16 november 2009

Sex & krönikörerna

Ett av de allra enklaste sätten att hitta stoff för krönikor eller bloggande är att hitta något dumt som någon annan skrivit och sedan slå ner på det. Särskilt tacksamt är det givetvis att slå mot offentliga krönikörer, dels för att chansen finns att många andra läst den man kommenterar och har egna åsikter, dels för att det ofta går att hitta brister hos hos de professionella tyckarna. Det senare är inte så märkligt, har man som uppgiften att dagligen leverera åsikter är det oundvikligt att det blir en och annan fadäs och motsägelse.
Av de här anledningarna brukar jag inte vara så förtjust i att saxa ur krönikor och sedan argumentera mot just det stycket. Eftersom man själv valt ut det finns alla chanser i världen att man går "vinnande" ur diskussionen. Men jag menar förstås inte heller att man aldrig ska kommentera vad andra sagt, debatter kräver ju att folk tycker till om varandra.
Nu har jag hittat ett tillfälle när jag vill kasta ut citat och resonera kring det. I söndagens DN skriver Johan Esk i sin krönika en mening som tidningen valt ut som särskilt viktig och gjort den i fetstil. Där står:
"När djurgårdare firade det allsvenska kontraktet med att sopa till spelare i Assyriska är det i samma sanslösa klass som när hockeyklacken under lagets väg mot SM-guld sjöng att Håkan Loob skulle vara homosexuell."
Den här jämförelsen är intressant på flera sätt.
För det första: idén att jämställa ord som skanderas från en läktare med inspringande supportrar som faktiskt slår till en människa. Visst kan ord skada, men nog måste det väl ändå anses betydligt värre att ta sig in på en idrottsplan och använda fysiskt våld?
För det andra: jag minns hur illa det ansågs av 80-90-talens idrottskrönikörer när hockeyklackarna vrålade "Håkan Loob är homosexuell". Det var typ det värsta man kunde kalla en människa. Att klackarnas syn på homosexualitet var/är nedvärderande är ju uppenbart. Mig veterligen är inte Loob homosexuell, men genom att påstå att han var det ansåg klacken att han förnedrades. Meningen var givetvis att få honom ur balans och därmed oskadliggöra honom som motståndare.
Det intressanta är att även krönikörerna verkade vara av åsikten att det är förnedrande med homosexualitet. Varför skulle de annars bli så upprörda av att man kallar en människa för homosexuell? I grund och botten borde det inte vara värre än att kalla en person för "rödhårig". Jag trodde faktiskt att vi hade passerat det här stadiet. Därför förvånar det mig rätt mycket när Johan Esk tar upp saken än en gång, och till och med jämställer rop om homosexualitet med folk som rusar fram och slår till fotbollsspelare bakifrån.
För övrigt tycker jag rätt bra om Johan Esk som krönikör.

17 kommentarer:

Vaskarn sa...

Å andra sidan ...

I samband med fotbollsmatcher hör jag ofta ordet "jude" användas som skällsord, oavsett (verkar det som) om det stämmer in på föremålet för glåporden.

På ett sätt är det ännu värre att använda ordet i det sammanhanget, både för eventuella judar som är inom hörhåll (Stephan Mendel-Enk tar upp det i Med uppenbar känsla för stil) och för den som får ta emot det. Den senare är inte bara hotad, den är hotad av nazister.

Det är väl rimligt att anta att ofredaren i det här fallet är medveten om det förhållandet, och utnyttjar den extra effekten.

Nu tror jag inte det var riktigt samma sak med det tidiga nittiotalets hockeyhuliganer, de kände sig nog betydligt mindre kontroversiella i sitt böghat.

Men ändå, det kanske var något åt det hållet Johan Esk menade.

För övrigt tycker jag inte speciellt bra om Johan Esk som krönikör.

Unknown sa...

Helt rätt, Hagström. Och detta är ett problem inom lagidrotter bland annat som fotboll och hockey. Jesper Fundergs avhandling, Kom igen, gubbar!, tar upp den problematiken. Att det värsta man kan vara är kärring eller bög och att idrotten är full av vardagsrasism.

Man kan också fråga sig vad skiljer fotboll och hockey från handboll? Där känner sig inte åskådare hotade eller ställer till med uppgörelser klacker emellan. Men jag är säker på att man älskar sitt lag minst lika mycket. Nä, saker har helt enkelt fått vara som de alltid varit, utan att ifrågasättas alltför länge nu.

Mendel-Enks bok är för övrigt riktigt bra.

Per sa...

Jag har suttit på samma plats på Stadion sen nittiotalet och då var det relativt vanligt att folk ropade bög och jude. Den som gör det idag blir rejält åthutad av bänkgrannarna. Rätt skönt faktiskt.

För övrigt är Johan Esk en av anledningarna till att jag bytte till svenskan. Majlard är åtminstone komisk.

Jesper sa...

Jag var på Vilundavallen i Väsby, avgörande match i gamla norrtvåan mellan Väsby och Hammarby 1991. Killen bredvid mig vrålade under hela matchen "Kjell Judevret! Kjell Judevret!" Och Kjell Jonevret var inte ens på plan.

Nils sa...

Apropå att kallas kärring eller bög inom idrotten: Enligt Pontus Kåmark (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportchansen/article6082416.ab)
var Christian Panucci "en riktig kärring" eftersom han var "feg och slängde sig hela tiden". Är kvinnor fegare än män?

Vaskarn sa...

Nils: Nej, men som de slänger sig!

Unknown sa...

Exakt, klart vi är. Näe, så är det naturligtvis inte. Jag satt och såg Sverige-Polen i genrepet inför EM 2004, och bakom mig satt ett gäng småkillar och skrev att Ljungan var en jävla kärring. Deras (manliga) ledare satt intill och höjde inte ett finger, höll istället mer eller mindre med dem. Sånt gör mig arg. Jag har själv tränat pojklag och kanske det är där man ska börja, fler kvinnliga ledare inom pojkidrotten? För redan tidigt kommer den här synen på kvinnor och homosexuella in, och många ledare gör inget för att förändra.

Vaskarn sa...

Jag minns att Glenn Strömberg en gång, jag tror det var under VM 2002, hade vissa problem med att formulera sin önskan om att svenskarna i den kommande matchen inte skulle hålla tillbaka, utan se till att gå in hårt i närkamperna etc. Han började med ett "det är viktigt att de spelar ..." och hejdade sig sedan en sekund, för att hitta rätt ord. Han visste ju att man inte kan sitta och slänga sig med termer som kärringspel i teve, men hur ska man säga då? Till sist hittade han ordet: "... maskulint, så att säga".

Ett mångbottnat problem, verkar det som.

Unknown sa...

Varför inte, viktigt att de spelar ett tufft närkampsspel, tar för sig i närkamperna, visa beslutsamhet osv? Det verkar verkligen sitta i "väggarna". Fokus ligger på att definiera sig själv utifrån vem/vad man INTE är.

Ulf sa...

Handbollen har förresten inte alltid varit lugn och stillsam. Under 80-talet, när Drott och Redbergslid alltid möttes i SM-finaler, kunde det vara riktigt hätsk stämning. När slutspelet drog igång var sporthallen i Halmstad utsåld och mer därtill, en brassorkester intog ståplats (det här var ju strax efter Hägersten Hot Heaven...) och ramsan "Björn Jilsén är homosexuell" sjöngs för full hals och (kändes det som) mangrant. Trycket blev mycket mer massivt än på fotbollsarenorna eftersom en handbollshall är så liten och folk stod precis intill sidlinjen.

Unknown sa...

Köper det, Ulf.

Anonym sa...

Jag tycker det är intressant att en aktiv hurlingspelare i högsta serien har gått ut med att han är homosexuell i det ännu starkt religiösa Irland: http://www.examiner.ie/sport/donal-og-gets-100-backing-from-cork-colleagues-103675.html
Undrar när vi i frigjorda Sverige får en öppet homosexuell lagidrottsman på hög nivå?
/Karin P

Alexander sa...

Jag reagerade på exakt samma sak när jag läste krönikan, och ryggade tillbaka vid formuleringen om klackens ord mot Håkan Loob. Men inte kan han väl på fullaste allvar mena att det skulle vara fel att var homosexuell? Eller har vi verkligen inte kommit längre än så?

Hermann Dill sa...

Alexander: "Vi" har kommit längre än så, men Johan Esk kanske inte har det

Tony Ernst sa...

Calle/ Jag har gått på Malmö Stadion sedan 1973 och stått i »klacken« sedan 1982 och aldrig hört ordet »jude«. Jo, en gång, 2005 när vi mötte Maccabi Haifa, då en bredvid mig sa: »judarna spelar rätt bra«.

Studiomannen sa...

Calle: jag har gått på Ullevi sedan 1976 och stått i klacken mellan 1981 och 1991 (flyttade sedan till SKÅNE!) :)

Jag har aldrig hört jude sägas någon gång. Däremot har jag hört "jude" sägas på Olympia. I meningen "närig". Ungefär så. Har faktiskt glömt vem det gällde, men minns händelsen just därför att ordet "jude" användes.

Studiomannen sa...

Förresten minns jag väl ramsorna mot Håkan Loob. Det var i slutspelet 82/83. Loob hade slagit poängrekord i grundserien (i stort sett oslagbart 76 p på 36 matcher) och var såklart oerhört viktig för Färjestad. DIF-klacken vrålade den ramsan i stort sett varje sekund karln var på isen. Sedan hade en kvällstidningsjournalist jagat tag på Loobs mamma som naturligtvis inte tyckte om att de skrek så. Då bytte de ramsa till "Håkan Loob - mammas pojke".

En del tyckte säkert att det var kul. För övrigt gapades det som fan om homosexualitet förr.