20 oktober 2009

Var är fotbolls-Obama när man behöver honom?

Jag är väl knappast ensam om att bli oroad över de allt mer intensiva spekulationerna om Sven-Göran Eriksson som ny förbundskapten? Efter 12 år med Lagerbäck säger ju alla instinkter att vi vill ha en förändring. Var inte den allmänna meningen att vi nu ville ha en bra matchcoach som kunde trimma vårt landslag till framgångar även i slutspelen?
Man fattar förstås hur förbundet tänker. Under de senaste 30 åren har bara två tränare som startat sina karriärer i Sverige gått vidare till den internationella elitfotbollen: Svennis och Roy Hodgson. Varje gång (ja, två då) som det har utsetts ny förbundskapten har SvFF kunnat drömma om de onåbara, dyra Eriksson och Hodgson, men tvingats skriva kontrakt med hemvävda förmågor som Tommy Svensson eller Söderberg/Lagerbäck.
Nu, när Eriksson närmar sig pensionen kanske han plötsligt blir tillgänglig, av sentimentala skäl kan han vara villig att runda av karriären med ett svenskt landslag.
Men vill vi det, bara för att det går?
Att ersätta Lars Lagerbäck med Sven-Göran Eriksson (eller Roy Hodgson) känns som när republikanerna i USA lanserade John McCain som efterträdare till Bush. Det var världens lättaste för demokraterna att ropa "More of the Same!" och hänvisa väljarna till den spännande Obama.
Sven-Göran Eriksson är precis allt Lagerbäck var, samt lite äldre. Han står för traditionell, riskminimerande 4-4-2-fotboll, han tog England till två slutspel, han fick kritik för att inte fatta snabba beslut på bänken, han åkte ut i kvarten. Och detta med ett lag fullt av superstjärnor från Premier League, som engelsmännen själva (jaja, jag vet allt om engelsmännens självbild...) tyckte var den bästa generationen fotbollssspelare på år och dar. Dessutom har han blivit en karikatyr, en underlig larger-than-life-karaktär som fått kicken både från Man City och Mexikos landslag.
Problemet är att det inte finns någon Obama i Fotbollssverige. Ingen Hillary Clinton heller.
Erik Hamrén verkar duktig och omtyckt. Men han har ändå bara varit runt i de nordiska ligorna.
Hasse Backe är ser mer gedigen ut. Han är medial, vettig, var förste svensk att ta Uefas proffstränarlicens och har varit tränare i Norden, Österrike och Grekland, England och Mexiko.
När han slutade i FC Köpenhamn skrev tidningarna långa analyser om Backes testamente, om hur hans professionalitet påverkat dansk fotboll och hur FCK under hans tid gick från att vara underpresterande som Malmö FF till regelbunden etta eller tvåa i ligan.
Men så var det detaljen med internationell erfarenhet. Backe missade konsekvent FCK:s stora mål: att spela i Europa. Bland annat torskade FCK mot Djurgården 2002 i första omgången av Uefacupen och råkade ut för en bisarr 0-5-förlust mot ett slovenskt lag i CL-kvalet 2003 (senare lyckades hans efterträdare Staale Solbakken ta FCK till Champions League på sitt första försök).
Backes övriga utanför-Norden erfarenheter består av två år i ett österrikiskt mittenlag och fyra matcher med Panathinaikos. Det var förstås tossigt av de grekiska klubbledarna att sparka någon efter fyra matcher, men det ser ändå inte snyggt ut i CV:t. Jag har bekanta som har behållit grekiska bartenderjobb längre än så.
Så när det inte bidde något av Backes egna internationella karriär gjorde han det smartaste: tog rygg på Svennis, och fick assistera både i Manchester City och Mexikos landslag.
Alltså måste man ställa sig frågan: om vi kan få Svennis själv, varför nöja sig med hans assistent?
Och plötsligt upptäcker jag att jag har argumenterat emot mig själv. Jag har blivit en Svennis-man.

19 kommentarer:

Henrik sa...

Hamrén/Lennartsson är min lösning. Hamrén vet jag egentligen inte så mycket om, men han har vunnit i både SE, DK och NO. Och tillräckligt många landslagsmän spelar i de länderna för att det ska räcka. Lennartsson blir en bra assisterande för att behålla länken till U21.

Ulf sa...

Jag gillar tanken. De 2 var nog mitt förstaval innan jag snärjde in mig i min egen Svennis-argumentation... Framför allt skulle jag vilja ha in Lennartsson på något sätt.

Mats sa...

Bra inlägg, Ulf. En god illustration över hur vi tvingas gå i cirklar och in i återvändsgränder i vår argumentation, just för att det finns så få rimliga alternativ.

Jag vill inte ha Svennis. Jag tror han är mätt. Han har dessutom en massa privata affärer som skymmer sikten. Media glömmer inte så lätt. Och precis som du skriver så är han ju skakad ur samma kappa som Lagerbäck, nämligen den som satt på Houghton och Hodgson.

Inte mycket nytt under solen där.

Å andra sidan (se, nu börjar jag också gå i cirklar) så är det kanske så Sverige SKA spela fotboll. Vi har inte materialet för att spela det blixtrande snabba 4-3-3-spel vi drömmer om. Vi kanske är dömda att i all evighet vara riskminimerare och sinnebilden för det starka kollektivet, som trots att varje enskild beståndsdel är svagare än varje enskild beståndsdel på andra sidan mittlinjen - vinner matcher på kollektivets oslagbara synergier.

Så, visst, hit med Svennis.

Calle sa...

Svennis som förbundskapten har alltid framstått som en dröm för mig, fantastisk och ouppnåelig. För lite prestige och pengar i uppdraget, har jag alltid trott. Det kanske jag borde fortsätta tro, men med allt snack om Svennis har jag börjat bygga upp förhoppningarna.

Jag vill ha Svennis som förbundskapten av en anledning. De lag han tränar, de lagen vinner.

Ulf sa...

Calle: Fast England vann inte mer än Sverige, och Mexiko nästan inte alls.
Ändå gör hans meriter att det nästan blir orimligt att anställa någon annan.
Min tvekan är samma som Mats. Hur motiverad är Svennis? Hur hängiven är han? Lagerbäcks envishet och totala engagemang i jobbet gjorde att jag var beredd att förlåta honom det mesta.

Daniel Lampinen sa...

Jag vill ha en tränare som är så pass bra att han inte BEHÖVER "matchcoacha". Tyckar-lingo.

Jag har aldrig fattat snacket om att Svennis skulle visa sig för dyr. Känns också som lite tyckar-lingo. Och lite bekväm "osvensk" Sverige-bashing. "Jag vet minsann att Sverige är en fånig ankdamm."

Klart att Svennis ska träna Sveriges landslag i sitt liv.

Och jag tror inte att Svennis kommer att ta jobbet om han är mätt. Vanära Sveriges landslag det sista han gör i karriären? Nej, det tror jag inte på.

Demokraterna ropade inte "more of the same" för att McCain med republikanska mått är lik Bush! De ropade det för att han helt enkelt var republikan. McCain är impopulär bland republikanska kärnväljare och ovän med Bush. Tillsammans med Rudy Giuliani var han den mest orepublikanske av de republikanska kandidaterna.

(Och USA är inte Sverige. Den som på ytan ser "spännande", "modern" och "fräsch" ut vinner inte automatiskt. I så fall skulle Obama ha fått 98% av rösterna...)

Att ta England till tre kvartsfinaler är inte ett misslyckande. (Speciellt med tanke på att McLaren missade mästerskapet!)

Det är - FAKTISKT - små marginaler. Det finns många andra bra lag som också vill ta sig till semi. Och det är alltså endast tre tillfällen vi pratar om.

Låt mig också sticka emellan med att fråga: HOPPAS engelsmännen varje gång att de ska vinna guld, eller TROR de det? Det är fullt logiskt att de hoppas, med tanke på att de vunnit guld förut och har en så pass bra liga. Men att göra det där "hoppas" till "tror" verkar ännu vara tröttsam tyckar-lingo från folk som inte har något bättre att säga.

Ulf sa...

Daniel: Jag håller med dig om det mesta, och ser inte att du säger emot mig heller.

Framför allt skulle det - trots allt - kännas underligt om Sveriges främste tränare drog sig tillbaka utan att ha tränat landslaget.

En parallell mellan svensk fotboll och amerikansk politik är dömd att vila på något bräcklig grund, men jag tror du fattar min poäng :)

Mats sa...

Vi behöver inte fundera längre:
http://www.fotbollskanalen.se/1.1282521/2009/10/20/svennis_nobbar_sverige_agarna_satte_stopp_for_min_ide

Nilfons sa...

Det var nog för det bästa ändå att det inte blir Svennis. Jag är själv en stor fan av Svennis, speciellt efter vår cuptriumph 82, men han känns ändå mer som en klubbtränare vars styrka är att få truppen att dra åt samma håll och ta till sig hans idéer. Inte som en coach som träffar sina spelare under minimal tid och skall cocha dem till framgång.

Nej, jag vetti fan, men Hareide kanske? Någon med aktoritet som kan säga ifrån om vi har en megastjärna i anfallet som vägrar att bete sig vuxet. Det är väl den önskan jag har.

Ulf sa...

Ok, då kan vi släppa det.
Svennis Notts County-jobb känns bara märkligare och märkligare. Om han verkligen har ambition och motivation kvar måste han ju verkligen förbanna sitt beslut (eller sitt sug efter bra pröjs).
Han kunde varit förbundskapten för det svenska A-landslaget. Han är sportchef och ungdomsansvarig i Notts County i engelska fjärdedivisionen. Hur låter det egentligen?

Hermann Dill sa...

Nu blir det inte Svennis förmodligen (även om jag har magkänsla på att sista ordet inte är sagt), men om om om om... Då känns det ganska likt Obamas fredspris; det finns massor av skäl varför han inte borde ha fått det, men vem tusan borde ha fått det istället?

Ulf sa...

Tjena Hermann,
det är ju så: vid ett traditionellt anställningsförfarande skulle Svennis kunna hävda att han har överlägsna meriter i förhållande till alla andra sökande.
Men nu då?
Jag känner att jag har alldeles för dålig koll på Hamrén. Men han verkar vara en glad prick.

Jesper sa...

Jag håller med Hermann om att sista ordet inte nödvändigtvis är sagt. Minns när Kevin Keegan fick ta över engelska landslaget fast han stod under kontrakt med Fulham - "en gåva till nationen" sa pappa El-Fayed. Att nu offentliggöra det hela kan vara ett sätt att försöka tvinga fram en liknande situation, fast vad ett gäng schejker kan känna för förpliktelse mot svenska nationen är inte lätt att begripa (här saknas också den eventuella psykologiska kompensationsmekanismen att schejkens son kört ihjäl sig med nationens f d prinsessa o andligt-emotionella guide). Annars vet jag inte vad Svennis kan ha att förlora på att dumpa Notts County. Skadeståndet lär han ha råd med. Tidigare har han ju haft en princip att aldrig frivilligt säga upp sig från ett jobb, men detta skulle väl ändå ha blivit hans sista i branschen?

Mats sa...

@Jesper: Det var ju väldigt vad du håller med Hermann i alla kommentarer nu för tiden... :-)
För övrigt intressant koppling till (och snabbanalys av) Diana. Även om Ulrika Jonsson fortfarande lever så kanske vi kan hitta något applicerbart här?
Jag blev under alla händelser sugen på att läsa din Diana-bok, Jesper. Skulle bli annat än Tina Brown och Andrew Morton det.

Jessica sa...

Ang Svennis hade Lundh en del tankar redan igår kring hur detta har skötts, från Svennis agents sida: http://lundh.fotbollskanalen.se/2009/10/19/1155/

Sverige behöver ingen deltidsförbundskapten och inte heller klonad Lagerbäck utan ngt nytt.

Hermann Dill sa...

Ulf: Ja, vad tusan händer nu? Hamrén hängde jag med en hel dag back in the Supersöndag(days). Minns honom som slipad, avslappnad och kunnig - kryddat med lite lagom distans till fotbollen (han sa att han älskade fotboll, men förstod samtidigt det absurda i att "älska" fotboll). Och så har Hamrén lite rättvisepatos (hälsingepojke som tidigt fått lära sig att alla är lika mycket värda). Tror faktiskt att han skulle särbehandla Zlatan mindre än vad Lagerbäck gjort sista åren.
Fast Backe är väl inte ute ur racet ännu?

Jesper: Som sagt, sista ordet är nog inte sagt ännu, för allting kring Notts Co verkar vara ganska lurt, ingenting känns omöjligt åt varken det ena eller det andra hållet. Och oj vad jag gillar dina konspirationsdoftande spekulationer!
Fast det där med princip att aldrig säga upp sig från ett jobb är väl inte helt riktigt? Vill minnas att Svennis hade skrivit på för Blackburn innan Lazio lockade med "alla kakor".

Mats: Jag är lika förvånad (och glad) som du är över Jespers backning. Inte varje dag man har största killen på skolgården med sig...

Mats sa...

@Hermann: Du som är polare med Backe, vad har du för feeling?

Mats sa...

Eller för att citera min polare Micke på FB:
»Man kan ju vända på det och säga att inte ens en division fyra-tränare i England vill ta över spillrorna av det en gång så stolta landslaget.«

Hermann Dill sa...

Mats: Jag tror han ligger riktigt bra till. Han rör sig på kanslit i Råsunda som en son i huset sedan länge och är gammal vän med SvFF:s trivselpappa nummer 1 Tommy Söderberg (vars röst Lagrell & Co säkerligen lyssnar på). Därtill hyfsat populär bland fotbollsfolk i gemen, och tillräckligt meriterad.
Det som skulle kunna tala emot Backe är att han tackat nej till U21-landslaget tidigare (erbjudandet innehöll också ett halvt löfte om att ta över A-landslaget efteråt) och hans löneanspråk efter åren i Köpenhamn, Aten, Manchester och Mexiko City.