SAGT I SOMMAR, DEL I

Hösten är visst här, och eftersom mitt korta semesteravbrott från THS blev så erbarmligt långt tänkte jag ta chansen att summera sommaren genom att minnas något av det som sades medan jag låg i hängmattan, jobbade med annat, nattade barn eller stirrade ut genom fönstret. Detta sker främst för min egen skull, för att sätta mig själv på banan igen, men naturligtvis också för att speja framåt, in i framtiden, för göra det okända lite mer känt.

Först ut:
"Nu är vi rustade för kval till Uefa Europa League, allsvensk guldjakt och för att försvara vår cuptitel."
Sagt av IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild i slutet av juli efter att han säkrat signaturen från Theodor Elmar Bjarnason, det tredje nyförvärvet på kort tid efter Hannes Stiller och Tuomo Turunen.

Man måste konstatera att Milds utsaga är ungefär lika ihålig som Per-Albin Hanssons upprepande av att "Sveriges försvar är starkt" under beredskapsåren.
IFK Göteborg toppade Allsvenskan när laget blev av med backlinjens chef Mattias Bjärsmyr och lagets störste personlighet Pontus Wernbloom. Dessutom skadade sig landslagsbacken Adam Johansson och landets kanske störste talang Robin Söder, liksom allroundersättaren Nicklas Carlsson.
Hålen har man alltså försökt fylla med en oprövad finsk backtalang, en 31-åring som har tillbringat sin karriär i division ett och Superettan samt en mittfältare från norska ligans svar på Örgryte.

Det räcker förstås inte för att täta läckaget, och den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att IFK:s ras i tabellen bara har börjat. Det är ingen skam i sig, Allsvenskan är så jämn att ett lag inte har råd med den typen av skador och spelarförluster.

Intressantare är kanske att se på Göteborgs värvningshistoria på sistone. Håkan Mild har gjort två av Allsvenskans bästa värvningar i Kim Christensen och Ragnar Sigurdsson, och klubben är fantastisk på att slussa in pojkvasker efter pojkvasker i allsvenskt spel. Men annars?
Eldin Karisik, Daniel Alexandersson, Mathias Ranegie har varit misslyckade.
Stefan Selakovic har varit effektiv i år, men tog fyra (eller är det fem?) säsonger på sig att hitta formen.
Hysén har varit glimrande i år, men tog ett och ett halvt år på sig att hitta formen.
Nicklas Carlsson har gått skadad mest hela tiden.
Och det största misslyckandet av dem alla, och det största mysteriet, är att hemvändande VM-backen Karl Svensson inte har varit ens i närheten av att platsa i en startelva, och knappt ens på bänken.

Med detta facit i bakhuvudet ska ingen ha några stora förväntningar på Blåvitt i guldstriden. Det lag som vill vinna ett mästerskap - och här citerar jag ur minnet från en skribent på Bara ben-bloggen - "hellre ha spelare som är bra, än spelare som är bra för sin ålder."

Både nyförvärv och junisar har en glimrande chans att tysta tvivlarna mot Elfsborg i afton.