Trött, slut, småseg - fy fan, vad många dåliga böcker jag kört i mig på sistone. Guillou och Lasse Anrell var illa nog, men Niklas Ekdals kriminalroman tog verkligen knäcken på mig. Precis rätt sinnesstämning för att tänka på svenska landslaget inför ödesmatchen imorrn. Det konstiga är att jag inte kan båda upp minsta känsla av panik - allt är ju precis som vanligt. 0-0 i Tintinland, storm i tidningarna, alle man mot Lagerbäck - är det ingen annan som tänker på slovakienmatchen för åtta år sen, då Expressen angrep Lars-Tommys klädstil i en ledare? Och anklagelsepunkterna var exakt desamma som nu - förutsägbarhet, säkerhetstänkande, feghet.
Bara det att nu har ju faktiskt Lagerbäck tänkt nytt. Bara det att nu har han faktiskt prövat någonting annat. Den tidigare grundtanken var: vi har inte tillräckligt bra spelare för 3-5-2, därför spelar vi 4-4-2. Det fick kritik, som en feg och försiktig filosofi. Nu prövar Lagerbäck 3-5-2, fast vi inte har tillräckligt bra spelare för 3-5-2, därför att vinsterna med att få in Kim Källström i en offensiv mittfältsroll ansågs uppväga bristerna på annat håll i laget. Då får det kritik, därför att det visar sig (surprise, surprise) att våra backar inte är tillräckligt bra för det.
Men då återstår frågan - vad ska vi göra istället? Vilka är de svenska backar som är oerhört mycket bättre och bollskickligare än Olof Mellberg och Petter Hansson? Och om de inte finns, hur ska vi lägga upp laget?
Det känns som att försöka sova under en för liten filt. Hur man än drar i den är det nån kroppsdel som sticker ut. Hur gör man för att få en blund i ögonen?
09 september 2008
Åsnan mellan hötapparna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
När det gäller filten: man kan ju alltid böja lite på benen.
Hur applicerar vi det på landslaget?
Är det inte ungefär så det känns? Vi kryper ihop i fosterställning under filten, blundar och hoppas at när vi vaknar har vi vunnit med 4-0 mot Ungern.
vill vi verkligen 4-0? vill vi inte 1-0 på feldömd straffspark? sorry floskeln, men vill vi inte det egentligen? så att portugal kan underskatta oss
patrik: Man kan kura ihop sig när man somnar. Men i sömnen återtar man förr eller senare sin naturliga ställning och då vaknar man. Hur man nu applicerar det på landslaget.
Nån typ av reglersystem det där. Man kurar ihop sej, man somnar, man sträcker ut, man vaknar, man kurar ihop, man somnar, man...
Men man uppnår aldrig resonans så kanske inte, trots allt.
Jag antar att när det gäller landslaget, vore problemet löst om dom var tillräckligt snabba.
Jag är mycket, mycket skeptisk till 3-5-2-systemet.
Dels för få eller inga framgångsrika lag spelar så just nu (vilket visserligen inte är något facit, men ändå) och dels för att Lagerbäck fått ge vika efter alla år. Pressen från press och opinion har blivit för stor och dessutom kommer det lite tryck inifrån också då Roland är gammal 3-5-2-förespråkare.
Jag tror också (var det du Jesper som skrev det?) att Lagerbäck börjat tänka lite på sin egen historieskrivning och inte bara vill bli känd som han som aldrig ändrade sig och till sist blev sönderläst.
Som Åby och Tommy Svensson blev.
oskar: Jag har också tänkt på Åby och Tommy Svensson. Men faktum kvarstår - alla svenska förbundskaptener har slutat i nån form av nederlagsstämning. Antingen efter en omedelbar katastrof, som Lennart Nyman, Bergmark, Laban och Olle Nordin, eller sedan framgången förbytts till utdragen misär, som Åby och Tommy Svensson. Ännu tidigare var det likadant för ledarstaben från VM 58 (Nalle Halldén-Eric Persson-George Raynor) som slutade med att förlora VM-kvalet mot Schweiz i Berlin 61.
Ibland tänker jag att Lagerbäck kanske kritiseras för att han inte bygger en tidsmaskin. Med en sådan skulle han kunna resa tillbaka till t ex Mellbergs eller Majstorovics barndom och se till att de får riktigt gedigen skolning i snurrfintande och klacksparkande.
För hur ska man annars tolka alla texter – från t ex Majlard – som bråkar på Lagerbäck för att hans lag spelar grisfotboll samtidigt som de klagar på att svenska spelare inte är förmögna till annat än grisfotboll?
Sudda gärna ut den här kommentaren om ni vill. Den handlar inte om ämnet ni skriver om. Men jag har just läst två mycket intressanta texter som jag varmt rekommenderar alla att läsa:
Om försvunnen läktarkultur (The Times)
Mycket bra krönika i Bara Ben
Går det inte att dra ner Daniel Andersson?
svd.se utlovar Majlardkrönika direkt efter matchen! Håll utkik. Kan bli hans stora direktskrivna mästerverk.
fredrik i: Det är ju så med Majlard och den anti-lagerbäckopinion han representerar. Nu saknar han Tommy Söderbergs entusiasmerande egenskaper, trots att han hånade och föraktade Söderberg under hela dennes tid som förbundskapten och trots att han har sågat Söderbergs gärning som U21-FK jäms med fotknölarna. Problemet med den här kritiken är att den känns så svepande och inkonsekvent. Som du säger: man kan inte både kritisera landslagsledningen för att spela för fegt med hänsyn till att spelarna är för dåliga och att inte ta tillräcklig hänsyn till att spelarna är för dåliga. Dessutom börjar jag undra - om de här tre backarna nu är så jävla dåliga, och alla i länder där man ser mer till bollskicklighet etc förstår detta, hur fan kommer det sig att Mellberg spelar i Italien, Petter Hansson i Frankrike och Daniel Majstorovic i Rennes?
...i Grekland spelar förstås Majstorovic.
Jesper: Kan det vara så att med en mer bollsäker omgivning så blir teknikbristerna hos Mellberg inte så allvarliga?
Med mittfältare och ytterbackar som alla kan hålla i bollen eller slå en passning med bägge fötterna behöver mittbacken aldrig få några ansvar för uppspelen utan kan koncentrera sig på sitt. Mellberg kan glidtackla och nicka bort inlägg – vilket han kan - istället för att leverera 40-metersmackor – vilket han inte kan.
Men Sverige har ingen Camoranesi eller Nedved. En enfotad mittfältare kan lättare styras till att spela bollen till fel gubbe, och helt plötsligt är bollen i backlinjen igen. Mellberg och Hansson hamnar under press, och då blir deras brister mycket större problem än i klubblaget.
Jag vet inte, men det är en tanke.
Allt jag kan säga är att det låter vettigt. Men hur anpassar man sig då till att varken ha bollsäkra backar eller nån Nedved/Camoranesi, om man inte vill ha fyrbackslinje och två defensiva mittfältare?
Ptja, det där är verkligen något att bita i. Jag har inga svar.
F ö förstår jag inte denna plötsliga iver att spela 3-5-2. Såvitt jag kan minnas har alla försök att bryta mönstret blivit pannkaka eftersom svenska spelare är så grundmurat skolade i 4-4-2.
Men jag kan ha fel. Det här kanske blir lysande bra på lite sikt, och dessutom har jag missat de två senaste matcherna så jag dömer ut experimentet utifrån landskamper som andra spelare gjorde för åratal sedan.
Skicka en kommentar