Hugossons hand, söndagens stillhet och pärlor för svin

Memo för framtiden: man kan dricka utan att må dåligt dan efter. Hemligheten: att förlägga supandet tidigt på dygnet och ha meningsfulla samtal under tiden. Satt med Magnus Utvik på sunkkrog vid Skanstull och såg Hammarby-Gefle på tv. När Eguren sparkade bollen ur målvaktens grepp vände sig killen vid bordet bredvid om och sa: "Man måste ha fem fingrar på bollen!" Sen höll han upp sin högra hand, där långfingret saknades. Kändes som ett mycket välanvänt partytrick.

Kom hem redan halv nio. Känner mig idag behagligt vadderad, ungefär som välemballerade porslinstallrikar iställt för sådana som åker fram och tillbaka i en tom låda i ett bagageutrymme under en vansinnesfärd på gropig skogsväg. Såsom sensationen plägar vara när jag bakfuller är.

Jag är en människa som gärna vill tro. I allmänhet, men i synnerhet på Skottlands EM-chanser. Dock tvivlar jag - Frankrike kan fortfarande ta den ena platsen av egen kraft, genom att klå Färöarna, Litauen och redan avsågade Ukraina. Det tvingar skottarna att slå både Georgien borta och Ukraina hemma och sen undvika stryk mot Italien i slutmatchen. All erfarenhet av skotsk fotboll talar för att de gör haggis (skotsk pölsa) av alltsammans redan mot georgierna eller ukrainarna och sen avslutar med en futilt heroisk insats (=oavgjort) mot Italien .

Har laddat ner Evert Taubes samtliga inspelningar. När ska jag hinna lyssna på dem? Sånt som "Hjalmar och Elvira", insjungen i Stockholm 1921? Eller de 13 minuter långa deklamationen "Diktaren och drömmen (Oscarsbal i ladan)" i en inspelning från Sveriges radio 1967?

Såg första halvtimmen av "Hata Göteborg" på dvd. Stängde av. Trots alla lovord en besvikelse. Sammanfattningsvis: overkligt. Scenen med styvfarsan i kostym vid korpmatchen fullkomligt omöjlig för den som har erfarenhet av sådana miljöer, vilket är fatalt för en film med realistiska ambitioner. Samtidigt förstår jag varför Croneman och andra tar till de överord de gör (Olssons lovord har jag slutat lyssna på efter allt det äckelpäckliga kompisryggdunkandet av Ekwall), eftersom kvaliteten på svensk film (och litteratur) generellt är så låg att man blir glad för det lilla. Plus att det är mycket svårare att förhålla sig objektiv till något som görs här hemma, av folk man ofta vet vilka det är och i somliga fall har träffat. Snackade en hel del med Magnus, som recenserar böcker för Morgon-tv om detta igår, snackade även om det med Annina Rabe sedan vi medverkat i samma radioprogram i måndags. Allt sånt här, recensionsjobbets särskilda villkor, allt som gör att idén om "objektivitet" är en sanning med sådan betydande modifikation, är sånt man bara snackar om recensenter emellan och talar tyst om offenligt. Det skulle bli för jobbigt.

Läser Michael Palins dagböcker från åren 1969-79. Varför köper jag en sån bok? För att jag föredrar den framför fiktion (i sht svensk). Det framgår i alla fall att det fanns ett Monte Python-fotbollslag där Palin och Terry Jones (som enda Pythonmedlemmar, trots namnet) spelade tillsammans med bl a Frank Lampard (senior).

Dagens läxa ur livet: Vilhelm får tag i en ask med pärlor som tjejerna har att bygga pärlplattor med. Det går väldigt fort att hälla ut pärlorna på golvet och det tar väldigt lång tid att samla ihop dem igen.