå ett slutspel - de vann mycket riktigt med 3-0 efter två nickmål av Sami Hyypiä - och enda gången jag pratat med Jari Litmanen. ("I am a Finnish person" sa han på oklanderlig engelska, "and of course I want to help my country")
Nu har finländarna i och för sig börjat bra genom att bortaslå Polen, men tappat poäng borta mot Armenien och har dessutom Portugal, Serbien och Belgien i gruppen. De är nog fan tvungna att slå de blodtörstiga azerena om de ska ha npn chans. Underligt nog finns det bara två europeiska fotbollsnationer förutom Sverige jag sympatiserar med på ett djupare plan och det är Finland och Skottland. Undrar vad det säger om en personlighet?