'Tis the season to be konspirationsteoretiker

Jul, jul, och dags att läsa om böcker man läst en massa gånger förut. Alltid när jag sitter med en av mina favoriter, Bo Strömstedts Löpsedeln och insidan, stannar jag upp vid hans beskrivning av den stora spelskandalen som när man erinrar sig den mest handlade om ishockey och bandy (Boden, Frölunda och Boltic, om jag minns rätt) och som höll på att ge Strömstedt själv två år i buren. I synnerhet brukar jag fundera över passagen om dåvarande Tipstjänstchefen Lars-Gunnar Björklunds uttalande om att det inte förekommit några oegentligheter:

Lars-Gunnar Björklund ljög i mars 1990. Först när han, i detalj, berättar vad han visste, och vet, kommer jag att lita på honom. Han kan börja med den planerade läggmatchen, fotbollsmatchen, mellan AIK och Västra Frölunda på Råsunda den 17 september 1989. Tanken var, gamblingen var uppbyggd på, att AIK skulle förlora; i halvlek stod det också 3-0 till Västra Frölunda. Dock var fusket, inte minst i målet, alltför uppenbart, och i pausen röt någon till; AIK hotades med nerflyttning till en lägre serie. Vem röt till? Vad vet Lars-Gunnar Björklund? Var han rentav själv aktör i pausen? En storspelare som satsat på AIK:s förlust och i sin bil glatt följt hur Västra Frölunda sköt mål på mål i AIK:s öppna bur tvärbromsade vid vägkanten när AIK-målen i andra halvlek började droppa in. Han var snuvad och började planera en revanschmanöver, bättre garderad.

Sverige är ett underligt land. Vad Strömstedt (själv AIK-are inom parentes, i likhet med sonen Niklas) gör här är att han i klartext beskyller åtminstone några AIK-spelare, men i synnerhet målvakten Joakim Sjöström, för att ha planerat att lägga sig för pengar. Hade detta varit England eller USA, hade han varit stämd för förtal flera gånger om sedan boken kom ut 1994. Hade detta varit England eller USA hade det förmodligen också varit anledningen till att Strömstedt tryckt sin beskyllning: för att provocera fram ett förtalsåtal, som skulle nödvändiggjort en prövning av sakuppgiften (det var så Oscar Wilde åkte dit en gång i världen: han lät sig provoceras att stämma markisen av Queensberry för förtal, varefter rättegången avslöjade de dåförtiden olagliga detaljerna i hans sexualliv). Så kan det mycket väl vara nu också, för allt vad jag vet. Men här har resultatet, så vitt jag vet, bara blivit tystnad. Upplaga efter upplaga av Strömstedts bok har kommit ut och beskyllningen står kvar, oemotsagd. Man kan fråga sig varför.

En pikant detalj är att Thomas Bodström, blivande justitieminister, spelade i AIK denna match. Jag frågade honom lite finkänsligt om saken när vi träffades på ett Offsidearrangemang. Han skrattade bort det hela, men han mindes att Expressen frågat en massa. De förstod inte hur det gick till i fotboll, tyckte han; att det helt enkelt handlat om att AIK varit det mycket bättre laget, men behövt tre mål i baken för att vakna till liv. Men han mindes den där matchen och han la till att han själv inte kunde ta till sig någon del av äran för den mirakulösa vändningen: han hade blivit utbytt i pausen.