Du glädjerika sköna

Det har varit ett tungt år, det här. För mig personligen har det varit motgångar, kriser och smärta, ett sånt år när fotboll inte spelar så stor roll. Eller ibland tvärtom - ett sånt år när jag gått upp klockan fem på morgonen, när det inte länge varit lönt att ligga och skruva sig i sängen, för att kolla resultaten från Superettan på text-tv.

Och så minns jag den där halvtimmen före Sverige-Lettland, när jag satt på Råsunda med Siri och hennes kompis Simone. Till och med kolugne Henke sms-ade att han var nervös, men själv kände jag, plötsligt och oväntat, samma sorts lugna lycka som fotbollen kan erbjuda ibland, samma sorts glädje jag kunde känna när jag var pojke. Vi sjöng med i nationalsången, flickorna med sina klara röster, Simone viftade med sin lilla svenska flagga och Siri ropade "Heja Sverige", och jag kände mig befriad från alla problem och all ångest för ett ögonblick, inte för att jag trodde att Sverige skulle vinna, utan bara för att den friheten, den glädjen, finns det ibland i fotboll för mig.

Gott nytt år, allihop!