What's in a name

Hur uppstår ens sympatier och antipatier för lag från andra länder, lag som man inte har någon personlig anknytning till? Som exempel ur verkligheten vill jag rapportera att jag igår tyckte att det var ganska kul att det gick som det gjorde i engelska ligans nerflyttningsstrid. Sunderland tycker jag om för att min farsa gör det och min farsa håller på dem för att han såg dem i Malmö 1951 (han kallar dem "Sänderländ", med det generationstypiska engelska uttal som Staffan Linderborg och Arne Hegerfors är offentliga representanter för). Middlesbrough var däremot ett sånt lag som jag, på lite svårdefinierbara grunder, ansåg hade ett "fult namn" när jag var liten. Andra fula namn var till exempel Arsenal, Portsmouth, Birmingham och Aston Villa, medan jag av någon anledning tyckte att Millwall och Wimbledon var fina (trots att jag senare begrep att lagen som bar dessa namn hade en helt annan aura omkring sig). Fina namn hade också Tottenham, Chelsea, Wolverhampton och Manchester City, medan Manchester United av någon anledning var mer neutralt (i likhet med Leeds, Everton och Derby) och Liverpool drog en aning åt det fula. Dessutom ansåg jag att Leicester var det finaste namnet av alla, eftersom jag trodde att det uttalades "Lee-chester" - således byggde min tidiga vurm för Frank Worthingtons manskap på en ren missuppfattning.
Hull tillhörde egentligen lagen med de fula namnen. Men så fanns det ju en annan faktor som alltid spelade in, nämligen att jag sympatiserade med uppstickarna. Det fick mig att i varierande grader sympatisera med lag som West Bromwich, Southampton (som sensationellt vann en FA-cup-final över Manchester United som division II-lag, om det var 1976?) och Brighton. Och det är väl det som nu fick mig att tycka att det var kul att Hull klarade kontraktet, trots att Newcastle egentligen är ett finare namn.

Men Scunthorpe...