Nåt är fundamentalt fel i ett lag när ryggraden utgörs av en rätt okänd spelare från Moldavien som kom innan pågående säsong. Tack Igor för att du räddade oss mot Djurgården. I dag var det Hysénklass i straffområdet, och då tänker jag på Wembley 89. Likt Sverige den gången räddades Bajen av en mans hänsynslöst uppoffrande och smarta spel.
Det här är säsongen som Hammarby kommer att räddas av andra lags oförmåga. Och av en moldavisk 22-åring.
Djurgården var inte det lag på gränsen till sammanbrott som jag trott. De såg hela tiden till att vara spelbara (vilket i och för sig lika gärna kan betyda att Hammarby markerade uselt) och defensivt stoppade de Bajen från att etablera något som helst anfallstryck (vilket kanske beror på att Hammarby inte har anfallare med förmågan att ta emot en boll och hålla i den så länge att spelbara alternativ uppstår). Hursomhelst - Djurgården spelade betydligt bättre än vad jag hade önskat.
Mirakulösa 0-1 på Råsunda innebär att Tony Gustavsson framstår som en riktig djurgårdsdödare. I hans tränarregi inkasserades fjärde raka segern och det kommer alltid att hållas honom till godo den dag då det är dags att summera hans tränargärning i Bajen.
09 augusti 2009
Wembley 89? Nej, Råsunda 09!
Etiketter:
Djurgården-Hammarby 0-1,
Igor Armas,
Wembley 89
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Magnus vet hur man skänker kalenderbitaren hans största och mest oblandade glädje. Den där Glenn Hysén-matchen var 1988...
Som Croneman i DN häromdagen.
Skrev om alla fotbollsrepriser han ville se i TV.
En vällovlig bön.
En av de matcher han särskilt mycket ville se var Sveriges match mot Polen i VM 1974.
"Den som slutade 2-1 till Polen", som han skrev.
Moldavien lär väl inte kvala in till Confederations Cup (eller nån annan internationell turnering) heller. så honom kanske Hammarby får behålla.
Jag var ju på plats den där gången på Wembley. Ändå blandar man ihop årtalen. Men jag är oftast bättre på historia som jag inte själv upplevt, utan endast läst mig till.
Skicka en kommentar