Sex & krönikörerna

Ett av de allra enklaste sätten att hitta stoff för krönikor eller bloggande är att hitta något dumt som någon annan skrivit och sedan slå ner på det. Särskilt tacksamt är det givetvis att slå mot offentliga krönikörer, dels för att chansen finns att många andra läst den man kommenterar och har egna åsikter, dels för att det ofta går att hitta brister hos hos de professionella tyckarna. Det senare är inte så märkligt, har man som uppgiften att dagligen leverera åsikter är det oundvikligt att det blir en och annan fadäs och motsägelse.
Av de här anledningarna brukar jag inte vara så förtjust i att saxa ur krönikor och sedan argumentera mot just det stycket. Eftersom man själv valt ut det finns alla chanser i världen att man går "vinnande" ur diskussionen. Men jag menar förstås inte heller att man aldrig ska kommentera vad andra sagt, debatter kräver ju att folk tycker till om varandra.
Nu har jag hittat ett tillfälle när jag vill kasta ut citat och resonera kring det. I söndagens DN skriver Johan Esk i sin krönika en mening som tidningen valt ut som särskilt viktig och gjort den i fetstil. Där står:
"När djurgårdare firade det allsvenska kontraktet med att sopa till spelare i Assyriska är det i samma sanslösa klass som när hockeyklacken under lagets väg mot SM-guld sjöng att Håkan Loob skulle vara homosexuell."
Den här jämförelsen är intressant på flera sätt.
För det första: idén att jämställa ord som skanderas från en läktare med inspringande supportrar som faktiskt slår till en människa. Visst kan ord skada, men nog måste det väl ändå anses betydligt värre att ta sig in på en idrottsplan och använda fysiskt våld?
För det andra: jag minns hur illa det ansågs av 80-90-talens idrottskrönikörer när hockeyklackarna vrålade "Håkan Loob är homosexuell". Det var typ det värsta man kunde kalla en människa. Att klackarnas syn på homosexualitet var/är nedvärderande är ju uppenbart. Mig veterligen är inte Loob homosexuell, men genom att påstå att han var det ansåg klacken att han förnedrades. Meningen var givetvis att få honom ur balans och därmed oskadliggöra honom som motståndare.
Det intressanta är att även krönikörerna verkade vara av åsikten att det är förnedrande med homosexualitet. Varför skulle de annars bli så upprörda av att man kallar en människa för homosexuell? I grund och botten borde det inte vara värre än att kalla en person för "rödhårig". Jag trodde faktiskt att vi hade passerat det här stadiet. Därför förvånar det mig rätt mycket när Johan Esk tar upp saken än en gång, och till och med jämställer rop om homosexualitet med folk som rusar fram och slår till fotbollsspelare bakifrån.
För övrigt tycker jag rätt bra om Johan Esk som krönikör.