Finskt tips

Det snackades en del igår om läggmatchryktena kring Åtvidaberg-Ljungskile. Hur de uppstod och hur mycket sanning som kan tänkas ligga bakom diskuteras i detalj här, det enda jag fick höra igår var att det verkligen talas mycket om saken i fotbollsvärlden.

Det ska bli intressant att se om det händer någonting i den här frågan, eller om den helt enkelt planar ut i tystnad. Det är underligt, jag satt på färjan från Åbo för en dryg vecka sedan och diskuterade tigandets roll i svenskt respektive finländskt samhälle med min vän Jakob från Helsingfors. Det är i regel vi som anser att finnarna har en benägenhet att tiga, både om kollaborerandet med Hitler under fortsättningskriget och om allt schackrande med Sovjet under Kekkonenepoken, men Jakob hade en del liknande funderingar om Sverige. Hur kom det sig att Leif G.W. Perssons teorier om Palmemordet inte hade debatterats mer till exempel utan bara avfärdats som en romanförfattares fiktion? Hade det att göra med att vi ville behålla vår något idealiserade bild av Olof Palme, eller att vi trivdes bäst med tanken på Christer Pettersson som visserligen odömd mördare? Troligen bådadera, fick jag erkänna.

Jag har varit inne på det här förr, men den förra stora spelskandalen 1990 är ett liknande fall. Bo Strömstedt pekar i sina memoarer ut AIK (där, pikant nog blivande justitieminister Thomas Bodström då spelade) som inblandat i en uppgjord match, mot Västra Frölunda 1989, och i synnerhet målvakten Joacim Sjöström. I de flesta andra länder skulle detta ha lett till förtalsåtal, och i de flesta länder skulle syftet med att trycka anklagelserna till att börja med förmodligen vara att provocera fram ett sånt åtal. Här verkar det som att man alltid kan lita på att allt förr eller senare faller i glömska. Eftersom vi ju i grunden inte vill tro på att sånt som korruption och läggmatcher existerar i Åshöjdens BK.