25 augusti 2009

Rätt man på rätt plats?

Trots den jobbiga förlusten på Strömvallen blev jag på lite bättre humör av att läsa DN:s artikel om matchen. Tidningen hade skickat Per Ahlin som tidigare plågade läsarna från ledarsidan med extremt platta iakttagelser gällande fotbollsvärlden. "Fotbollssverige måste ta huliganproblematiken på allvar", typ.
Karln är nu tydligen placerad på sportredaktionen - och det kan visa sig vara ett lyckokast. Referatet från matchen Gefle-Hammarby är uppbyggd på ett för sportjournalistiken mycket ovanligt sätt. Ahlin har helt enkelt avstått från att låta matchens resultat färga beskrivningen av den. Det vanliga är ju om ett lag vunnit en match att all analys utgår från detta resultat. Låt säga att ett lag dominerar totalt i 90 minuter och motståndarna gör ett mål på slutet - matchartikeln handlar då om målskytten. Vad som utspelats under 90 minuter tenderar att glömmas bort.
Per Ahlins beskrivning gick ut på att Gefle, som vunnit med 1-0, faktiskt gjorde en ganska dålig match. Och att Hammarby hade lyckats med vissa delar i sitt spel (att skapa chanser). I stället för att fokusera kring de detaljer som gjort ett lag till vinnare väljer skribenten alltså att försöka ge en rimlig beskrivning av matchen.
Jag tycker den här artikeln kändes uppfriskande (och det handlar inte om att skribenten skrev positivt om Hammarby). Per Ahlin är inte skolad i sportjournalistik, och det kan bli hans främsta tillgång nu när han bytt redaktion.

5 kommentarer:

Studiomannen sa...

Jag förstår vad du menar, men beskrivningar av det slaget passar perfekt in på Tony G:s vanliga tal: "Jag är nöjd". Och beroende på resultat så kan det hända att det dröjer ett tag innan "...men" dyker upp.

Charmigt förvisso och dessutom kanske upplyftande. Men knappast vägvinnande just nu.

Själv jobbade jag på Vångavallen och Janne kunde inte direkt säga att han var nöjd. Men det kanske han borde ha gjort?

Hagström sa...

Ja, Tony Gustavssons språkbruk är ju ett kapitel för sig. Nu handlade inte min text om den saken, men i princip håller jag med. Karln framstår som en bluff. Nu innehåller ju fotbollstränarjobbet mycket mer än att formulera sig inför pressen, och jag vill inte döma någon tränare med utgångspunkt hur de tacklar medierna.

Studiomannen sa...

Mmmm. Bäst att säga att jag tycker att det är charmigt. Jag tycker inte att han är en större bluff för det. Inte alls. Och det finns definitivt tränare som har sämre framtoning.

Men naturligtvis handlar framtoningen ofta om tabellplacering. Men långtifrån alltid. Tränarna själva säger ofta till mig att de tycker att det är konstigt att alla vill prata med dem när de precis fått stryk. Jag tänker mig in i rollen som TV-tittare och får mitt lag stryk brukar jag inte mäkta med att se några intervjuer. Men om andra lag spelar? Tja. Antagligen ger det ett mervärde.

Frank sa...

Jag håller med! Den senaste tiden har det varit väldigt tråkigt att läsa "matchreferat" i DN. Det är ju inte matchreferat, texterna som berör allsvenska matcher tar ofta upp en händelse eller en person och fokuserar på den/det genom hela texten. Ofta hade dessa texter kunnat skrivas utan en match som alibi. Kul att någon börjar återge fotbollsmatcher på sportsidorna.

Magnus sa...

Ett matchreferat ( på 2000 tecken) har en livslängd på webben på 60-70 minuter. Tycker jag. Sedan har alla som vill redan sett alla mål och highlights genom rörliga bilder.

Det gäller förstås inte referat där skribenten funnit en egen vinkel, sett matchen ur ett annat perspektiv än tränarna och medielämlarna!

Det är utmaningen - att finna t ex duellen eller taktiken som avgjorde matchen och beskriva den.

Vad gäller DN så har tidningen flera olika editioner och på Canal + matcher måste text lämnas på slutsignalen - då hinner man inte med så många intervjuer ( om man inte gör som Lunkan och gör flera potensiellt intressanta intervjuer före matchen...). En legend i sin egen tid!