09 juni 2009

Om spetskompetens

Under Portugal-EM 2004 fick den utsända Offsideredaktionen sällskap i bilen av den engelske journalisten Simon Kuper. Han frågade lite om okända svenskar i laguppställningen och undrade bland annat om Mikael Nilsson. Det räckte för att vi alla skulle gå i spinn, vi blev sådär entusiastiskt patriotiska som man egentligen inte vill bli, men ändå kan råka bli när man får en oväntad chans att prata om ett svenskt fenomen för en intresserad utlänning.
"Han kan spela var som helst!" "Han spelade division sex-fotboll för ett halvår sedan!" "Lagerbäck säger att han är den mest funktionelle fotbollsspelare han har sett!"
Kuper sög in superlativen en stund, innan han försynt undrade: "More functional than... Falcao?"
Hela Lagerbäcks idé är ju att bygga ett lag med funktionalitet snarare än explosivitet. Med grundkompetens före spetskompetens.
Som svensk har man ju fått lära sig att tycka om Lagerbäcks landslag för de förtjänster det har haft, och Mikael Nilsson-storyn har varit en som har varit värd att älska. The accidental fotbollsproffs, liksom.
Hela poängen med Mikael Nilsson som fotbollsspelare är ju att han nästan inte gör några misstag, så det går ju inte att avfärda hans fina landslagskarriär efter det dråpliga rensningsförsöket senast - men nånstans har man ändå väntat på att kulten kring den typen av spelare ska komma tillbaka och bita en i ändan.
Det är väldigt lagerbäckskt att föredra mångsidighet framför expertis, hellre bra på mycket framför att vara fenomenal på ett. Vi har lärt oss att uppskatta det, men fan vet om det gör oss särskilt glada.

Titta på Adam Johansson, som kan vara näste Micke Nilsson. Vad är det för kvaliteter som har gjort honom till Allsvenskans kanske bäste högerback? Jo, han är en offensiv, frejdig högerback som älskar att överlappa yttermittfältaren framför sig och som kan slå in hyggliga inlägg i straffområdet när han kommer med fart.

Men vad var det för egenskaper som fick Lagerbäck att få något religiöst i blicken efter USA-turnén, där Adam debuterade? Jo, att "Adam Johansson är en väldigt välutbildad fotbollsspelare".
Det betyder att Adam inte bara är en bra högerback, han är också tillräckligt skolad för att klara av att spela både högermittfältare och vänsterback.

Inför Danmarksmatchen fanns alltså två vänsterfotade backar i truppen: Safari, med spetskompetensen att vara snabb och offensiv, och Wendt, inte riktigt lika snabb, men med spetskompetensen att han är lugn och trygg med bollen.
Inför Danmark sa Lagerbäck till pressen att de tre backarna var väldigt lika och jämbördiga, med den enda skillnaden att två var vänsterfotade. Då tänkte jag direkt att vänsterbacksplatsen stod mellan Safari och Wendt, medan Nilsson och Johansson skulle få konkurrera om högerbacksplatsen.
Fast jag borde ha vetat att Lagerbäck inte tänker så. Spetskompetens biter inte på Lagerbäck, om de inte är så uppenbara som i till exempel Ljungbergs eller Zlatans fall. De spelarna är de enda som har visat sig vara så bra på sin specialitet att Lagerbäck har kunnat acceptera deras övriga brister. Lite sämre spelare med spetskompetens får vackert vänta tills de lärt sig kompensera sina brister, ibland på bekostnad av sin spetskompetens. Kim är förstås det mest uppenbara exemplet. Anders Svensson likaså.
Den här metoden ger förstås ett väldigt jämngrått landslag, och det hämmar spelarna på ett underligt sätt. Adam Johansson har under flera allsvenska säsonger forsat fram förbi klyftiga högeryttrar som Alexandersson och Selakovic. I landslaget spelade Rasmus Elm som högermitt, en spelare som påminner om både Alex och Sella, och igenkänningsfaktorn från klubblaget borde ha varit hög. I stället fick Adam spela bakom Chippen, vilket gav en trippelt defensiv vänsterkant.
1) Chippen har ingen vänsterfot.
2) Adam har ingen vänsterfot
3) Rollfördelningen – offensiv Chipp, defensiv Adam – var sådan att ingen överlappning ens skulle komma i fråga, alltså skulle aldrig två spelare hota danskarnas högerförsvar
Men gick Adam bort sig i defensiven? Nej. Det är han för välutbildad för. Men ibland hade det suttit fint med lite specialkompetens också.

6 kommentarer:

Cliff sa...

Adam visade redan i de första omgångarna av årets allsvenska att han inte är en bra vänsterback. Med Selakovic framför sig (mot DIF) gick det bra, men med Hysén framför sig så hände det ingenting framåt. Om det inte funkar i allsvenskan så borde det inte heller funka i landslaget.

Ulf sa...

Så sant.
Rehn och Olsson upptäckte väl att det inte var särskilt lyckat efter sisådär tre matcher. Undrar hur lång tid Lagerbäck vill ha på sig.

Daniel Lampinen sa...

Jag fattar inte hut man får det till ett rensningsförsök. Det är väl mycket mer likt en misslyckad nedtagning (en nonchalant sådan).

Jesper sa...

Daniel: Jag tror att tanken var att klacka den tillbaka till Isaksson, som sen skulle ta ner den på bröstet, trixa tre gånger och slå en sjuttiometers millimeterpassning till Zlatan.

Ulf sa...

Det var väl ett försök till rensning? Han försöker klacka bort den ut ur straffområdet (förmodligen har han fått för sig att han har en dansk vänsterytter bakom sig), men missar och bollen tar på stödjebenet (eller vad man nu kan kalla det när han är i luften) och studsar in till Kahlen berg.
Eller?

Daniel Lampinen sa...

För sent bestämmer han sig för vad han vill göra, släppa den bakom sig eller inte, och när han väl bestämmer sig för en bollkontakt så är den alldeles för nära, och eftersom hjärnan inte hinner ändra sig en gång till så får han bara ut/hinner inte flytta på den kroppsdel som ligger närmast till hands, i detta fall det bakre benet, vilket nästan skulle vara en för svår manöver om man gjorde det med gott om tid, och bollen studsar istället till dansken.

Att han bestämde sig för sent kan i sig vara ett tecken på nonchalans och mätthet. Om han hade varit mer desperat så hade han kanske sett till att han hunnit längre innan bollen damp ner vid honom. Till exempel så att han kunde ta emot bollen med bröstet istället för med sidan av ena benet. Då hade det alltså blivit en lättare nedtagning. Han hade också kunnat följa bollbanan och samtidigt täcka bollen längre ner i riktning mot hörnflaggan, tills han märker att han stöter på en motståndare.

Men kolla själva och spola tillbaka plus pausa obegränsat många gånger (tid: 1.26-1.28):

http://www.youtube.com/watch?v=wFnonT5wxgg

Det pågår annars ett snack om att man ska visa lugn och hålla bollen inom laget i trängda försvarssituationer. Det är på modet, typ som frasen "komma runt på kanterna". Som alla moden så kan det bli för mycket av den varan.