Fantomsmärtan

Fantomsmärtorna sitter i. Det var väl därför jag med jämna mellanrum försökte föreställa mig gula tröjor och blå brallor på ett tyskt lag som sedan kvartsfinalen faktiskt spelar exakt som Sverige ville göra. Och visst, det gick att se Sverige framför sig i den tyska letargin igår.Det gick att se Olof Mellberg framför sig när Christoph Metzelder var i bild, det gick att se Rolfes och Hitzlsperger på mittmittfältet som en bratwurstvariant av Daniel Andersson och Anders Svensson, det gick (åtminstone igår) att se den tillbakadragne Ballack bakom Klose som en Henke Larsson bakom Zlatan, och det gick till och med, om man ansträngde sig riktigt jävla mycket, att se Bastian Schweinsteiger som nåt slags förädlad kombination av Chippens frisyr och snabbhet och den förmåga Fredrik Ljungberg en gång i livet hade att materialisera sig i straffområdet (fast vem som skulle vara Lukas Podolski som forsade fram på kanten och slog inlägg framgick inte, det skulle väl i så fall vara en genmanipulerad Sebastian Larsson).Slutligen gick det, under stora delar av matchen, att se Philipp Lahm som ett slags tysk Micke Nilsson, straffbart tafflig defensivt utan att kompensera det med den offensiva kompetens som uppgetts i reklamen. Sen sprack parallellen definitivt med Lahms allt försonande raid i slutminuten.

Och det är väl bara att inse att tankeexperimentet är omöjligt, att detta EM har visat att Sverige inte är tänkbart på semifinalnivå just nu. Ett Tyskland är vi inte, och inte ett Turkiet heller. Och det senare är egentligen mer smärtsamt, för om det är någonting jag innerst inne hade varit stolt över att vara så hade det varit en desperat krigande underdog som alltid kom igen, som bjöd upp till strid även om halva truppen sitter gipsad på bänken, som har en genomsvettig förbundskapten som efteråt kommer ut och förklarar att han är stolt över sina killar men inte vill tala om orättvisa, därför att ens egna tidigare segrar kanske inte var så rättvisa heller. Det var något vackert över det där, något i ordets innersta mening ridderligt, något som kan försona en med nederlaget för att man vet att man pressat ur sig den sista svettdroppen man överhuvudtaget hade. Det kan Turkiet ta med sig hem från det här EM, och det önskar jag att vi hade kunnat ta med oss också.

Gulligt, dock, att höra även Perlskog försöka utvinna minsta lilla svenskintresse ur matchen. "Nu håller Peter Fröjdfelt upp skylten med tilläggstid... Oro på avbytarbänken, men det ser ut som Peter Fröjdfelt lyckas hålla dem i schack!" Och lite konstigt att TV 4 hade så svårt att hantera bildavbrottet. Herregud, nu fick de ju möjlighet att göra vad de egentligen vill, nämligen sända reklam?