10 maj 2009

Ljusblåa skuggor

Omöjligt att se Labinot Harbuzis slalomraid genom Djurgårdens försvar och inte tänka på en annan slalomraid av en annan MFF-are, genom ett annat djurgårdsförsvar för åtta år sen. Jag satt på Stockholms Stadion den gången och ögonblicket tillhör de mest minnesvärda i mitt fotbollsliv. Alltid lika trevligt att bli påmind om det.

Fast, det är klart Labinot är inte Zlatan. Eller är han det, på sätt och vis? Det är lätt att glömma, men Zlatan ledde aldrig Malmö FF till några enorma succéer i Allsvenskan. 4-0 i den där bortamatchen mot Djurgården (och i en annan bortamatch, när nya Vångavallen skulle invigas och Zlatan akulle markeras av Douglas Andersson från Eslöv), men dessemellan stryk mot Häcken och Örebro och hemmatorsk, 0-1, i derbyt mot Helsingborg. Samma känsla av briljanta prestationer mot en bakgrund av allmän skörhet har jag av Malmö FF nu, precis som jag hade det under Niclas Kindvalls tid, precis som jag hade det under Zlatans tid, precis som jag hade det under Ijehs och Afonsos och Jari Litmanens dagar.

Fast, det är klart, det är möjligt att det är spöket av det förflutna som vilar över MFF igen. För den som minns Roy Hodgsons tid och Jonas Therns och Ingemar Erlandssons Malmö FF är det svårt att föreställa sig ett framgångsrikt MFF som annat än ett jämnt spinnande maskineri, där stabilitet och hög lägstanivå är själva grundfaktorn i framgången. Det kan finnas andra sätt att vinna.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Men Jesper, att du som språkvårdare av rang inte använder ordet "räd"? "Raid" inbjuder väl till problem; ska man uttala det "räid", "raid" eller "räd"? Fast just med tanke på att du upprepar ordet, kanske du gör det med en sportkommentatorsblinkning s.a.s.

Hursomhelst, läste Falkenbergsavsnittet längre ner, och det var det roligaste på länge. Känner igen den där "gäst hos verkligheten"-känslan blott alltför väl.

/JJ

Unknown sa...

MFF har för många lirare med ghettomentalitet som bara springer när de väl har fått bollen, trots att nån slags tumregel väl är att man ska vara beredd att göra fyra löpningar i luckor utan boll för att kanske få bollen den femte gången.

Med denna mentalitet hamnar man för långt ifrån sina lagkompisar, och det är svårt att göra något när man är en mot tre. Är det detta som ser bräckligt ut?

Anonym sa...

Ghettomentaliteten får mig onekligen att tänka på Jespers förra inlägg om att Wilton ses som självisk men inte Daniel Larsson. Labinot, Molins, Agon och Durmaz är grymt löpvilliga, ser man inte det så är man antingen blind eller så har man inte sett en minut av MFF i år. Ghettomentalitet, pfffft

Unknown sa...

Det handlar om att vara löpvillig när man INTE har bollen. Jag har sett AIK-MFF, MFF-TFF och Elf-MFF (grotesk skillnad i trygghet/ansvar i den sistnämnda matchen).

Svenska landslagets stomme har länge känts väldigt medelklass, till exempel. Trygga uppväxter skapar icke-alibispelare som tar ansvar för laget utan att "lura" publik/tränare med kosmetika.

När jag ändå är på ämnet kan jag säga att jag tror att anledningen till att Zlatan (förutom i EM) inte gör mål i de stora matcherna är att han står ganska så stilla och spelar fotboll. Han springer inte så mycket utan boll. Han hör hemma i topplag som spelar 90% av matcherna mot motstånd som backar hem till straffområdeslinjen. Då behöver man inte löpa så mycket, då handlar det mer om teknik och att kunna skjuta.

Tack vare sin otroliga talang har han tagit sig till där han är, trots ghettomentalitet.

Anonym sa...

Du är ju ärligt talat helt ute och reser.

Jesper sa...

Tja, så länge Molins och Harbuzi kombinerar som kring första målet igår har jag inga problem med det. Så länge man kombinerar sitt eventuellt bristande defensiva jobb med att göra superprestationer offensivt måste man väl också kunna köpa det.

Jesper sa...

JJ: av någon anledning känns det som om stavningen "raid" just suggererar fram en kurvad bana, mellan en "räd" går rakt framåt (och kanske sedan tillbaka.)

Unknown sa...

Det var enbart bristande rörlighet när ens egna lagkamrater har bollen som jag syftade på. Oviljan att ta "onödiga" löpningar för att kanske få bollen var femte löpning. Tendensen att vilja springa först när man har fått bollen och inte tidigare. Då hamnar man ofta i dåliga lägen, för långt ifrån sina lagkamrater. Med talang kanske man gör något hyggligt av ett sånt läge, får till en hörna eller så. Problemet var att man hamnade i ett sånt dåligt läge från första början: för att man inte löpte tillräckligt mycket utan boll.

Tänk på detta vid nästa MFF-match: varför är det så stora avstånd mellan spelarna INOM en lagdel (till skillnad från för stora avstånd mellan lagdelarna), till exempel på mittfältet?

Anonym sa...

Menar du på fullaste allvar att Molins inte tar löpningar när han inte tar boll, eller vem är det du syftar på? Agon, Jimmy Durmaz, Daniel Larsson, vem? Labinot springer inte mycket i luckor, men det gör sällan innermittfältare, fast han jobbar hem betydligt mer än vad t.ex Rick Kruys eller Wilton gör, egentligen går Labinot ibland ner lite väl långt i banan vilket ger en del stora avstånd.

(orderifiering till detta inlägg var mattant)

Anonym sa...

Haha, ett helt logiskt argument, Jesper. Anade väl att det fanns en intention bakom. Det är (den åtminstone stavningsmässiga) diftongen, vokalböjen, som gör det. Rädspelare är då snarast brasilianska ytterbackar, beckenbauerska liberi och djupledsrusare; raidspelare framför allt "fantasistas".
Messi söker en egen kategori: rakt fram tio meter, ögonblicklig diskontinuerlig vändning, rakt fram i ny riktning, osv. En "raïdspelare", kanske. (Nu kanske jag snöade in lite väl mycket...)

/JJ

Unknown sa...

Molins (kosmetikaliraren nr 1), Agon och Durmaz (bra med boll, tänker säkert som en besatt på vad han ska göra med bollen, men i vilka lägen får han bollen, det handlar om att se till så att man får bollen i ett bra läge, inte börja anfalla först när man själv har fått bollen).

Vi får se hur detta går. MFF riskerar att bli ett lag som väger alldeles för lätt mot topplagen men som kan ta en del segrar mot lag som backar hem och låter en trilla boll kring straffområdeslinjen (vilket gör att man inte behöver inleda anfallen längre bak i banan/närmare mittlinjen i form av mittfältslöpningar).

Jag vill ha fel, för jag bor 33% i Malmö, och vill att det ska gå bra så att det blir puls i stan, men är ytterst tveksam, och ville få detta sagt, så att i alla fall någon kan tänka på detta ämne.

Anonym sa...

Jag tycker du har helt fel, att påstå att Agon och Durmaz bara anfaller när de har boll känns närmast bisarrt. men det är ju i princip omöjligt att argumentera utan matchbilder framför sig.

Väga lätt kan man kanske säga att MFF gjorde mot Elfsborg och HIF, två 1-0 förluster på bortaplan, en del missade chanser, övertag i både avsluts och bollinnehavsstatistiken. Helt ok för att ha varit dåliga matcher.

Jesper sa...

daniel och anonym: diskussionen är intressant och bör ju kunna föras, själv erkänner jag att jag inte följt MFF tillräckligt konsekvent och koncentrerat för att ha en åsikt. Men intressekonflikten mellan kreativa spelare som skapar mycket framåt och de som tar defensivt ansvar verkar vara en av fotbollens grundläggande grejer, t o m äldre än Roger Magnusson och Anders Limpar. Men MFF på 80-talet hade Joakim Nilsson och det kändes som om hans dribblingskonster aldrig gick ut över lagets stabilitet. Huruvida detta hade med Joakim Nilsson eller med laget att göra överlåter jag åt andra bedömare.

Unknown sa...

Återigen: jag har inte diskuterat något angående defensivt hemjobb. Det enda jag har diskuterat är bristande rörlighet när ens egna lagkamrater har bollen i anfall.

Jesper sa...

daniel: Sorry, jag ser nu att du har rätt, jag är disträ idag och förföll till att diskutera mot schabloner.