Jag orkade inte sitta uppe och följa förlängningen igår kväll. Så när jag vaknade i morse, strax före sex, och fick se vad som hade hänt på Stade de France, blev jag förkrossad. Fick genast den klassiska Lennon-hiten i huvudet och var helt enkelt tvungen att upprepa Jespers goda val att ha den som rubrik.
Jag är helt övertygad om att Blatter och Platini (som Robbie Keane sa efter matchen) skickade glada sms till varandra. Den tendentiösa seedningen till play-off-matcherna fick ett rätt till.
Och jag är övertygad om att Blatter och Platini, i likhet med Henry, bara slår ut med armarna och hänvisar allt till losern Martin Hansson.
Överallt idag talas det om handbollen. Så flagrant är den att den solklara offsiden inte ens nämns.
FAI (Irländska fotbollsförbundet) vill ha omspel och hänvisar till ett tidigare omspel mellan Uzbekistan och Bahrain från 2006.
Om Frankrike eller Tyskland hade begärt den kunde det kanske blivit så. Men inte Irland. They still have the luck of the Irish.
I likhet med den här killen, som bekräftar att irländarnas humor aldrig överger dem, hoppas jag att Frankrikes sorti blir minst lika smärtsam som den blev 2002.
15 kommentarer:
1) Offsiden är solklar, men det är int Henry som är offside och då är vi där med "påverkar spelet" igen.
2) Hur mycket humor har snubben på youtube - egentligen?
Till sist, nej, jag gillar inte målet heller. Ja, jag tycker synd om Irland. Men hatar jag henry? Tycker jag att Henry är "a cheating, robbing bastard that deserves to burn in hell"?
Nej.
Det är klart att det inte är så festligt när han bränner fotot. Men bortsett från det finns det en smärta (han som till och med fått lov att åka på VM för sin fru) och en bitter överlevnadshumor i hela hans fysiska desperation. Eller, så här: varför sitter jag här och försöker förklara för någon annan (som påstår sig heta Billy Swan; hej, själv heter jag Mats) varför något som denne person Inte tycker är roligt - faktiskt ändå är roligt. Humor är kinkigt. Glömde det.
Bortsett från allt borde detta bli droppen som får bägaren att rinna över: Sätt en TV hos fjärdedomaren, ge honom samma rätt som de assisterande att trycka på en sådan där knapp som de trycker på när de ser något fult utifrån kanten, och låt domaren springa bort till honom och fråga vad som hände.
Det har föreslagits förut, jag vet. Men jag har aldrig hört något vettigt motargument, och behövs ytterligare argument för så fick hela världen det i går kväll.
Nej, det finns inga bra motargument. Minns de komiska meningsutbytena efter Zidanes kort i VM-finalen 2006 där fransmännen försökte hävda att Zizou visserligen skallat Materazzi, men att fjärdedomaren inte hade sett det med egna ögon, utan på en tv-repris. Och därmed skulle utvisningen vara gjord på felaktiga grunder. Sånt som får en tt tänka på gangsteradvokaten Levy i "The Wire"...
Mats, förresten: Jag kan gå i god för Billy Swan. Vad man än heter, väljer man en sådan pseudonym är man en vederhäftig person.
Det slog mig förresten att jag hört ett motargument: fotboll ska ha samma objektiva förutsättningar överallt, oavsett resurser. En TV-försedd fjärdedomare skulle på något sätt vara en skymf mot de mindre förmögna delarna av världen (inklusive korp- och gärdsgårdsserier här hemma). Som betongsosse gillar jag tanken, förstås. Men enbart som tanke, inte praktik.
Det gläder mig, Jesper, att du är på min sida i detta fall. Trots att jag ställt mig på din ex-frus sida angående Billy Swans kvaliteter.
Vi måste ses någon dag och äta lunch/fika/dricka vin/titta på fotboll/vara assyriologer.
Och Mats, din förklaring, eller vad man nu ska kalla det för, fick mig i alla fall att fnittra glatt.
Allt gott
Billy Swan (som i det vanliga livet heter Henrik och håller med Mattias angående fjärdedomarens tv-behov)
Billy: I can help!
Hej Henrik. Inget ont om Billy Swan. I can help var signaturmelodi på klassfesterna på gymnasiet. Och jag hoppas du fnittrade för att du förstod vartåt jag syftade. Inte av något annat skäl. Vad jag ville, i vilket fall, var att på ett snyggt och hastigt (iPhone, nu som då) ge upp ambitionen att förklara min egen humor för någon annan. Utan några som helst jämförelser: Varje gång jag träffar någon som säger "jag somnar av Woody Allen" blir jag mållös. Ungefär så.
Jesper: I know you can!
Mats: Jorå, det var därför jag fnittrade - glatt. Och för mig var I can help något som rullade på mellanstadiet. Det funkade då, men inte nu. Men efter att Jesper i ett blogginlägg på Expressen tog heder och ära av min musiksmak (han hade givetvis fel) då jag lite försiktigt kapat hans val av Billy Swan som bilåkarmusik kom jag på att det är en juste signatur.
Så jag kör på den.
Och dessutom älskar jag Woody Allen - eller i vart fall massor av hans filmer.
@Billy-Henrik: Ja, den kom väl redan i början av 70-talet (på en PQ hade jag chansat på 1972) men var ändå löjligt poppis i vår klass i Lund, typ 1975-76). Det där som Jesper skrev i Expressen hade, hur som helst, hade varit kul att läsa :-)
Mats: Det tog mig en stund, men en blodhund kan spåra vad som helst på nätet.Först: http://blogg.expressen.se/jesper/entry.jsp?messid=59598
Sedan:
http://blogg.expressen.se/jesper/entry.jsp?messid=59862
Allt gott
/Billy-Henrik (ville av oklara skäl inte skriva ut förkortningen på en fotbollsblogg)
För övrigt vill jag bara säga att det endast finns gott att säga om Roxy Music. I alla fall de fyra första albumen. Och live-plattan, för den delen. Fostrade mig en del på gymnasiet.
Den människa som inte fått igång pulsen av "All I Want Is You" har missat något avgörande i livet.
Eller låtit sig förpassas i trance av "In Every Dream Home A Heartache".
Eller...
(Stoppa mig nu...)
Mats, det är svårt att stoppa dig utan att nämna åtminstone "Song for Europe" och "Both Ends Burning".
I could say more - a lot more.
Prairie Rose...
Skicka en kommentar