09 september 2009

Uppmärksamhet eller döden!

Då var det bara att konstatera: strategin för att återge landslaget folkets kärlek har varit oerhört subtil. Helt tydligt har man insett att pålitlighet och förutsägbar effektivitet inte är nog för att vinna en såpatillvänjd befolknings intresse längre; i stället har man förvandlat sig till en drama queen, en uppmärksamhetssökande tonårsneurotiker som reagerar på minsta tendens till att någon ska ta honom för given med katastroflarm och vansinniga utspel. Nu hade de djävulskt skickliga imagestrategerna känt av att Sverige, efter 2-1-segern i Budapest, börjat återfå sin gamla renommé som pålitliga poängleverantörer. Då var det dags att drämma till med detta maltesiska moras, så att ingen ska tro att vi ska kunna ägna oss åt att äta framför tv:n eller småprata med barnen medan landslaget expedierar ett gäng amatörer med hårnät. Nej, uppmärksamhet vill de ha och uppmärksamhet fick de. Räkna med att det fortsätter på det här viset.

P.S. Men inte lurade de Hasse Backe. Hans sätt att motstå Perlskogs alla försök att piska upp undergångsstämning var beundransvärda. D.S,

2 kommentarer:

Daniel Lampinen sa...

Läste i Offside att Halmstad 2008 hade målsättningen att bli sjua. Trots att de lika gärna hade kunnat bli tolva så fortsatte de att kämpa för sjundeplatsen.

När man är Sverige och möter Malta så ska man helt enkelt sätta upp målättningen att göra 5-0 (exempelvis). Om man lyckas så ska man vara glad, om man misslyckas så ska man vara besviken.

Det hade snackats så mycket om att ösa in mål. Ändå så verkade ingen spelare bry sig om det, och tyckte att det räckte med att vinna. Oförklarligt!

Anonym sa...

Håller med om Hasse Backe. Hans positivism gjorde mig smått skamsen hemma i TV-soffan när de mörka tankarna hopades. Att det sedan blev blott 1-0 genom ett självmål förminskar inte hans lugna och mogna bisittarinsats. Heja Hasse!