Jag förstår inte hur vissa personer fungerar. Jag läser att bloggaren Sjöholm inte tyckte det var en blytung förlust. Visserligen är Sjöholm uppväxt i Helsingborg och alltsomoftast misstänkt rödblå. Men ändå. Om inte gårdagens förlust var en blytung förlust - då finns inte blytunga förluster.
MFF spelade champagnefotboll första tjugofem. Sigurdson gör visserligen helt rätt, han startar löpningen bakåt i samma stund han förlorat nickduellen med Ofere, men ändå har han ju en fantastisk tur. Bollen studsar upp på vaden på honom. Oren träff. Och går den stolpe ut.
Samtidigt (något mer objektivt): Det är bara att gratulera när en sådan ansträngning bär frukt. Jämför med Ofere. Han startade inte precis en löpning efter att han vann duellen med Sigurdson. Han stod kvar och tittade på vad Larsson skulle göra av situationen. Om Ofere löpt med hade han, med förbundna ögon, kunnat stöta in stolpreturen i öppet mål.
Utöver det: ett antal spektakulära räddningar av Christensen. Han vinner matchen åt IFK igår, han håller dem kvar i guldstriden. Och Robert Åhman-Persson, den olyckan. Mästerlig i defensiven igår, men kan han inte bara hålla sig borta från offensivt straffområde, så vi slipper sådana här trauman...
Ja, ni förstår hur min natt sett ut. Orolig sömn, sekvenser som spelats upp om och om igen. Jag har vaknat till, sökt tröst i Thomas Olssons kommentar efter matchen: »Vi hade en jäkla tur och vi har en jäkla bra målvakt«.
Eller i Jens Fjellströms summering. »MFF gör en väldigt bra match, som hade räckt till seger mot de allra flesta lagen i Allsvenskan«.
Jo, det är sant. Men samtidigt står det, så här dagen efter, klart att Malmö FF har ett antal spelare som inte håller för en placering Topp 4. Spelare som inte tar snabba beslut, som tvekar, tar ett steg, två steg framåt med bollen - och först då försöker slå passningen eller ta skottet. Med enda resultat att motståndaren hunnit upp i press och blockerar ansatsen.
Jag såg det dussintals gånger igår: Vinzents, Halsti, Ricardinho, Hamad. De syndade ogenerat. Och faktiskt också Daniel Andersson, då och då. Jag såg Vinzents, om och om igen, tillåtas slå inlägg som håller en nivå på undre halvan av Superettan. Bristerna i danskens offensiva spel bidrar starkt till att hålla kvar MFF i ingenmansland.
Klart bäst, igår igen: Guillermo Molins. Han tar snabba beslut, han spelar med ett tillslag på bollen. Här har vi MFF:s spelmotor för säsongen 2010. 100-års-säsongen.
Låt oss se framåt. Amen.
10 kommentarer:
Mats:
Skall vi byta förluster, du får vår mot hbk och så byter vi tabellplacering....? ;-)
@Max: Jo, jag förstår att det finns de som har det värre. Och jag förstår att förlusten på Örjans Vall också går att mäta i mycket tunga blyvikter. Det ser dystert ut för Bajen, men dels är det aldrig över förrän den feta tanten sjunger och dels ska ju Djurgården och ÖIS ta poäng av varann på lördag. Sett ur Bajen-perspektiv, that is...
Men Mats, MFF:s säsong är ju ändå körd. En trea till er hade bara gjort dig marginellt gladare, kanske till och med mer frustrerad eftersom du hade börjat tänka på hur tabellen sett ut om ditt lag spelat så här tidigare... Då hade du verkligen haft anledning att ligga vaken om natten.
@Ulf: Tre poäng igår hade tagit oss förbi HIF. Tre poäng igår hade placerat oss två poäng bakom Kalmar, vilket hade gett oss konkret kontakt med Europa-spel.
Men framför allt var det en blytung förlust för att vi borde vunnit. Vi var det bättre laget, sett över 90 minuter. Vi hade de bästa chanserna.
Jag hade (på ett sätt) varit mindre frustrerad om Blåvitt rullat ut oss och vunnit med 4-0. Det hade givetvis varit vidrigt, men det hade åtminstone inte varit något att diskutera.
Satt med en stor liga blåvittmaffia och såg matchen på Champs (vars hamburgare är bäst i Göteborg) i går. Där var det allmänna omdömet att det här var säsongens tyngsta tre poäng (ordet blytung användes flitigt). Och jag kan bara instämma, det var tre blytunga poäng för IFK. Tufft, tufft för MFF, men samtidigt saknas något: sista kvarten när man satt och väntade på den stora pressen, vann IFK precis alla närkamper och var betydligt närmare ett andra mål...
Det som förbryllar just nu är att både AIK och IFK uppträder som blivande svenska mästare.
Sista 10 var intressant. Efter att MFF dominerat stort så väljer man att byta i allt de har av offensiv kraft på bänken och satsa allt framåt i slutet. Och då får man plötsligt knappt låna bollen och vinner inte en närkamp.
@Jari: Rikitgt. Det var ju som många sagt, med bytena försämrades MFF:s insats. Samtidigt är det lätt att vara efterklok, jag skrek redan före paus på att plocka ut Hamad. Han hängde inte med i tempot, drällde med bollen, slog bort passningar.
Jag tror det handlade om att de som hoppade in aldrig kom "in i matchen", i det intensiva tempo som MFF piskade upp från början. Som att komma till en bra fest några timmar senare, man är lite bortkommen. Han som ersatte Sebastian Eriksson, hette typ Jakob Johansson, syntes ju inte heller.
Sista 15 stöder den Lagerbäckska tesen att byten inte är bra. Byta gör man om någon är trött eller skadad. Annars försöker man hålla den förutbestämda balansen i laget. Ok, jag vet att Lagerbäck ibland slängde in kökshon när allt var desperat. Hjälper det?
Håller med Hermann, de som vinner den typ av matcher som AIK och Göteborg vinner på sistone brukar bli mästare. Och bara en av dem kan bli det.
Den som förlorar den typen av matcher Djurgården och Hammarby förlorade igår brukar dessutom åka ur. Men det kan båda två göra...
Du höjer Molins, fullt förtjänt, men jag tycker nog att han skulle tagit sig an den 17-årige ytterbacken fler gånger och gått ända ner till kortlinjen. Alltför ofta vände han in i plan.
Detsamma gällde Hamad på andra kanten.
Om MFF:s första stora målchans hade hittat in hade det blivit en helt annan match.
Liksom om om inte varit hade min moster varit min morbror..
Nu kan man inte prata rättvisa i fotboll för resultatet visar rätt.
Skicka en kommentar