Nej, jag tror knappast att världen sörjer över att Sverige missar VM. Knappast mer än man sörjer Kroatien, Turkiet eller Tjeckien, eller att Belgien efter sex raka slutspel mellan 1982 och 2002 nu missade sitt andra i följd, eller att Saudiarabien, som varit med varenda gång sedan 1994, nu gick på pumpen mot lilla Bahrain. I övrigt kommer inga stornationer att saknas, som Holland gjorde 2002 till exempel - det är Brasilien och Argentina från Sydamerika, Mexico och USA från Concacaf, Japan, Australien och Sydkorea (åttonde gången i rad) från Asien.
Jag tror däremot att det hålls en del tummar för Portugal mot Bosnien-Herzegovina och Ryssland mot Slovenien. "Fotbollsmässigt", som det brukar heta, föredrar folk troligen Frankrike framför Irland, fast jag misstänker att irländarna faktiskt skulle locka till sig fler resande fans till Sydafrika.
Och de flesta tummarna i Sydafrika hålls nog för kontinentens egna stornationer. Där ser Nigeria just nu ut att missa sitt andra raka slutspel (på bekostnad av det beundransvärda Tunisien, som varit med varenda gång sedan 1998). Nigeria måste bortaslå Kenya i sista matchen och hoppas på att Tunisien tappar poäng i Mozambique. Även Kamerun löper risk att missa sitt andra raka sluspel - seger borta mot Marocko är en nödvändighet, annars kan Gabon ta sig förbi genom att slå Togo. Slutligen inbillar jag mig att folk i Sydafrika hoppas att Egypten kan skaka av sig den förbannelse som verkar vila över dem i VM-sammanhang. Egypten har vunnit de två senaste afrikanska mästerskapen och är dessutom den enda afrikanska nation som är tillräckligt pengastarkt för att kunna hålla sina spelare hemma. Men trots sex afrikanska mästerskap har man bara tagit sig till VM två gånger, och behöver nu minst en tvåmålsseger i avslutningen mot Algeriet hemma för att klara skivan. Om det blir 3-1 till Egypten hamnar de båda lagen dessutom på exakt samma målskillnad och med exakt samma resultat i inbördes möten. Någon som vet vad som händer då?
20 oktober 2009
Pyramidalt fiasko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
@Jesper: Tack för den, exakt vad man behöver för att flytta fokus. VM är ju roligt! Jag hade så när glömt. Vem fan behöver Sverige att oroa sig för?
Jag kommer (som vanligt) att hålla på England. 1998 höll jag så hårt på dem i åttondelen mot Argentina (och anser fortfarande att nickmålet i förlängningen blev felaktigt bortdömt) att jag fick halsfluss dagen efter. True story.
För övrigt tror jag hela världen (undantaget Frankrike och möjligen någon sentimental koloni) håller på Irland i den matchen. Jag ska i alla fall tapetsera vardagsrummet med den irländska trikoloren och skrika fram Robbie Keane & Co.
Playoff. Källa.
@Mats: Jag håller på Frankrike utan att vara fransman eller koloniserad. Jag håller alltid på Frankrike när Sverige är utslaget, och det har jag gjort sedan Platini, Giresse, Genghini och Tigana tillsammans dominerade mittfälten i Spanien-VM (men givetvis ändå förlorade mot tyskarna i semi). Jag var nio år gammal, och det var det vackraste jag sett i hela mitt liv.
@Fredrik: Respekt. det var ett fantastiskt lag. Får man se dem i rätt ögonblick i livet så. Ja, jag kan förstå den eviga förälskelsen. Det var ju så för mig med England, Tipsextra-slav som jag var från 11 års ålder. Och redan med ett favoritlag hängande i en snara runt halsen.
Borde bli playoff, men en slantsingling kan ju vara spännande på sitt sätt.
Alltså etta garderad med krysch.
Holland och Spanien har aldrig vunnit VM. Men jag har aldrig någonsin läst kommentarer om att holländarna/spanjorerna är groteska och naiva som hoppas på VM-guld.
Jag tror helt enkelt inte att det någonsin funnits en tydlig majoritet av engelsmännen som verkligen TROR stensäkert på att England kommer att vinna VM-guld. Det är en myt. Hoppas, däremot, gör de varje gång, men det är en annan sak, och helt rimligt.
Vad gäller Egypten och Algeriet vilar det en viss spänning över utfallet. Dels råder det ett historiskt sett spänt förhållande mellan dessa två länder rent fotbollsmässigt, dels har FIFA irrat betänkligt. Inledningsvis sas det att inbördes målskilland skulle avgöra vid egyptisk tvåmålseger, sedan blev det fråga om lottning, och nu slutligen play-off. Spekulationerna har varit vilda, iom att Algeriet har en vice-ordförande i CAF (afrikanska fotbollförbundet) vilket inte är fallet med Egypten. Det märkligaste med hela historien är att FIFA inte haft reglerna klart för sig med detsamma, utan verkat seg sig fram till en kompromiss. Senast var det dock bråk mellan de två fotbollsförbunden om var en eventuell play-off-match skulle spelas, i Nordafrika eller Mellanöstern - tunisier och marockaner håller i allmänhet på Algeriet, medan måga egyptier bor i Gulfområdet, det mest troliga utfallet (spelas matchen i Europa skulle den lika väl kunna spelas i Alger).
ibnkafka: Tack för välinformerad kommentar. Men blir det omspel oberoende av inbördes möte? Om det blir 3-1 till egypten ligger ju länderna exakt lika enligt alla sätt att räkna, men jag trodde att t ex 2-0 skulle ta Egypten vidare i kraft av fler gjorda bortamål i inbördes möte medan 4-2 skulle betyda att Algeriet avancerade enligt samma regel. Hur ligger det till egentligen?
Och så vill jag tillägga att jag också håller på Irland mot Frankrike. Fransmännen har dock varit ett betydligt bättre kvallag som tagit sig vidare till varenda slutspel sen Vm 94, men irländarna har varit den totala motsatsen och snubblat på sista hindret så gott som varenda gång efter just detta VM (med VM 2002 som enda undantaget). I senaste VM-kvalet var det just Frankrike som stod i vägen, 1-0 i Dublin när det om jag minns rätt hade räckt med oavgjort för Irland. Skulle nån tvinga mig att tippa hade allt detta fått mig att säga Frankrike. Kan man inte vinna över Italien trots att man tar ledningen i 89:e minuten, då tror jag man har nåt slags förbannelse hängande över sig.
Det blir färre renodlade "toppmatcher" med Irland-alternativet.
Spytrött på allt som hade med Zidane att göra i VM 2006. Plötsligt blev han i svenskars ögon någon som stod för något "äkta" och "värdigt". Även efter utvisningen. Ungefär som med Bruce Springsteen (och därmed Ulf Lundell). Trendmasshysterin är igång.
Och så höll jag på Italien, för att jag helt enkelt tycker det är sympatiskt med en fotbollskultur där varje insläppt mål ses som ett misslyckande, oavsett hur många mål man gör.
Angående kärleken till Frankrike: I min tidiga 70-generation har fransk fotboll samma status som fransk elektronisk musik från 90-talet. VM 82 och 86 och EM 84 har satt outplånliga spår. Motorbass, Tigana, Cassius, Platini, Daft Punk, Gières; Magnifique.
För mig är det annan historia. Allt är det där är förvisso fint, men med en tysk pappa och tungt vurm för Kraftwerk, var det omöjligt för mig att omfamna det franska (förutom vin och ost i vuxen ålder – och så gillar jag så klart att det hög huvudet av kung och adel en masse för drygt 200 år sedan).
Blir alldeles varm inombords när jag tänker på semifinalen 1982, trots Schumachers misshandel av Battiston... eller kanske lite tack vare (http://www.youtube.com/watch?v=coSfMSUSVPI).
Jag hejar på Irland!
@Hermann: Och jag å min sida avskydde länge tyskarna. Det berodde förstås delvis på Schumacher, men ännu mer på deras irriterande ovana att alltid gå vidare. I mina ögon är Iordan Letchkov en av de största fotbollshjältarna, eftersom hans nickmål -94 utmanade idén om att Tyskland alltid vinner till slut. Någonstans där upphörde Fotbollstyskland att vara skräckinjagande. Plötsligt var de ett lag som andra – visserligen ett bra lag, men inte längre med förmågan att vinna matcher bara genom att vara, ja, Tyskland.
Så idag avskyr jag dem inte. Jag önskar dem inget gott, men jag tar eventuella framgångar med ro, och kunde tom kosta på mig att heja på Tyskland i tredjeprismatchen mot Portugal -06. Det hade aldrig hänt förr och fick min värld att skälva en aning.
F ö tycker jag att fransk elektronisk musik är tråkigare än Västtyskland-Österrike anno -82.
Fredrik: Det är lätt, även för tyskättling, att förstå avskyn; Tyskland är liksom för bra i stora mästerskap. Tysklands framgångar är på många sätt lika oförståeliga (eller inte) som att vår ungdoms kärlek valde en brunkande och gnuggande idiot.
Och Letchkovs nick satte ingalunda punkt för tysk fotbollsdominans. Två år senare åkte Sammer & Co till lillebror England och hämtade hem EM-guldet med emfas och tradition. Och vi har även hunnit med en att förlora en VM-final (2002) som vi borde ha vunnit.
Fast numer är jag ganska sval i mitt tyska stöd, har fullt upp med mitt egna misslyckade liv. MEN, jag älskar att gå på dåliga svengelska pubar och bröla 13-1! Tyskland har deltagit 13 stora finaler medan England bara deltagit i EN. Brasilien och Italien är egentligen våra enda rivaler, alla andra är ganska töntiga i jämförelse…
Till sist: Misstänker att du är en folkhögskolejazzkille som avfärdar fransk house kategoriskt. Eller så är du lika torsk på Köln som jag är. Eller (många eller nu) så har du helt enkelt inte förstått att Tyskland och Frankrike i grunden är samma kulturella skit…
@Hermann: Jo, men jag medger ju i kommentaren att tyskarna fortfarande är bra. Poängen är att de inte är lika bra, och framför allt att de inte skrämmer motståndarna på samma sätt som förut. De åkte ut i gruppspelet i två EM i rad, och det hade aldrig skett utan Letchkovs mål. (Försök motbevisa det, om du kan!)
Dessutom, hävdar jag, kom de framgångar du nämner i relativt svaga mästerskap. 1996 var Frankrikes, Hollands, Portugals och Tjeckiens blivande storgenerationer ännu inte färdigutvecklade, England var helt enkelt England och Spanien Spanien. Kvar som segerkandidat var bara Tyskland. 2002 åkte storlagen ut mot varandra eller mot sk blåbär, och tyskarna hade en synnerligen gynnsam lottning fram till finalen. Väl där var de utan Ballack helt chanslösa. Ett Tyskland i gammal god form hade åtminstone utmanat brassarna, men ett så tandlöst VM-finallag har i vart fall jag aldrig skådat. Och ja, jag ser fram mot eventuella protester på detta. :-)
Till sist: Det första påståendet är närmast sanningen. Stryk bara prefixet folkhögskole- så kan jag godkänna det som en nöjaktig förenkling.
Allt gott.
Men ok, tyskarna var bra i somras, det medgives.
Först av allt: Gillar dina kommentarer Fredrik, följaktligen gillar jag dig också (so far).
Tyskland tror jag dock gör precis det du säger att de inte gör; skrämmer. Inte på samma sätt som när en amfetaminpåverkad målvakt vaktade straffområdet och Rummenigge gjorde mål på ”allt” för visso… MEN, Tyskland är en maskin i mästerskapsammanhang: simple as that. Visst går det att hitta svackor, men inte ur helikopterperspektiv.
Kan på ett sätt köpa din analys av EM 1996, men inte fullt ut. Det gäller ju att stiga fram när tillfälle erbjuds.
VM-finalen 2002? Du har nog rätt ändå (kollade precis ett tio minuters sammandrag och det var inget snack om vilka som hade flest chanser och dominerade), så där gör jag en pudel…
Det finns folk som sågar VM 1990 totalt för att fel lag vann. Ungefär så. Att "VM måste vara dåligt den här gången eftersom Tyskland vinner". Tyskland anno 1990 var ett strålande fotbollslag.
Jag kan gräva i mina Strömbergsböcker och hitta det, men någon här kanske minns en grej om Frankrike -82: Någon av spelarna hade en affär med Platinis fru. Platini ställde ultimatum: han eller jag på planen. Ni vet ju vem som vann. Men i bronsmatchen, som Fransmännen mer eller mindre sket i, var Platini ledig. Men vad hette karln som hoppade i säng med Platinis fru?
Studiomannen: Jean-Francois Larios.
Apropå FIFA:s velande när det gäller Egypten och Algeriet har jag av irländsk press förstått att seedningen i kvalet mellan 2:orna kommit till i efterhand också. Och att de stora länderna fick bättre lottning än de små (enligt lilla Irland då alltså). Jag håller så klart på Irland i den matchen :-)
/Karin P
Eller snarare är det UEFA som lagt in seedningen i efterhand.
/Karin P
Tack Entzauberung.
Det kommer bli en playoff om Egypten vinner med 2 målsskillnad spelar ingen roll om det blir 2-0, 4-2 eller 3-1. Vinner man med 3 måls skillnad är man klara för VM. Egypten lyckades senast att ta sig till VM 1990 i Italien. Detta gjorde man när man besegrade just Algeriet på hemmaplan framför 120 000 åskådare. Matchen slutade med bråk och slagsmål mellan spelare och publik, och sen dess har fotbollshatet mellan dessa två arabiska nationer existerat.
Jag har svårt att se en eventuell Playoff möte i något annat arabiskt land då folket i Mellanöstern håller på Egypten medans nordafrikaner förutom egyptierna håller på Algeriet.
Jag tror antingen så blir det Sverige alternativ Sydafrika. Men hoppas det inte behövs
Skicka en kommentar