En tattares bekännelser

Mysteriet tätnar nu kring matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF i måndags. De 200 MFF-supporters som kom hem med bussen vid 01.30-tiden, natten till tisdagen, var mindre bekymrade över 0-2-förlusten än det faktum att Göteborgs-klacken hade skanderat "Rosengårdstattare! Rosengårdstattare!" under hela matchen.

THS utsände var givetvis på plats när bussen anlände till Kulan, men MFF Supports chefsideolog Tony Ernst avböjde att kommentera.

- Vi är i chock, ni måste respektera det, var hans korthuggna svar.Men dagen efter ställde han upp för en öppenhjärtig och exklusiv intervju.

Ett askgrå ansikte avslöjade att det inte blivit mycket sömn den natten.
- Tankarna har gått runt i skallen, mumlar han över en latte på Kaffebar.

Kärnfrågan för MFF Support är nu: "Hur kunde de blåvita fansen veta?". MFF Support, liksom Malmö FF, har ju i alla år varit oerhört noga med att inte röja föreningens etniska rötter. En del har till och med valt att byta namn, för att försvåra för motståndaren.

- Ta mig själv som ett exempel. När jag tog namnet Ernst kände jag att det var kassaskåpssäkert.

Huvudmotivet bakom att välja ett förnamn som efternamn var givetvis att förvirra, erkänner han.

- Vi inser ju att det inte skulle finnas någon trovärdighet om vi uppträdde under våra zigenska familjenamn.

Han tillstår, utan omskrivningar, att det klassiska HasseåTage-numret Folkspillran, från 1964 års Gula Hund, varit en inspiration.

- Deras val av Smygebratt var genialt. Inte en människa, inte ens en göteborgare, skulle kunna ana att de i själva verket också var Rosengårdstattare, säger Ernst belåtet.

Men Rosengård var ju knappt byggt på den tiden?

- Sak samma. Hur ska göteborgarna veta det? E6:an var ju inte heller byggd, kontrar Ernst.

Men snart blir han bekymrad igen och kan inte hålla tillbaka tårarna. En efter en droppar de ner i det halvtomma latteglaset.

- Det här får vara mellan oss. Men vi har tillsatt en utredning. Och vi arbetar i det här läget efter hypotesen att det måste finnas en läcka någonstans. Det skulle kunna vara någon av oss 200 som var uppe i måndags. Men det kan lika gärna vara i klubbledningen, högre upp än någon kan ana, väser Ernst.

Han tystnar, men frågar snart.

- Har du sett Alla presidentens män? Då fattar du.

Ett faktum som försvårar utredningen, förklarar Ernst, är det faktum att både IFK Göteborg och deras fans är uteslutande etniskt vita grupper. Det borde nämligen innebära, funderar han, att de blåvita fansen har svårare att få kontakt med eventuella läckor i föreningen. För att inte tala om spelarna. Det kan också, säger han, och tar resonemanget vidare ett steg, vara ett skäl till förlusten i måndags.

- Du hör ju själv: Bjärsmyr, Svensson, Hysén, Wernbloom, Alexandersson, Johansson, Eriksson. Det är ju inte så konstigt att vi förlorar då. Hur ska vi ha en chans med Hamad, Dixon, Gabriel, Harbuzi, Mehmeti, Ricardinho, Figueiredo och Molins? För att inte tala om något så svårdefinierat som Vängsång. Vi är inte där i våra undersökningar ännu, säger Ernst med skärpa i rösten, men Vengzånns uttal och hans tatueringar röjer att även han är "en av oss", en Rosengårdstattare.

Varje gång Ernst nämner ordet reser han en knuten näve i luften. Han hummar förtjust på en liten sång han skrivit under natten: Vi är Rosengårdstattare vi, ni kan bara skratta ni.
- Vad tycker du? Visst är den ett alternativ till MFF-hymnen?