Man kunde nästan se märket på ölburken som rullade i straffområdet när Sjölund slog sin "straff". Alltså, jag har haft småbarn i åtta år nu och hjärntvättats med begreppet "konsekvens" . För min del är jag helt oförstående för folk som kastar in bananer och småmynt på planen och de får gärna fångas in och stängas av på livstid från fotbollsarenorna för allt vad jag bryr mig. Men det måste finnas konsekvens. Man kan inte bryta en match för ett inkastat plastglas ena sekunden och sen tolerera en hagelstorm av frukt i nästa.
Till och med Elfsborgsexperten Ystén, som jag lunchade med igår, trodde att de var chanslösa mot Valencia. Och han gick ändå mot strömmen i höstas och trodde på landslaget före matchen mot Spanien. Henke skakade sorgset på sitt kala huvud när han mindes Djurgårdens hemmamatch mot Juventus för ett par år sen. "När Arneng dängde in den där frisparken då tänkte jag att de kunde fixa det. Och sen gick Trezeguet upp och gjorde två likadan mål, det var som en inläggsövning. Djurgården var inte ens träningsmotstånd."
Han berättade också om sina intryck av matchen mot Linfield: "Det underliga var att man kunde se Elfsborgs självförtroende slås av och på. I ena ögonblicket förstod de att de var mycket bättre än Linfield, Fredrik Björck lät bli att ligga i ryggen på sin anfallare utan klev bara fram och tog bollen. Sen i nästa kom de på att herregud, det är Europa, och så sjönk de ihop igen."
Antar att det är en process. För åtta, nio år sen vågade Lagerbäcks landslag inte spela med Pär Zetterberg mot Luxemburg; nu säger man åtminstone öppet att man ska vinna över lag som Lettland, Island och Bulgarien. Svenska klubblag kommer aldrig att få den säkerheten som landslaget har i sitt sätt att möta omvärlden och den punkt där de är nu är ungefär den där de befann sig under tidigt 70-tal: enstaka triumfer, efter en lång period som hopplös outsider, och kanske början till en fungerande modell.
Fast det lär väl knappast räcka ikväll. Själv blir jag glad bra jag orkar hålla mig vaken så sent.
14 augusti 2007
Modus vivendi, molngrabb
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Man kunde nästan se märket på ölburken som rullade i straffområdet när Sjölund slog sin "straff"."
Nu såg i alla fall jag bara en mobiltelefon som kom flygande. Vilket förstås är ännu dummare. Men jag tror det handlar om att visa sin läktarvänner hur galet passionerad man är.
"Höhö, jag blev så jävla lack, jag kunde inte kontrollera mig, slängde in mobilen, rätt in bara, rätt in säger ja, för ja älskar laget så mycket."
Ja, det där går igen på många håll i livet. "Kärlek" och "passion" är nåt man demonstrerar genom att förstöra någontingeller bte sig vansinnigt. Jag köper det inte.
Skicka en kommentar