Den synliga handen

Givetvis hade Fifa bort beordra omspel mellan Frankrike och Irland. Givetvis låter de bli att göra det av rädsla för att skapa ett precedensfall, för att slippa dränkas i krav på omspel sedan matcher avgjorts efter verkliga och påstådda regelbrott. Så enkelt är det. Irländarna får nöja sig med att bli en motsvarighet till 1978 års brasilianare och 1982 års algerier, offer för en orättvisa som gör att reglerna ändrats. Brasilien missade 1978 års VM-final för att Argentina kunde spela på deras resultat, Algeriet slogs ut 1982 för att Västtyskland och Österrike kunde spela på deras resultat - därefter har avgörande matcher spelats på samma klockslag. Det intressanta med reformen nu är att den fortfarande verkar vilja kringgå frågan om videobedömning - man ska introducera en femte domare, sägs det, men om denne ska få befogenhet att titta på repriser på en tv-skärm sägs det ingenting om.

Det har dragits en del paralleller till ett omspel mellan Uzbekistan och Bahrain i 2005 års VM. Skillnaden är intressant - då fick Uzbekistan en straff som sköts i mål, men först sedan en annan uzbek rusat in i straffområdet. Domaren dömde då indirekt frispark till Bahrain, istället för att låta straffen gå om, som hade varit det riktiga. Det var alltså en direkt feltolkning av reglerna, inte ett misstag beroende på en felbedömning. Om domaren i Uzbekistan hade godkänt straffmålet hade det, fotbollsjuridiskt sett, varit en parallell till det irländska fallet i veckan och det hade inte räckt för att Bahrain skulle kunna kräva omspel.

Sen finns det ju emotionella faktorer, som att Thierry Henrys hands var så uppenbar, ägde rum i en livsviktig match och erkändes av alla inblandade, inklusive Heny själv. Lägg därtill att hela världens befolkning, utom Roy Keane, skulle ha jublat om irländarna slog ut Raymond Domenechs uppblåsta manskap. Sånt räknas inte, men det borde ha gjort det. Som när den är Arsenalmatchen fick spelas om för ett par år sedan, när Marc Overmars dragit fördel av det där inkastet. Den juridiska situationen kan inte ha varit annorlunda än nu. Trots allt måste man ta hänsyn till det där begreppet rättspositivister avskyr, nämligen rättskänsla.