Fem mästerskap i rad, något som Sverige kommer att ha uppnått efter matchen mot Nordirland på onsdag, det är såklart imponerande. Inte lika imponerande nu som förr, då VM härbärgerade 16 lag och EM åtta, men imponerande likafullt. Trots allt är det bara Tyskland, England, Portugal, Italien, Spanien och Frankrike som i likhet med Sverige tagit sig till varje slutspel sedan EM 2000. Och av dem var Frankrike direktkvalificerat till VM 2002, Portugal till EM 2004 och Tyskland till VM 2006 och Italien eller Frankrike kan mycket väl missa EM 2008 och även Portugal och England löper risken (fast jag tror att båda klarar det). Vi har en bit kvar till Tyskland, som inte tabbat sig i ett kval sedan en 0-0-match i Tirana innebar att föregångaren Västtyskland missade EM-kvartsfinalerna 1968, men med Sveriges storlek som fotbollsnation i åtanke kan man inte annat än yvas över vår insats.
Ser man på insatserna i slutspelen utmärker sig Lagerbäcks mannar även där för sin stabilitet. Faktiskt har inget annat europeiskt lag gått vidare från gruppspelet i de tre senaste mästerskapen, utom Svennis England (knappast en slump). Sen är ju problemet att svenskarna varenda gång rykt i den första utslagsmatchen. Under tiden har Grekland vunnit EM, Turkiet blivit VM-trea och Tjeckien gått fram till semifinal i EM. Hade en sån topp varit värd lite djupare dalgångar i de omgivande nejderna? Man kan ställa sig frågan, men med Lagerbäck som förbundskapten undrar jag om vi någonsin kommer att på chansen att pröva på svaret.
Men det är framför allt värt att tänka på att vi alla, jag själv inkluderad, hade dömt ut honom, och Sveriges EM-chanser, så sent som för drygt ett år sen...
15 oktober 2007
Five miles out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
En Mike Oldfield-referens? I rubriken? I samband med något positivt?
Nu fan har blogg-innehavaren blivivt gammal.
Vad händer härnäst?
En hyllning till Lagerbäck under rubriken Let's Stick Together?
Vad säger June Carter?
Man får ju inte glömma att Sverige faktiskt haft marginalerna mot sig i 2002&4, mot Tyskland var det naturligtvis inget snack. Tycker snacket om att Lagerbäcksfotbollen inte skulle kunna ta sig vidare mer än från gruppspelet är väldigt orättvist. Naturligtvis kunde Sverige gått vidare mot både Senegal och Holland. Problemet är väl att Lagerbäck blivit ett offer för sina resultat, att gå vidare från gruppspelet nere i Alperna för att sedan åka ut mot Italien med 2-1 efter förlängning kommer obönhörligen att ses som ett misslyckande. Sjukt nog... även om jag kan förstå varför det inte upplevs som så sexigt för fjärde gången i rad.
Chansen att gå riktigt långt i ett mästerskap ökar ju inte direkt om man inte är med?
Man hör folk säga "jag vinner hellre VM en gång än åker ut i åttondelen varje gång" - som om man kunde välja. Ring Faust då.
Men för ett litet land måste ju absolut ALLT stämma - lottningen, formen på stjärnorna, skadorna, motståndarna. Det är en lottsedel, men har man inte kvalat in är man inte med i dragningen ens.
Det övertjatade 94-laget hade allt på topp - och dessutom en sanslös tur i lottningen. Så slog dom bara Ryssland och Saudiarabien också (Bulgarien, pffft). 94 var vår lottsedel, vår knäpp.
Tror inte chanserna till en ny knäpp om statistiskt sisådär 40 år påverkas negativt av att vi kvalar in till allt utan att vinna just nu.
Tycker faktiskt Hedman (hör och häpna) var djävligt bra i Fotbollskväll igår, då han sågade Esk och den lär helsingborgaren rätt fett.
Folk (journalister) i Sverige har en förmåga att tro att Sverige är ett stort fotbollsland som på regelbunden basis ska kunna välta de stora lagen. Men så är det inte.
Sverige som kollektiv är bättre än summan av de enskilda spelarna, och man har gjort det storartat bra när man lyckas kryssa mot stornationer och vinna mot sämre dito. Det är fungerar när man kvalspelar, men räcker inte riktigt till när man är i slutspel.
Visst är jag sur varje gång Sverige åker ut, men man måste vara klarsynt nog att inse sina begränsningar. (Vilket inte hindrar att jag tycker att det är toppen när spelarna pratar VM-guld, de måste ju trots allt ha inställningen att de KAN vinna varje match.)
Att Johan Esk tycker att "straffsparksdebaclet" är ett giltigt skäl för avsked är bara humoristiskt. Det är som att han skulle få sparken varje gång han skriver ett syftningsfel. *Hej KAS*
Jag tror Lagerbäck är kanon på taktik, spelmodeller och allt sånt teoretiskt. Jag fattar att Sverige som är ett förhållandevis tunnbefolkat land inte kan räkna med att gå jättelångt i slutspelen.
Men jag tycker också att han ganska ofta tar ut fel spelare, delvis. Jag tycker han är oprofessionell gentemot massmedia. För några år sen hade vi dessutom för vana att göra 1-0 mot blåbärslag, och efter det behandladem som vore de regerande världsmästare. Vill man se underhållning får man gå på handboll, typ. Dessutom tyckte jag fram till för tre dagar sen att Lagerbäck systematiskt mobbade Sveriges samlade högerbacks-specialister. Det har också känts som att Lagerbäck hanterat konflikter inom laget på ett osmidigt sätt.
Det tycker jag fortfarande.
Tycker jag att han ska få sparken? Nej.
Tycker jag han ska försöka göra något åt de problem han, enligt min mening, trots allt har?
Ja.
Tillhörde jag dem som tyckte han skulle få sparken för ett år sen?
Absolut.
Man har väl rätt att nyansera sig? Borde inte Lagerbäck nyansera sig?
Det är ganska enkelt att slå Sverige, enligt min uppfattning. Det lag som lyckas utnyttja det faktum att vi har långsamma mittbackar kan slå oss. Oavsett om det är Tyskland eller Nord-Irland.
Det logiska felslutet är väl att tänka sig att något som alltid varit på ett visst sätt därför också alltid måste vara på samma sätt. Jag tror att Bertrand Russell exemplifierade med hönan som alltid sett bonden komma gående över gårdsplanen för att ge henne mat och därför blir både förvånad och upprörd när han en dag vrider nacken av henne.
121212
Faktum är ju samma once in 40 years lotteritur uppstod 2002, Senegal i åttondel och Turkiet i kvartsfinal hade det blivit.
neander
Just det här 1-0 mot blåbärsnationer berodde ju först och främst på ett inte alltför glödhett anfall. Ett typiskt exempel på blåbärsnation är ju klasskillnaden mellan spelarna inom truppen. Att vi på den tiden hade ett försvar i världsklass, men ett ytterst mediokert anfall, nu är det tvärtom.
Nu tycker vissa att Lagerbäck vågar mer, det tror jag inte beror ett skvatt på att Lagerbäck har förändrats, han bara anpassar spelet efter förutsättningarna.
sanjay: Jag håller i princip med dig.
Men det borde finnas utrymme att i en stor trupp till ett mästerskap plocka med exempelvis en vänsterfotad ytter, eller en mittback som må ha värdelösa uppspel eller vad det nu kan vara men som är snabb som en raket.
Och såna finns att tillgå.
Jag kräver inte att sådana spelare alltid ska vara givna i en startelva. men ibland får man känslan av att det till mästerskapen varit De Tre Stora, tre målvakter, och sjutton Alexandersson-kopior.
Grovt generaliserat, ja visst. Men ändå...
Vi skulle nog klara oss på femton Alexandersson-kopior, en snabb mittback och en vänsterfotad ytter också.
Och man vet aldrig på förhand när det plötsligt dyker upp ett tillfälle man önskar att man hade det.
neander: Har de ringt dig från Institutet för Framtidsstudier ännu?
jesper: Om kravet för att bli profet (det är väl profetior de sysslar med på Institutet för Framtidsstudier?) är att man kan se att Sverige har långsamma mittbackar, då måste Christer Sturmark vara en väldigt oroad man idag.
Skicka en kommentar