De gnölade på Sandqvist på Canal+ igår för att han stod felplacerad vid kvitteringen. Men nog fan gjorde Daniel Andersson en ännu mer tveksam insats vid MFF-målet, där han i sakta mak stod och väntade vid målområdesgränsen och lät Junior sikta. En distinkt utrustning hade varit på sin plats.
08 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Måste säga att kunskaperna om målvaktsspel ofta är beklämmande låga i tv-sändningarna (och i annan mediabevakning). Målvakter får skulden när de inte borde och tvärtom. Vanligaste exemplet är målvakter som förlorar luftdueller. Då anses de ALLTID ha varit ute och flaxat. Hade de stått kvar och motståndaren hade fått nicka ostörd så hade de varit passiva...
En annan intressant fråga i sammanhanget är varför det anses så OTROLIGT viktigt att alltid spela med samma målvakt (och att bara ha en riktigt duglig gårdvar i spelartruppen). Vad finns det egentligen för argument för att inte byta då och då? Det fungerar ju på alla andra positioner. Min teori: även på tränarnivå är kunskaperna om målvaktsspel så låg att man bara har köpt ”sanningen” om vikten av att alltid spela med samma målvakt.
Hedman har ju trots allt varit expertkommentator, fast fan vet om han sa så mycket av värde.
Skicka en kommentar