Vigo till förbannelse

"There's always going to be a Vigo" satte jag som underrubrik ovan. Och med det menade jag att det alltid kommer en punkt som förvandlar den svenska förbundskaptenen från den glade, tillitsfulle person han börjar som till den förbittrade individ han alltid slutar som. Sen behöver det inte nödvändigtvis vara ett Vigo i precis den gestalt det manifesterade sig för Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck, eller för gamle Laban Arnesson, som ju också inledde med en fruktansvärd omgång (1-5 mot Sovjet i Malmö) och aldrig riktigt återhämtade sig från det. Man skulle faktiskt kunna hävda att ett Vigo är bättre än ett Costa Rica, Olle Nordins första riktiga genomklappning, som också blev hans sista. Och man kanske skulle kunna påstå att Tommy Svensson skulle ha varit betjänt att ett Vigo, i bemärkelsen en riktig prövning och kritikstorm, i stället för den långsamma utplaning som följde VM-bronset. Men det hade ju för att framtid vaccinerat honom mot hård kritik, vilket inte nödvändigtvis var något positivt.

Numera är ju medieklimtet såmycket mer skoningslöst och vem vet, Erik Hamrén kanske redan har haft sitt Vigo i form av Zlatans nej med tillhörande inkompetensförklaring. Några 0-4 tror jag hur om helst inte på ikväll. Och om de skull komma borde de inte ha spelat någon större roll. Men det borde de inte ha gjort i Vigo heller...