Som min vän Anders skrev i en annan blogg är det tydligt att Zlatan inte bara tror att han är något - han vet det.
Hur kul kan det vara att spela med en Elmander som gör ett mål var femte match i bottenlaget Bolton - och som inte förstår en enda av de passningar som Iniesta och Messi och (till och med) Pedro förstår - alla dagar i veckan.
Jag hade också längtat hem till Helena, Maximilian och Vincent i de stunderna.
Nu är han ärlig och säger som det är: Jag saknar motivationen. Fler spelare borde följa hans exempel. Den som är bra nog bör få komma tillbaka när lusten återvänder.
Jag tror varken man bygger ett fantastiskt landslag på omotiverade spelare eller på spelare som varit på plats vid flest landslagssamlingar och vinterläger.
För övrigt är det ju så Zlatan alltid varit. Jag minns mitt första stora reportage för Offside, "Zlatan slår igenom", då jag följde honom vintern 2000/2001. En av hans lärare från Sorgenfriskolan berättade om hur Zlatan alltid gick hem efter skolan, när de andra stannade kvar och spelade fotboll tillsammans.
Tro inte att han inte lekte med bollen. Men han gjorde det själv.
Född solitär. Och son till en pappa som tidigt präntade i honom att han inte skulle lita på någon annan människa.
Det enda som kan väcka hans lust tillbaka är en riktig saftig morot i form av ett hägrande stort mästerskap. Då vaknar Zlatans vinnarskalle - den största inom svensk fotboll just nu - till nytt liv. Och jag tror inte jag är ensam om att vilja se honom - en gång till - i ett sådant sammanhang.
Dum vore väl den förbundskapten som då tackade nej till hans tjänster.
Jag kan så klart tycka att det är trist att den tiden är förbi, då det var en ära att dra på sig den gula tröjan. Men både Larsson och Ljungberg har tackat nej och avstått en hel massa gånger. Som vanligt utan att det blivit det rabalder det (alltid) blir när Zlatan gör samma sak.
Nu är det hans tur och vi bör, med gott humör, kasta både stolthet och jantelagar överbord.
11 kommentarer:
Vi som kan köpa ett sabbatsår (med halvkväden ursäkt) från landslaget, men har lite problem med att stjärnan faktiskt gör en poäng av att betona hur jävla låga tankar han har om sina lagkamrater... måste vi gå och ställa oss i Majlard-hörnet nu? Fan så jobbigt.
Zlatan kommer aldrig att ha några jämlikar i svenska landslaget. Frågan är om VI tjänar något på att ha honom med, om han inte kan/vill lyfta spelarna runt sig och göra dom bättre?
Jante vette fan, men stolthet och sammanhållning är ju klara tillgångar för ett lag. Känns inte som om just Sverige har råd att kasta dom sakerna överbord, inte ens för Zlatan.
Men visst. Kan Elmander och övriga helhjärtat köpa f*ttförklaringen och välkomna vår enda stjärna med öppna armar till nästa mästerskap, så gärna för mig.
Bortsett från allt blev det en hel del rabalder när Ljungberg tackade nej, och ännu mer när Henrik Larsson gjorde det samma. Minns själv att jag och Ulf gjorde ett helt reportage i Offside som gick ut på att vi reste till Glasgow för att försöka övertala honom att återvända till landslaget. För att bara ta ett exempel.
Mattias: Visst blev det rabalder när Ljungberg och Henke tackade nej, men det var väl ändå inte lika mycket som det är nu med Z?
Anonym: Visst är det ett uttalande som kan ses som provocerande, men det är trots allt sant. Han har en ligatitel, en Champions League-turnering och ett klubblags-VM att fokusera på, samt ett nytt lag att spela in sig i. Att då spela träningsmatcher i ett lag han bara kan gå på halvfart i, det blir ju som att träna ner sig för honom. Och även om det kan kännas snullet för Elmander & Co tror jag de någonstans ändå förstår honom. Zlatan spelar på en annan nivå och har ett spelschema de andra inte ens kommer i närheten av. (Och nämn en som inte skulle ha något emot att byta med honom.)
Och hej Mats förresten, tack för länken. :-)
Hmmm... när till och med Uefas president skrev ett brev där han vädjade till Henrik Larsson? Det kallar i alla fall jag för rabalder.
P.S. Artikel med ett par spelarkommentarer om Zlatans beslut. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/landslagsfotboll/landslaget/article6252971.ab
Man skulle väl behöva vara den där typen av debattör som har sin världsbild färdig för att ha en helt klar ståndpunkt i den här frågan. Ayaan Hirsi Ali skulle skylla på islam och Åsa Linderborg på högern.
Eventuella spelarkommentarer om Zlatan blir tyvärr som de blir, politik. Ingen kan ju tala helt fritt, pga risken för att bli framställd som zlatansågare i tidningarna och för att de relationer som finns trots allt måste hållas öppna.
Eller så är det så att de verkligen tycker så. Att de, som professionella spelare, fattar under vilken extraordinär press Zlatan spelar. Wernbloom låter i alla fall extremt trovärdig i mina öron.
Wernbloom verkar inte vara den som drar sig för att säga vad han tycker. Hade han tyckt Zlatans agerande var skit hade han nog sagt det.
Jo. Just så. Var det jag tänkte.
Jesper sammanfattar bra här bland kommentarerna. Det ÄR politik.
Punktvis:
Är man inte motiverad ska man inte vara med. Såklart.
Är det bra att vara ärlig? Såklart. Och det har hänt 45331 gånger förut att spelare varit ärliga och det passar mig lika fint varje gång.
Klagas det mer på Zlatan än det gjorde på Ljungberg och Larsson? Säg så här: inte lika mycket som Zlatandyrkarna tror.
Men det värsta är att det inte går att ha en debatt om vem som är bästa spelaren genom tiderna (älskar sånt, precis som miljoner sportdårar). Då skrider alla dyrkare till Zlatans försvar och säger att vi som inte har honom som etta på alla listor (räknar snart med att han är bäste målvakt genom tiderna också) är rasister och så genomkorkade att vi aldrig sett en sekund fotboll i våra liv.
Korkad på riktigt är man när man heter Johan Croneman och skriver i DN att Henrik Larsson inte ens är bland de 25 bästa spelarna i Sverige genom tiderna. Men det är någonting annat.
Zlatan hade varit en tillgång i alla landslag i världen. Han platsar inte i alla landslag i världen, men han är given i ett svenskt landslag. Han är Sveriges nu bäste anfallare och jag hade gärna sett honom i landslaget. Men orka liksom, vem fan bryr sig om Zlatan uteblir från några träningsmatcher?
Kanske är det hockeydåren i mig som talar. Mats Sundin, Niclas Lidström och Peter Forsberg är större inom sin sport än någon svensk fotbollspelare någonsin motsvarande varit. De spelade fan inte alla matcher. Men de är de största som existerat och vi älskar dem ändå.
Låt Zlatan vila, för fan och välkomna honom den dagen han vill tillbaka. Men skriv inte miljarder rader om det varje dag.
En anledning att jag har svårt att bry mig om hockey är att det inte finns något riktigt landslsg (precis som det inte finns några riktiga turneringar och inga riktiga regler).
Skicka en kommentar