Det finns många skäl att darra inför helgens match. Främst av allt kanske att jag inte kan minnas senast Sverige mötte en riktigt svår motståndare som vi var tvungna att besegra och sedan verkligen besegrade. Javisst, vi har slagit lag som Bulgarien, Polen, Nigeria, Paraguay och Grekland i trängda lägen, men riktigt svårt motstånd... Man får nästan gå tillbaka till EM 1992 för den saken. Samma plats, samma motstånd, 1-0 mot Danmark efter en stenhård tillställning där jag minns målet som ett blixtsnabbt anfall, från Thern till Dahlin, från Dahlin till Brolin som tåade den förbi Schmeichel, där de inblandade svenskarna hade danskar som högg mot fötterna på dem hela tiden. Att Danmark sedan vann hela turneringen kunde man nästan leva med efter den urladdningen.
Det är lika bra att inse: något liknande måste till nu för att Sverige ska vinna matchen och ha någon chans att vinna gruppen. Däremot tror jag inte som Olof Lundh att en andraplats behöver innebära att vi nödvändigtvis blir sämsta tvåa och är direktutslagna. Den platsen känns som om den är vikt för tvåan i grupp nio, där Holland vinner alla sina matcher och Skottland, Norge, Makedonien och Island tar poäng av varandra. Så får det gärna fortsätta i denna kvalomgång, där Norge och Island turas om att möta Makedonien och Holland. Sverige bör hoppas på två segrar för Holland och två oavgjorda.
Att det sen innebär att vi hamnar i play-off mot Ryssland eller Kroatien är en annan femma. Det blir hemma-borta-möte och då kan det räcka med två oavgjorda.
03 juni 2009
En pinne är också en pinne
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
2-1 mot Turkiet borta i VM-kvalet till 2002? De blev trots allt 3a i VM sen... Har svårt att se att Danmark kommer gå så långt 2010.
Tänkvärt. Men jag förstår nog inte heller riktigt vad Danmark gjort för att förtjäna att kallas bättre motstånd än Grekland, Turkiet eller Nigeria.
EM-kvalsegern mot England på Råsunda -98 var ju hyfsad också, dom hade för ovanlighetens skull ett rätt så bra lag då...
Pelle: Ja, men i den matchen behövde Sverige faktiskt inte vinna. Oavgjort hade räckt. I HEMMAMATCHEN mot Turkiet, däremot, när vi hade press på oss att vinna, blev det bara 1-1. Matchen mot England -98 var också en sån där där Sverige kunde slå ur underläge - England var hajpat efter VM, Sverige hade inte varit i slutspel på fyra år, det var första matchen i kvalet och alla hade varit hur nöjda som helst med oavgjort. Jag vet att man kan ha synpunkter på att kalla Danmark ett bättre lag än Grekland eller Nigeria, men nog har jag för mig att de är solidare.
Grekland var trots allt regerande Europamästre, om än svaga sådana.
Och Spanienmatchen på Råsunda, med Allbäcks kontringsmål? Eller var det ingen måstematch, menar du?
Jag tror inte vi ska överskatta Danmark. De är ett mittemellanlag precis som Sverige.
Ulf: Sverige-Spanien 2006 är väl exakt samma typ av match som Sverige-England 1998, det varken förväntades eller krävdes seger?
Skrämmande ämne.
Men jag skulle ändå vilja likna Sverige-Danmark 2009 vid Sverige-Skottland 1997. Skottland låg före i gruppen, Sverige var tvungna att vinna, och vann med 2-1 på Ullevi.
Med andra ord, Skottland 1997 och Danmark 2009 kan väl anses vara LIKVÄRDIGA med Sverige, inte tillhöra kategorin "riktigt bra lag"?
(Danmark har för övrigt varit VÄLDIGT likvärdiga med oss ett tag. Frankrike-VM 98 var deras USA-VM. Båda ut i gruppen 2000. Båda ut i åttondel 2002. Båda ut i kvart 2004.)
Skrämmande ämne ändå. Och anmärkningsvärt.
Nej, som jag minns stämningen inför Spanien hemma så hade alla varit mer än nöjda med oavgjort. Det var tidigt i kvalet, de två första i gruppen gick vidare, Spanien var storfavoriter... Jag tror att just den känslan av att 1-1 faktiskt inte hade varit så dåligt spelade en stor roll för framgången.
Vad gäller Danmarks styrka... Jag antar att vi som växte upp på 80-talet omöjligt kan skaka av oss den där känslan av att de EGENTLIGEN är bättre än oss... om de bara vill... och att vår enda chans att slå dem är att få dem att känna sig så överlägsna som de gärna gör...
Daniel: Just den där Sverige-Skottland-matchen minns jag mycket väl, var där med min far o bror. Men har nog känslan av att Danmark är lite mer skräckinjagande nu än Skottland var då, även om nyanserna såklart är jävligt fina. Däremot har jag tänkt flera gånger på det där kvalet, eftersom det var senast Sverige halkade efter i en kvaltabell i början. Och det kunde vi ju aldrig ta igen, trots den där segern över Skottland. När vi har kvalat in sedan dess är det alltid tack vare en bra start. Fast jag vet att det här är faran för oss historiebesatta - man börjar tro att historien alltid ska upprepa sig och det gör den ju faktiskt inte. Och i värsta fall får man ju stödja sig på kvalet till VM 1974 - inleddes med 0-0 hemma respektive 0-2 borta mot huvudkonkurrenterna Ungern och Österrike, det borde ha inneburit ridån ner och ändå ordnade det sig.
Om vi var mindre rädda för Skottland - trots att de mellan åren 1990-1996 var med i tre av fyra mästerskap och slog oss TVÅ gånger - än vad vi är för dagens Danmark så... är vi mer ödmjuka nu. Faktiskt.
Skicka en kommentar