Vårkänslor

"How extraordinary it was, that a self-made spoonful, leaping clear of his body, should instantly free his mind to confront afresh Nelson's decisiveness at Aboukir Bay".

Ingen kan skildra onani som Ian McEwan. Ingen kan skildra någonting som Ian McEwan. Jag har läst hälften av hans nya roman "On Chesil Beach", och är lika tagen som alltid. McEwan är en stilist som använder sin stilistiska kapacitet för att skildra verkligheten, som använder sin språkliga precision för att observera detaljer och nyanser så att man tycker sig se dem för första gången. "On Chesil Beach" påminner ganska mycket om "The Innocent", en McEwanroman med en femton år på nacken som beskriver hur en 25-årig engelsman kommer till Västberlin år 1950 för att tjänstgöra med några amerikanska soldater. Den utspelar sig tio år senare och har samma förmåga att frambesvärja små mentalitetshistoriska nyanser - skillnaden i beteende och tänkesätt mellan amerikaner och engelsmän under tidigt 50-tal, ett par unga medelklassengelsmäns förhållande till sexualiteten - på ett sätt som skulle göra vilken fackman slm helst grön av avund. Vem sa att litteratur inte kan skildra verkligheten?

Och dessutom - det är vår här i Skåne. Och jag har just köpt biljetter till matchen imorgon. Förköp till Vångavallen, det är knappt man tror att det är sant, men nån hade hört att det skulle välla in göteborgare i massor. Fast de släpps väl inte in på sittplatsläktaren.