Helst av allt skulle jag så klart vilja vara på plats i Sudan och se Algeriet mot Egypten, näst helst se den på TV. Men eftersom jag inte hittat någon kanal som sänder detta glödheta och avgörande nordafrikanska derby, skulle jag så klart vilja se Irland vända på steken mot Frankrike. I synnerhet efter det turliga mål Anelka (via irländsk försvarare) tryckte in sent i matchen. Men ingen visar ju heller den matchen och, allvarligt, jag hittar ingen intressant ingång på kampen mellan Ukraina och Grekland...
Likväl kommer den väl att surra i bakgrunden, som uppvärmare till Erik Hamréns första landskamp. Det har varit ett evinnerligt jämförande med Tommy Söderberg och Vigo och det är väl, för all del, relevant. Inte bara för att 0-4 i aschlet är en rimlig utgång. Det handlar ju om en debut några månader (Hamrén ännu fler månader) före ett VM som vi misslyckats med att kvalificera oss till och följaktligen en ocean av tid att förbereda ett nytt landslag inför ett EM i London 2012.
Jag tänker dock mer på Tommy Svensson. Låt vara att det där VM:et redan hade varit och låt vara att att läget var extremt gynnsamt, i det att Sverige redan var klara för nästa mästerskap, dessutom på hemmaplan. Inga klimatologiska förberedelser krävdes.
Jag tänker på Svensson eftersom han, i likhet med Hamrén, hämtades hem från Norge och jag tänker på Svensson för att han, i likhet med Hamrén, tänker använda denna ocean av extra tid för att nöta in (eller i alla fall seriöst överväga) ett nytt spelsystem. Svensson var ju helt övertygad om att spela 3-5-2 i EM 1992. Ända tills den dagen han satt på läktaren på gigantiska Estádio da Luz och såg Benfica spela en match i Europacupen. På mittfältet hade "Svennis" placerat den gamla MFF-duon Jonas Thern och Stefan Schwarz - som tillsammans raderade ut allt motstånd.
Plötsligt visste Svensson hur han skulle formera sitt mittfält, plötsligt visste han att han skulle spela 4-4-2. Trots allt.
Att sen Svenssons stora framgång (ytterligare två år senare) var frukten av en turlig skada på Jesper Blomqvist, det är en helt annan historia.
6 kommentarer:
Nja, Blomqvist kan faktiskt inte skylla på någon skada beträffande sin insats i inledningsmatchen i VM 94.
Jag har också myckt svårt att se Italien mangla på och slå Sverige med 4-0 hur jävla dåligt Sverige än skulle vara. Mangla på är sånt spanjorer gör. När vann Italien med fyra mål i en vänskapsmatch senast?
Aj fan, fick för mig att han utgick pga skada när Kennet kom in.
6-2 mot FIFA All Stars 1998, 4-0 mot San Marino 1992.
Fast om Italien någonsin ska vinna med 4-0 är det i en träningsmatch där en massa unga spelare vill visa framfötterna.
Jag skulle vilja göra en korrigering av ovanstående resultatredovisning. Italien besegrade Tunisien med 4-0 på bortaplan i en vänskapsmatch 2004. Bortsett från denna har deras fyra senaste fyramålssegrar kommit i kvalmatcher:
Azerbajdzjan och Wales (2003), Litauen (2001) samt Wales (1999). I samtliga fall 4-0 på hemmaplan.
Tim
Kenneth Andersson ersatte Klas Ingesson i 60e och Henrik Larsson ersatte Jesper Blomqvist i 75e minuten. Cirkatider, men jag är tvärsäker på dessa byten. (snackar nu alltså Sverige-Kamerun)
Överbetyg ska man ge till alla spelare som fick speltid, tamejtusan. Men Jespers spel var inte bäst. Och värre var det för Limpar.
Skicka en kommentar