17 juni 2009

Lata latituder

Nya Zeelands nationalsång låter som nåt av de dystrare numren i Psalmboken. Det är den största upptäckt jag väntar mig att göra ikväll. Confederations cup verkar till mer än 50% bestå av den typen av matcher som började uppträda i VM sedan det utökades till 32 lag - Jamaica-Japan, Costa Rica-Kina, Angola-Iran. Men det ska bli intressant att se vad som är sämst - Nya Zeelands försvar eller Sydafrikas anfall.

4 kommentarer:

Mats sa...

Som en kompis sa: Det enda intressanta som för-VM bjudit på, så här långt, är en frispark för 10-11 år sedan.

Max L. sa...

Såg visserligen bara sista 10-15, men en spelare i Sydafrika uppträdde ungefär som jag kan tänka mig Mutumba på Rinkebys plastgräs med ett gäng knoddar.

Ozjeppe sa...

Jag minns iaf för-VM-finalen 2005, Brasilien-Argentina. En av de bästa matcher jag någonsin sett, helt ärligt!

Jesper sa...

Ja, matcherna brukar vara kul att titta på. Ungefär som OS-turneringarna. Men man kan väl misstänka att det beror på att lagen inte tar turneringen helt på allvar. Roligast är det när allvar och välspelning sammanfaller, som i EM 2000 och EM 2008.