09 november 2009

Frihet under ansvar

Rörande planinvasionen på Stadion igår: jag kan ha fel, men jag minns inte att några motståndarspelare blev slagna eller trakasserade på Söderstadion 2001 eller Malmö stadion 2004. Jag kan förstå driften att invadera plan i triumfens ögonblick, men det är en frihet under ansvar. Jag skulle inte tycka att det vore orimligt om Djurgården fråntogs segern igår, inte mer orimligt än att Sverige fick segern i Köpenhamn 2007. Arrangörernas ansvar är att garantera funktionärernas och motspelarnas säkerhet, punkt och slut.

15 kommentarer:

Yogi Bear sa...

Fast Sverige tilldelades segern för att matchen avbröts. Men liknelsen är knappast orimlig. Själv skulle jag nog tycka att poängavdrag till nästa säsong och spel inför tomma läktare i 4-5 matcher är rimligt. 500.000 kronor känns på tok för lite, kan det verkligen vara vad som står i reglerna. Eftersom planinvasioner eftermatch i praktiken verkar vara omöjliga att förhindra så måste SvFF ta i rejält den här gången. Hade jag varit spelare så hade jag tyckt det varit mycket obehagligt vid planinvasioner i fortsättning. Man kan ju bara spekulera i vad som hade hänt i fall Toompuu reagerat reflexmässigt och slagit tillbaka.

Jesper sa...

Detta är ett av tillvarons mysterier för mig. Man har just vunnit en match och invaderar planen i vad som ska föreställa glädjerus. Då känner man sig manad att hoppa på motståndarspelare och trakassera dem. Jag förstår det inte när det var Tobias Hysén på Ullevi, jag förstår det ännu mindre när det är en estländare i ett litet lag som man nyss med nöd och näppe lyckats klå. Jag är säkert hopplöst gammaldags, men om det är NÅN JÄVLA GÅNG ett "tack för god match" hade varit på sin plats... Och ni som vet - har det funnits några som helst liknande incidenter vid tidigare glädjeplaninvasioner?

blubb sa...

Nu var det visserligen inte lika illa, men Assyriska slapp väl påföljd för flaskorna som flög in på plan i första matchen?

Jag hoppas tv-bilderna är tillräckliga för att identifiera idioterna som gav sig på Assyriska-spelarna. En rejäl civil påföljd för de skyldiga skulle nog göra betydligt mycket mer för att minska risken för liknande händelser än ett fett bötesstraff för klubben.
Vi vill ju helst undvika vallgravar och taggtråd på svenska arenor...

Yogi Bear sa...

Om du väntar på ett tack för god match så hoppas jag att du inte håller andan. Jag inbillar mig att det för Djurgårdssupportern, som jag förutsätter var en firma kille, reagerade närmast reflexmässigt. Han såg en motståndare och smällde till honom.

Fotboll pågår bara, nästa år börjar allt om från början igen. När AIK vinner får de veta att de inte vunnit tillräckligt mycket. Nästa år står IFK och MFF supportrar och påpekar att AIK egentligen bara är ett Kalmar FF som råkat vina en gång. Därför tar man ut segern rejält när man väl själv får chansen. Jag tycker inte att du borde vara helt oförstående till fenomenet. Att någon hånar ett förlorande lag tycker jag är helt ok.

Max L. sa...

Min äldste odåga till son stod nära där flaskorna kastades in i S-tälje.
Och han berättade om ett replikskifte som ägde rum efter att en av flaskorna hade kastats in.
-Men va fan, du kan ju inte kasta in grejer på plan, du blir ju portad ju...
-Skiter väl jag i, jag tänker ändå inte gå i Superettan.

East C sa...

Yogi Bear - Det är ju den inställningen du har som cementerar Göteborgarnas och Malmöiternas inställning. Det framstår som ett extremt lillebrorskomplex när både våra spelare och fans koncentrerar oss mer på motståndarfans/spelare än att fira vårat guld. Första segern på elva år, då sjungs det nästan enbart om Ifk och dif, det är tragiskt.

Ifk och Mff sjunger om sina lag och städer när de vinner, vi sjunger om djurgårdsjävlar, det gör mig besviken.

Jesper sa...

yogi: Vad är det för fenomen jag borde vara förstående inför? Att glädja sig medan man kan? Jodå, det förstår jag. Att uttrycka den glädjen genom att håna förlorarna? Nja, det är knappt (hån är i mina ögon bara begripligt om det sker i frustration) och i så fall får det ske från läktarplats. Att rusa in på plan för att håna nån är ungefär som att ringa hem till nån för att göra det - lågt, dumt och värt att bestraffa.

Yogi Bear sa...

East C, jag råkar vara MFF supporter.

Jesper, vad jag menar är att en seger är en mycket kortvarig glädje, snart börjar försäsongen igen och alla koncentrerar sig på nästa säsong och AIK:s guld reduceras i supportermytologin till ett av mycket få guld där de inte ens är i närheten av IFK eller MFF. Att du inte borde vara oförstående inför fenomenet är för att du själv inte är sen att påpeka just detta. Naturligtvis försvarar jag inte att någon springer in på planen och hånar Hysen eftersom det för Tobias Hysen förmodligen upplevs som hotfullt och obehagligt, efterhändelserna på Stadion dessutom med all rätt. Men att supportrar känner för att håna det har jag förståelse för, till skillnad från East C är jag dessutom helt säker på att både IFK, MFF och HIF supportrar gör precis som Stockholms lagen i det här fallet.

Jesper sa...

Jaha, men nu trodde jag att du pratade om att håna de som var besegrade, inte att låta bli att hylla de som just vunnit i översvallande ordalag. Jag kan bara säga att jag aldrig känt behov av att håna de som förlorat om laget jag hållit på just vunnit. Ett bra exempel är när Sverige slagit ut Argentina - ett lag jag alltid tyckt väldigt illa om - ur 2002 års VM. Sverige har tagit en av historiens svettigaste segrarna, argentinarna sitter på gräsmattan och gråter som barn - hur ska man vara funtad för att då vilja HÅNA dem? Jag fattar det faktiskt inte, jag gör bara inte det. Och jag hyste en enorm sympati för Tommy Söderberg som öppet uttryckte att han blev rörd av att se de sörjande argentinarna.

Nils sa...

Det var väl efter Argentinamatchen som Staffan Lindeborg i någon slags nationalistisk yra utbrast: "Det argentinska fotbollandslaget är devalverat liksom den argentinska valutan!". Det var efter den värsta ekonomiska krisen i Argentina sedan 30-talet. Sorgligt.

East C sa...

Yogi Bear - Då är jag ledsen att jag uppfattade dig som AIK supporter. Men jag måste säga att jag är förvånade, jag fick inte intrycket när ni vann senast att ni gjorde som stora delar av våra supportrar, koncentrerade er mer på andras misslyckande än våran ohyggligt sköna serier. Men då hade jag fel, och kanske är det för att även ni är lillebror i sammanhanget (Mats, det sista var för dig :-)

Yogi Bear sa...

Jesper, jag menar bara att du är andra sidan av myntet. De som hånar förloraren och de som aldrig applåderar segraren. Med den ena kommer den andra.

Att du bara bara undviker att hylla AIK i översvallande ordalag är väl knappast sant. Du gör dina sågningar med en viss spiritualitet, det är sant, tillskillnad från att bröla Hysen eller någon argentinsk spelare i ansiktet. Men att ditt inlägg skulle haft något annat syfte än att första lite av AIK:s seger det tror jag inte på.

Sen är det en vansinnig skillnad att göra som Staffan Linderborg.

Förövrigt hävdar jag att din egen klubb, inom svensk fotboll, står för det mest flagranta exemplet av oförblommerad skadeglädje rakt upp i ansiktet på förlorarna. Det var ju förtusan spelarna och ledarna själva som stod och garvade åt MFF efter att de spelat ut dom ur Allsvenskan.

East C

Det var en hel del skadeglädje gentemot IFK och Peter Ijeh. Hade HIF och IFK Göteborg varit på vippen att åka ur så hade det säkerligen koncentrerats en hel del på det.

Jesper sa...

Men hur var det nu - var det inte "helt ok att håna ett förlorande lag"...

Yogi Bear sa...

Ja jag tycker det, men jag behöver väl inte gilla dom för det. Sen lägger väl TFF:s totala beroende av MFF saken i ett annat ljus.

Jesper sa...

yogi: Din inställning till TFF är nu en gång för alla noterad på denna blogg. I den frågan föreslår jag, i folkupplysningens intresse, att du i fortsättningen riktar dig till en publik som inte redan är bekant med budskapet.