Den filosofiska debatten om vem som bör vinna allsvenskt guld fortsätter. Häromdagen hävdade signaturen "Ola" (Andersson?) att den utilitaristiska principen "största möjliga lycka för största möjliga flertal" kräver en AIK-seger, eftersom laget har fler anhängare än Elfsborg. Med all respekt, Ola, och från en så filosofiskt upphöjd position som möjligt, tror jag att det även finns fler människor som tycker aktivt illa om AIK än om Elfsborg, något som kan tänkas krångla till bedömningen lite grann. Dessutom tycker jag som det verkar om det faktum att så många retar upp sig på AIK-arnas framgångar är en inte obetydlig del av deras glädje över desamma, en invecklad och motsägelsefull faktor som jag inte tror ingick i John Stuart Mills rationalistiska begreppsvärld.
Men utilitarism är ett ganska vanskligt sätt att bedöma mänskligt liv på (själv undrar jag vad jag ska dra för slutsatser av att jag alltid grips av kraftiga olustkänslor när jag läser nåt ärkeutilitaristen Torbjörn Tännsjö har skrivit). Offsideredaktören Tobias Regnell, som jag pratade med idag, levererade ett annorlunda vinklat resonemang som gick ut på att man för AIK:s eget bästa borde hoppas på att de missade guldet. "Annars kommer supportrarna att kräva jättesatsning inför Champions League-kvalet nästa år och så är de tillbaka där de började igen. Det blir bara värst för dem själva."
Själv erkänner jag, utifrån ett mer moraliskt än filosofiskt perspektiv, att jag önskar att Fredrik Björck, när en höjdboll kommer singlande mot honom i eftermiddag, för sitt inre öra hör Råsundapubliken som skanderar "han har sålt sig som en hora", och förpassar bollen vidare in i eget mål.
29 oktober 2006
Tillbaka till John Stuart
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Yada yada. Nästa söndag firar trettio tusen gnagare på Råsunda. Bragdguld?
"Today, in the world of Allsvenskan, the proudest boast is 'Ich bin ein Helsingborger'.“
Härligt nu är det upp till AIK själva, men de har som jag ser det fortfarande allt att vinna. 30 000 gnagare med dubbelsidig lunginflamation kommer i vilket fall som helst hylla "superettanlaget" i kylan på Råsunda den 5 november. Oavsett om vi kommer etta eller två i Europas 28:e vassaste liga (www.xs4all.nl/~kassiesa/bert/uefa/data/method3/crank2007.html)
Vad gäller utilitarismen och Allsvenskan så kan vi ju konstatera att de som ogillar AIK mest - dif,hif och ifk - redan är i grunden bedrövade över sina respektive lags säsong. Mariginalbesvikelsen över ett AIK-guld väger därför lätt mot den aggregerade nyttan bland gnagarna.
Ja, och hur som helst så är det så enkelt att de som vinner förtjänar att vinna. Och om man, som Elfsborg de två senaste matcherna, ängsligt backar in i eget mål och låter Pinones-Arce och Karekezi prickskjuta från straffområdesgränsen, då förtjänar man att åka på baklängesmål.
Man kan visserligen tänka sig att anhängare till aiks svorna fiendelag redan är missnöjda med säsongen och att deras besvikelse alltså ska ses som en sunken cost. Å andra sidan är den ju just redan inräknad och, om jag ska se på mitt eget jubel när mathias svensson nickade den där bollen i mål i går eftermiddags, skulle ett aik som snuvas på guldet aktivt glädja långt många fler än några 30 000 som kan maka ihop sig på råsunda. särskilt om det sker genom ett magplask nu, förlust borta mot gais, t ex.
Å andra sidan gissar jag i allmän dysterhet på att mitt eget lag kommer maximera supportarnas smärta genom att först förlora mot öster ikväll och därefter av någon outgrundlig anledning vinna mot ellos på söndag och därmed ge aik guldet på nydukad bricka (quirino gör i den här skräckvisionen hat trick. på söndag alltså, inte i dag).
Skicka en kommentar