Makt är inte rätt, men inte motsatsen heller.

Det finns en slentrianvänstertrend inom medierna (särskilt vanlig inom kulturvarianten) som går ut på att folk med makt alltid är onda och att man måste ta parti för den "svagare". Den betyder att sånt som lata anställda, folk som fuskar till sig bidrag och skolkillar som skriker om rasism när de blir åthutade för att ha slagit sönder ett fönster helt enkelt inte existerar. Skönt därför att läsa sånt som Lasse Granestrands "I Sveriges väntrum" som visar att alla ämbetsmän i Migrationsverket inte alls är känslokalla vidunder, eller ledaren i senaste Offside som ryter till mot pöbelfasonerna riktade mot FC Gothia-förslaget i Göteborg. Jag ogillade också idén (utan att vara det minsta involverad i nån av klubbarna), men det hindrar inte att reaktionerna var oacceptabla - "talkörerna som skrek 'fotbollsmördare', de hårda blickarna från firmakillarna som tagit sig in i presskonferenslokalen och dödshoten mot Gaisordföranden Christer Wallin och hans familj." Som Göransson/Regnell sammanfattar - "Det finns något i grunden osympatiskt med människor som kräver att bli lyssnade på, men som inte är redo att visa andra samma respekt." Sådana människor legitimerar sig väldigt ofta med att de representerar de "svaga".