09 augusti 2009

Vångavallen i mitt hjärta

Det var lite rörande. Och så typiskt för just Vångavallen. Minuterna före avspark, bakom oss, högst upp på sektion F, vilket torde vara i det sydöstra hörnet, gick en ensam man i kostym, fram och tillbaka. Han hade en biljett i sin hand och kikade på än den ena, än den andra stolen, för att se vilken plats som var hans. Kanske satt någon annan redan på den. Vi flyttade till exempel två rader ner, för att kunna se det ena målet. Märkligt att det inte står skymd sikt på biljetterna.


Hur som helst. Den ensamme mannen i kostymen var det svenska fotbollslandslagets assisterande förbundskapten, Roland Andersson. I den bästa av världar hittade han till slut en plats, från vilken han fick se sitt gamla lag övervinna ett åtta år gammalt spöke.

Han hade i alla fall inga publikvärdar att fråga. "Årets Match", sa TFF i reklamen. Vilket torde vara sant. Men inte en människa på hela läktaren att fråga om något. I pausen mötte jag och Olle den reslige och alltid lika elegant klädde Olof Lundh. TV4 var där och sände. "Då måste man ju vara lite snyggare". Jag och Olle hade kunnat ställa oss ovanpå varandra och ändå bara nått Lundh till axlarna. Han hittade inte heller något ställe att dricka kaffe på. Jo, uppe på pressläktaren stod två termosar. Urdruckna redan fem minuter in i pausen.

Svårt att inte älska Vångavallen.

4 kommentarer:

Henrik sa...

Det där med skymd plats har jag funderat en del på på olika allsvenska arenor. Samma lika på gamla stadion i Malmö, Örjans Vall mfl. Riktigt dåligt att det inte står på biljetten. Fast igår hade jag nästan kunnat betala extra för att sitta helskymd, med tanke på vilken slät figur alla tff-are gjorde.

Jesper sa...

Man tänker nästan på Mosebacke i Stockholm när det gäller att sälja biljetter till folk som sen inte kan se nåt. Fast då skulle alla sittplatser med sikt vara upptagna av 65-åriga jazzgubbar i tenniströjor.

Studiomannen sa...

Dessutom står det "VIP" på termosarna! En av de trevligaste arenorna att jobba på. Definitivt.

Mats sa...

Såg det. Men tomma var de. Lik förbaskat.