Det kommer så klart inte som en blixt från klar himmel att mitt första inlägg här på Tre Hörnor Straff har förbindelse med ett lag från norra London, klätt i liljevita tröjor.
Apropå Hagströms inlägg om vad som är roligt på en läktare och det fortsatta resonemanget huruvida vi ska betrakta fotbollsläktarna som en integrerad del av samhället eller som en isolerad ö med helt egna regelverk och krav på moralisk hållning - så inträffade igår något ganska komiskt på White Hart Lane, under matchen Tottenham-Manchester City.
I den halvt misslyckade ambitionen att glidtackla City-anfallaren Nedum Onuoha, fortsatte Jermain Defoe utanför sidlinjen där han, av bara farten, även rev omkull assisterande domaren Trevor Massey. Dessutom: när Defoe reste sig upp var han förmodligen sur på den hale Onuoha och satte därför in en liten eftersläng med klacken. Det var bara det att den person han riktade efterslängen mot inte var Onuoha - utan Massey.
Massey blev liggande (och utbytt i pausen, som följde snart) men Defoe slapp det gula kort han egentligen hade förtjänat, för detta något udda regelbrott.
I alla fall. Tottenham-fansen fann sig snabbt. Massey hade inte legat ner många sekunder innan klacken ropade:
»Are you Drogba in disguise?«
DET tycker jag är både roligt och fyndigt.
Att göra sig lustig över massiv arbetslöshet, däremot, är bara dåligt omdöme och blir inte mer begåvat bara för att det sägs på en fotbollsläktare. Jag har väldigt svårt att se hur det kan vara roligt att håna andra människors (icke självförvållade) olycka. Beteendet erinrar om mobbningens, det vill säga det hade aldrig varit möjligt i något annat än grupp, eftersom samtliga deltagare kan gömma sig bakom varandra.
Jag tycker verkligen inte om IFK Göteborg, det ska gudarna veta. Men jag lider med alla de familjefädrar som idag inte har något arbete att gå till.
De är många. Väldigt många.
Och det finns inte en millimeter humor i det.
3 kommentarer:
Men en skadad linjedomare är?
Så värst skadad var han inte. Fast humorn var ju riktad mot Drogba. Och den bästa humorn sparkar ju hellre uppåt än neråt.
Men du får lära dig att tycka om IFK Göteborg. Det är praktiskt när det står alltför mycket i tidningarna om att lag från norr uppfunnit hjulet, dominerat sedan tidernas begynnelse och är på yppersta elitnivå. Lämpligt då att påminna om de enda två lag i Sverige med anständiga meriter.
Dessutom har jag släppt mitt MFF-hat sedan länge. Speciellt sedan jag började jobba med Allsvenskan för åratal sedan. Jag gillar att träffa MFF. Varför jag hatade MFF förr? Enkelt: de hade en jävla förmåga att VINNA! Men det var då... ;-)
Skicka en kommentar